FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Krapulavaggan


Grrrrrrr ... Åbo 9.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 09/365.

Mötte monsterbilen i en parkeringshall. En bil som jag aldrig kört, eller haft den stora äran att ens åka med i. "Krapulavagga" kallade vi bilen till i hembyn (krapula = baksmälla); vi visualiserade att den skulle vara bra att åka i vid baksmälla. Mjuk och stilla vaggande i trafiken, som en båt på stora fina dyningar. Ännu oprövat.

Inlagt 2017-01-09 22:45 | Läst 966 ggr. | Permalink
Hehe, det var ett festligt namn! Du kanske känner till att detta var en kultbild i Sverige på 50-talet? 2 CV, det betyder två franska hästkrafter. Varför man har andra hästkrafter i Frankrile än på andra ställen vet jag inte, men översatt till standardhästkrafter lär det vara 9. När jag ser denna bil tänker jag på den otroligt roliga filmen "Les Vacances de M. Hulot" av Jacques Tati, på svenska med det lite platta namnet "Semestersabotören". Där spelar en sådan bil en av huvudrollerna. Hur kan det komma sig att den blev en kultbid i Sverige? Jag tror att det berodde på att den dels var billig (många unga hade råd att köpa den) dels att hade ett "anti-skryt-värde". Bland många unga innebar detta ett slags speciell staturs. "Bil-psykologi" är ett mångfacetterat ämne! Hur som helst, den här bilen väcker många minnen! Enligt vad jag minns var den allt annat än bekväm att åka i. Sätena hade ingen stoppning värd namnet.
Jag tillhörde dom som gillade bilen. Enkla tältstolar men jag satt bra i dom. Och så skulle jag och en kompis köpa en sån för att åka ut i vida världen med Jan Myrdals bilval som förebild. Begagnad förståss, vi hade inga pengar. Vi provkörde och kom tre kilometer. Sen vart det ohjälpligen stopp. Vi gick tillbaka med nycklarna. Bilhandlaren blev arg på oss, han hade tänkt sig att vi skulle köra runt kvarteret bara, ingen jädra långtur!

Fotot är på en tämligen sen modell med rektangulära strålkastare och utan de sinuskorrugeringar som motorhuven hade många år.

Gillar fortfarande bilen. Fotot väcker bevisligen minnen!