Tacka vet jag papper

Nattgammal is vid badstranden. Hirvensalo, Åbo 12.12.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 347/366.

Hittade i mitt "städprojekt" fragment av en dagbok från ett skolningsuppdrag i Tanzania 1997. Titeln heter "Reserapport från Moshi, Tanzania" och omfattar 1,5 sidor A4 med noteringar 14 - 23 februari, men vill minnas att jag stannade kvar många veckor till, och dokumenterade resan dag för dag, min vana trogen. Men den är nog borta.

Den helt privata dagboken är skriven på en laptop som har gått till de sälla datormarkerna för länge sen, och om något är sparat är det på disketter, som troligen kastats i någon flyttning/storstädning. Det är sånt som händer när man bara är så trött på prylar. Det är mycket intressant som försvunnit via gamla datorer ...

Inser att detta med text fungerar på samma sätt som med bilder, textraderna triggar minnet och plötsligt börjar en bortglömd "fil" långt bak i långtidsminnet plocka fram minnesbilder, känslor, till och med dofter och temperaturer.

Jag jobbade för FTP International, en organisation som sysslande med utbildning i utvecklingsländer.

Så här skrev jag den 15.2.1997: "I check-in kön 06.20. Massor av folk. Var sista man att checka in till Amsterdamflyget, men var ändå först ombord. Lyckades smuggla ombord 20 kg extra böcker och manualer i min "pilotväska" + en mindre axelväska. Värre var det i Amsterdam. Två tjänstemän gick omkring och kollade folks handbagage, lyfte på väskor och ställde till problem för många. Jag lyckades hålla mig undan, men nära var det. Endast 5 kg handbagage var tillåtet.

Afrikaflyget lämnade Amsterdam kl. 11. Fullsatt. Hade en bekväm flygresa i bra sällskap. En trevlig afrikansk dam från Dar es-Salaam på fönstersidan och en kille från Sudan på vänstra. Molnfritt som vanligt över Sahara. Bara sand. Enstaka oaser. Det tog flera timmar att flyga över.

Kom till Kilimanjaro Airport vid 22-tiden. Mörkt och hett, ca + 30 C. Jag hade fortfarande tröjan på mig, det hade ju varit minus 20 C i Helsingfors på morgonen. Vilken skillnad att stiga ut i den afrikanska natten. Rörigt i ankomsthallen. Hade inget visum, men köpte ett för 25 dollars. Möttes av en chaufför som stod med en skylt "Mr Eklund" och han tog mig till Moshi. Han kunde ingen engelska. Det kändes skönt att vara i Afrika igen! Kom till huset vid midnatt, som mina kollegor Juha Kiuru och Mark Seymor hade hyrt.

De satt på verandan och drack öl. Vi blev kvar några timmar. Jag har jobbat många år med Juha Kiuru i Kotka; Mark är engelsmannen som bor i H.fors som jag anställde som konsult 1992 i ett Afrikaprojekt som jag hade hand om. Han fick senare anställning för FTP".

Sen fortsätter texten och berättar om första arbetsveckan på en skogsstation i West Kilimanjaro. Berättar bl.a. om en kväll när jag gick vilse, var ute och tittade på fåglar efter arbetsdagen och det hann bli mörkt innan jag svängde, och gick 8 km i onödan - tills jag hittade hem.

Skriver i dagboksnoteringarna att jag var rädd att trampa på ormar i mörkret och att jag blev skrämd av en nattskärra som flög upp just när jag skulle stiga på den.

Minns att jag var enda muzungun i den lilla skogsbyn i utkanten av skogsstationen, vid 21-tiden stängde de generatorn och jag minns många sena  timmar när jag i månljuset gick tillbaka till mitt HQ genom byn. Och kände mig fullkomligt trygg. Det fanns en liten bar i ett "ruckel" inne i byn, byggd av "slabs" från sågverket. Killen som hade baren sålde gott öl och lagade "chips" i en gjutjärnspanna på öppen eld. Bord och stolar var gjorda av stubbar. Ett härligt ställe. När jag reste hem efter fullgjort uppdrag gav jag bort allt jag ägde (kläder, skor, skyddsurustning etc.) åt mina counterparts, de hade ju brist på allt. Men min fina kniv behöll jag.

2016-12-12 22:00   ehrsa

Spännande historia, för det är ju så allt blir som hänt i ens liv.. 'historia'.. Har man fotat en del av det (livet), finns det nog chans att även minnas detaljer som annars med tiden försvinner.. Men jag undrar ibland om man verkligen ska spara så mycket bilder som man/jag gör nu.. Vem är intresserad av dessa, senare.. eller ens har tid och lust att titta på alla dessa bilder..? Själv går jag i stort sett aldrig tillbaks i mina äldre digitala bilder.. Kanske jag går igenom en hel del analogt nån gång framöver, men då måste jag ha mycket mer fri tid..
Hälsn!

Svar från Håkan Eklund 2016-12-12 23:02

Ja, ibland inser man ju nog att det mesta som man äger, både materiellt och immateriellt, en vacker dag inte har något värde, eller betydelse för någon annan. Och lika bra är väl det. Annars skulle väl hela världen drunkna i massan ...
- hawk