Nya bundsförvanter

Mina två vänner. Åbo 20.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 325/366.

Normalt brukar jag inte bry mig om bilar med automatväxel; igår kväll var det just det som jag skulle ha behövt! Jag hamnade att själv köra bil till universitetssjukhuset i Åbo (55 min) från min arbetsplats, och kunde knappt använda vänstra benet som sköter kopplingen när det skall växlas ...

I skymningen steg jag fel på en hal matta i en trappuppgång i vår kontorsbyggnad med famnen full av grejor, korrigerade intuitivt och snabbt men skadan var skedd.

Det blev en snabb överbelastning på vänstra benet och jag kände hur något "gick av" - muskelbristning av något slag!

Först tänkte jag som en man, att det går över med lite vila. Lade mig på en soffa med fötterna högt. Men det hjälpte inte, smärtan var enorm. Tänkte på vad min specialsjukskötare hemma (= frun) brukade säga: använd alltid specialister när något hänt. Alltså till akuten ...

Släpade mig till bilen och körde iväg; kunde inte ens gå in i studion och berätta vad som hänt - måste minimera varje meter. Ringde i stället från bilen.

Men sen: jag var förberedd på en lång väntan, hade tagit med en flaska vatten, en mandarin och en bok. Visste att det var lördagskväll och akuten "busy". Fick vänta 2,5 h. Det enda som irriterade var att jag inte gillade boken, en tjock roman med en massa karaktärer som jag aldrig lyckades hålla isär. Och språket kändes klumpigt och kantigt. När jag "skrevs ut" lämnade jag boken kvar i väntrummet. Titel? Doktor Zjivago ... (har sett filmen, den var bra!/ https://sv.wikipedia.org/wiki/Doktor_Zjivago_).

Så nu går jag omkring på kryckor som jag inte gjort sen jag var 17 år (hade huggit mig i foten). Då var det vårvinter och innan jag kunde gå utan kryckor hade jag stapplat iväg (på kryckor) till närmaste skogsbacke (1 km hemifrån) till ett hornugglebo som min kompis hade hittat. Det var mitt första hornugglemöte, en art som inte är alltför vanlig i mina gamla hemtrakter. Jag parkerade kryckorna (gammaldags, sådana av trä som man satte under armhålorna ...) mot granen, och klättrade upp för att beundra de vita äggen i boet (gammalt kråkbo).

Få se vilka äventyr det blir nu?

2016-11-20 20:55   Svedje

Plötsligt händer det, som man säger i reklamen för trisslotter! Fast här var det tydligen värsta sortens nitlott. Hoppas på snart tillfrisknande och snällare äventyr framöver!

Svar från Håkan Eklund 2016-11-20 22:04

Ja, ibland blir man "tagen på säng". Men detta är inte så farligt, tror jag.
- hawk

2016-11-21 00:00   ehrsa

Aj då, inte roligt när man får problem med benen/fötterna.. det är då man märker hur beroende man är av dom.. Har själv nyligen återgått till arbete efter 5 veckors sjukskrivning för en 'hälseneinflammation', en riktigt jobbig åkomma med mycket värktabletter och antiinflammationshämmande mediciner.. och jag är egentligen inte bra än.. Krya på dig!
Hälsn!

Svar från Håkan Eklund 2016-11-21 10:15

Så sant! Det du nämner har också jag provat på ...
- hawk