Upp i det blå

The fire is on. Hirvensalo, Åbo 5.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 218/366.

På hemvägen från jobbet såg jag en grupp människor göra en varmluftsballong klar för start. Jag har aldrig tidigare på nära håll sett hur en sådan sätts i flygskick, och lyfter till väders.

Skulle vara kul att vara med någongång.

Men det vet jag att svensken Salomon August Andrée (1854-1897) är den första människa som anlänt till Finland luftvägen, i oktober 1893, i ett dylikt flytetyg, som "nödlandade" i Åbolands utskärgård, när han tränade inför sin ödesflygning med start från Svalbard.

Orsaken till nödlandningen hittas i artikeln nedan (inledningen "inklistrad") som jag hittade på nätet (när jag Googlade ...), från den tidskrift som jag basade för i 15 år ... (Manus för en artikel i tidskriften Skärgård Nr 3/2004).

web.abo.fi/fc/pix/SKaRGaRD/...2004/.../Nr12-Kasper%20Westerlund-final.doc

Kasper Westerlund
NEDKOM I FINSKA SKÄRGÅRDEN

(Bild nr 1/12-ingressbild)

Ett hörn av finrummet i Mellangård på Brunskär, Korpo hade tillägnats ballongfararen Andrée. Här ett inramat tidningsurklipp. Huset brann ner för några år sen. © Håkan Eklund.

 Historien om hur den svenska upptäcktsresanden och polarforskaren, ingenjör Salomon August Andrée (1854-1897) under en varmluftsballongfärd i oktober 1893 strandade på det lilla skäret Eskören i Brunskärsarkipelagen söder om Korpo har tidigare behandlats av olika skärgårdsskildrare. Händelsen som verkligen inledde flygets historia i Finland – det var första gången någon kommit luftvägen till landet – beskrivs i Nordisk Familjebok som en äfventyrlig färd, under hvilken ballongen drefs ut öfver Östersjön och nådde land först i finska skärgården (Nordisk Familjebok, 1904).

Drev iväg över Östersjön

Den 18 oktober 1893 hade överingenjören vid Kungliga Patent- och Registreringsverket, Salomon August Andrée fyllt 39 år. Födelsedagen hade han firat med att fylla sin varmluftsballong Svea. Strax före klockan nio på morgonen dagen därpå gick han upp från Svea ingenjörsbataljons exercisplats i Stockholm.

På förhand hade han meddelat att han hade för avsikt att hålla sig uppe till klockan tre och att det inte fanns orsak till oro. Men redan vid 13-tiden stod det klart att allting inte var som det skulle. Svea hade i ganska stark vind drivit ut mot Vaxholm och en kvart i ett hade hon varit synlig sydost om Sandhamn endast ett tiotal meter över vattenytan.

Ångaren Hercules sändes ut för att undsätta den nödställde men ballongen försvann ur sikte och ångaren tvingades vända om. Vädret mulnade och försämrades under dagen och inga spår syntes av Andrée. Den enda tröst man hade var att någon hade hört Andrée säga att han mycket väl var i stånd att gå över Östersjön med sin ballong.

Kapten E. E. Sjölund på den åländska barken Kaleva av Lemland, som var på inkommande till Mariehamn från Brest, hade sett ballongen komma farande på låg höjd utanför de yttersta skären. Andrée hade varit osäker om sin position och i sin ropare frågat om det var finska sidan han såg. Skepparen hade svarat att det var Svenska högarna. Av rädsla för att ballongen skulle fastna i riggen på fartyget hade Kaleva inte vågat gå närmare den nödställde. Det verkar tyvärr som om Kalevas skeppsjournal för den aktuella resan inte finns bevarad.

Eftersökningar i bl.a. Sjöhistoriska institutets vid Åbo Akademi och Ålands Sjöfartsmuseums omfattande samlingar har inte gett resultat. Journalen kunde ha gett en intressant inblick i hur händelsen upplevdes ombord på fartyget. Två ångare gjorde också några misslyckade försök att rädda Andrée. Ombord på dem hade man framförallt varit rädd för att gnistor från skorstenen skulle antända ballongen.

Vid fyratiden hade ballongen försvunnit i riktning mot Finska viken. ---