Död på vägen
Trafikdöd järpunge. Granudden, Vörå. 12.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 194/366.
Järpen är inte längre någon vanlig skogshönsfågel; enligt forskarna den hönsfågel som (jämte tjädern) lidit mest av ekonomiskogsbrukets industriella schablonkoncept med likåldriga monokulturer.
Järpen behöver en olikåldrig blandskog av gran, björk och al med rik undervegetation som ofta brukar hittas nära bäckar, i kantzoner till odlingar eller bergsbranter.
I jaktboksförfattaren Ludvig Munsterhjelms böcker kan man bara förundra sig över hur vanliga skogshönsfåglarna var på hans tid (verksam under första halvan av 1900-talet). Han brukade skjuta järpar på eftermiddagen som mat åt sina jakthundar, när han själv gick och bar på tjädrar och orrar som han skjutit (hans dagsbyte var ofta 8-9 tjädrar).
Hans dagsrekord med järpar var 14 st skjutna i Pello i Tornedalen i september 1907; järpar sköt med salongsgevär med ”halvlånga patroner” (att inte skjuta sönder fåglarna) ...
Tänkte på det far berättade häromdagen om sina jullov i småskoletiden. De tog hästen till skogen och jagade ekorrar tills det blev mörkt. Och även om de hade små kulor, ve den som bommade hudvudet och träffade på kroppen - då gick det ju inte att sälja skinnet.