FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

När naturfoto blir bulkvara


Från kvällspromenaden. Runsala, Åbo 12.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 103/366.

Jag har alltid gillat kolumner/krönikor i tidningar och tidskrifter. En kolumnist har ofta en egen stil, har en stramt hållen text (ofta 2000-3000 tecken) inom ett område som han/hon är expert på och där det är meningen att också framföra egna personliga åsikter.

En kolumnist/krönikör som jag gillar är Heikki Willamo i finska "Luontokuva" (de finska naturfotografernas tidskrift). I nyaste numret (Nr 2/2016) som hittades i postlådan idag skriver han om sin vinterresa till Island, när han trodde att han skulle få fotografera i lugn och ro för sitt kommande utställningsprojekt, men hamnade mitt bland hundratals andra fotograferande turister från alla världens hörn.

Det senare for iväg med hans fotoinspiration, han som inte är van att se andra fotografer där han normalt rör sig. 

Det är lätt att känna igen situationen; de flesta som fotograferar i natur vill helst vandra sina egna stigar och i lugn och ro söka motiv och vinklar.

Heikki Willamo avslutar kolumnen med att reflektera över att dagens naturfotografi som han tycker har blivit en trivial bulkvara, med tusentals och åter tusentals identiska bilder.

Inlagt 2016-04-12 21:58 | Läst 897 ggr. | Permalink
Var och en må göra som dom vill. Det är så, åker jag till t.ex. Gysinge som är ett populärt utflyktsmål i mina trakter så står det 5 - 6 fotografer med långa objektiv efter vägen och väntar på utter. Får man se deras bilder utan att se fotografens namn är det omöjligt att veta vem som tagit vad. Alla har ju tagit bilder från samma plats och samma motiv. Jag är inte alls imponerad av alla dessa örnbilder på åtlar och örnar som lyfter eller landar. Nu för tiden uppskattar jag lika mycket en tofsmes i någon björkstubbe eller rotvälta.
Sten
Fin bild från promenaden och tänkvärda rader från ditt håll, Håkan! Tack!
Hälsn Udo J
PS. Kanske ska tillfoga att jag ibland också kan tänka något i stil med: Bättre två tranor på myren/i skogen än tjugotusen vid Hornborgasjön... DS.
Nja... säger jag. Är det inte bra att flera har intresse och få tillfälle att fota? Eller ska dom gamla uvarna ha ensamrätt? Det kanske visar sig att flera kan ta bra bilder?
OK, förstår din synpunkt också. Ibland vill man vara ensam på sina färder, ensam med naturen. Och är andra där man brukar vara får man leta rätt på andra ställen där man är ifred.
Hälsningar/ Björn T
Om det är en trivial bulkvara eller inte vet jag ej,men massa fler personer fotar idag,vill man gå ensam eller med någon fotokompis så gör man det.Det går väl att jämföra lite med sportfiske,snart går det väl inte att meta abborre utan fiskeguide.
Ha en bra dag.
Tommy
Det är alldeles för få som idag vill/kan vandra sin egen väg inom naturfotot. Så ja, vissa motiv har blivit en bulkvara. Vi ser havs/kungsörnar från Norge, lunnefåglar från Runde, björnar/vargar från Finland, färgglada dykänder från Varanger osv osv - från olika fotografer men med liknande utförande och uttryck.

Samtidigt är det ju bra att det är folk som är villiga att betala flera tusentals kronor för att uppleva och fotografera våra vilda djur - det hjälper förhoppningsvis till att skydda dem - men någon revolutionär naturfotografisk bildutveckling kommer vi troligtvis inte att se från dessa fotointresserade personer.

/ Daniel
Svar från Håkan Eklund 2016-04-13 14:18
Ja, så är det. Eftersom den "digitala revolutionen" förstörde marknaden för bildförsäljning för proffsen, har ju många naturfotografer tvingats bli "service providers" som ger helt vanliga amatörer tillgång till sådana motiv som var otänkbart tidigare.

Det är ju en utveckling på gott och ont.

Det goda är att många hoppeligen inser värdet av att vi har natur, och slår ett slag för naturskydd. Att inte allt blir exploaterat. Trots att jag suttit ett 30-40 tal nätter i "björnkojor" blir jag ändå aldrig trött på att se dessa fina djur i sitt rätta element. För mig är upplevelsen viktigare än bilderna.
- hawk