När man själv blir ett stycke museum

Kimo folkskola i Oravais, klass I och II 1958-59. Fotograf: okänd.

Bilden ovan är ett stycke historia; som från ett museum. Det är mitt första skolfoto (klass ett), jag är grabben (den kortare) som står framför lärarinnan Alfild Häggblom. Min bror Bertil som gick på andra klassen står bredvid. Vår pulpet låg längst framme, i mittersta raden, och det klarade objektivet inte av.

Hela bilden utstrålar museum, historia, en tid som en gång existerade. Kul att man fick vara med!

Klassrummet låg i andra våningen i en gammal skolbyggnad av trä (finns inte kvar) mitt i byn. Jag minns ännu de smala trapporna. Sen minns jag lärarinnans man Albert (tror jag att han hette; han var bonde i byn) som ibland satt i aulan utanför och rökte, när han väntade på att frun var färdig för dan. Jag tyckte att tobaksröken doftade gott, far rökte inte, och det var en ny doftupplevelse. Ändå har jag  aldrig rökt (en enda cigarett ...), men det (orsaken) är en annan historia.

Jag har speciellt två starka minnen från klassen: när en klasskamrat dog (hon i tröja alldeles framför mig och brosan) strax innan jul, och julfesten inhiberades (det senare gladde mig, jag hade en teaterroll i julpjäsen som jag inte gillade, jag skulle ha skidor på fötterna på scen ...).

Sen minns jag en dispyt med lärarinnan (där jag hade rätt ...). Hon kom från Nyland i södra Finland och berättade en vår om vitsippsmattorna i södra Finland, hur fina de var, och att de helt saknades i det karga Österbotten. Men se, då räckte jag upp handen och sade att det finns visst vitsippor på vår egen gård. Det trodde hon inte på och sade att det troligen är snödroppar eller något motsvarande. Jag insisterade att det var vitsippor, "det har mamma sagt" (= jag litade tydligen mera på mor än på lärarinnan ...). Och se, då tar min ett år äldre bror (som jag delade pulpet med) lärarinnans sida, och sade att det INTE  är vitsippor (han har doktorerat, men vet ännu inte så mycket om växter ...).

Ok. Hemma igen berättade jag om detta för mor, och hon sade att visst är det vitsippor, som växte i en liten grupp i en jasminhäck som hon hade köpt från södra Finland. Alltså hade jag rätt. Vitsipporna ifråga växte på samma ställe ända fram till 1980-talet.

Här finns en pedagogisk poäng. Den finska pedagogen Yrö Engeström säger bland annat: "För att skapa inlärning, måste man skapa en konfliktsituation. Först då skapar man  något som "sitter", något som man kommer att minnas länge!" Eftersom man tvingas att tänka till, att forma en åsikt om något man tror på.

Visst är det sant (på gott och ont); det som de flesta minns från långt tillbaka är orättvisor, och andra konfliktsituationer - som berört en. Som också orsakat många krig ...

Sitter just nu och väntar på tåget norrut; nu är det kungsörn och annat spännande som väntar. I marker med en meter djup snö.

2016-02-24 23:41   Khalad

Mycket givande att läsa!/ Björn T

2016-02-25 17:41   Dubbelolle

Fantastiskt fin berättelse, ja i den klassen hade väl jag också kunnat gå av döma av årtalet, sanslöst vad saker förändrats på knappt sextio år, härlig bild och fantastiskt minne, mvh, LO