Om att våga satsa

Efter två dagars regn. Satava, Åbo 10.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 41/366.

Det är kul att ibland se resultatet av något som man personligen initierat, som idag dök upp i min postlåda (alltså en riktig, av plåt ...). Det är 18:e årgången av OA-Natur som fungerar som föreningen Ostrobothnia Australis´ årsbok/publikation.

Formatet är samma som nr 1/1984 (årgång 1) som jag var redaktör för, och som samtidigt firade föreningens 60 års jubileum! Det handlar alltså om en anrik naturhistorisk förening uppe i svenska Österbotten, då med eget museum och allt. Det var min högskola beträffande naturkännedom.

Så här inleder jag förordet i det allra första numret: "Inom OA har tanken på att ge ut en egen tidskrift länge existerat. Av olika orsaker har ideérna oftast stannat vid blotta idéstadiet. De senaste åren har vi satsat mycket på muséet och på Valsörarnas fågelstation, varför tidskriftstanken av ekonomiska skäl hela tiden skjutits på framtiden. Tack vare ekonomiskt understöd från Svenska Kulturfonden i Helsingfors, kunde vi i år äntligen göra slag i saken och vad passar du bättre än att under OA:s sextionde jubileumsår göra ännu mera historia!"

När vi gjorde numret tipsade en arbetskollega om ett billigt litet tryckeri på hans hemort, vi hade ingen som visste något om layout, och slutresultatet är inte det bästa. Många av de s-v bilderna är rena rama skräpet ... Det nummer som jag fick idag, 18 årgångar senare,  är ljusår bättre.

Men, lärdomen är ju den att huvudsaken är att komma igång med något nytt, att våga satsa. Väntar man tills allt är perfekt får man ofta vänta resten av livet ... och inget blir gjort.

Temat för detta nya nummer är Valsörarnas biologiska station/-fågelstation, som var mitt favoritställe under åren i det österbottniska kustlandet. När jag de första åren på Fijiöarna längtade hem, var det till Valsörarna och fågelskådandet med kompisar. Valsörarna ligger mitt ute i Kvarken, med Holmögadd på Umeåsidan inom synhåll.