Analog nostalgi

Möte på heden en dimmig morgon på Utö 7.2.2016. Foto: Håkan Eklund.

Ok, jag vill absolut inte tillbaka till den analoga tiden. Men ibland får jag nog en nostalgisk känsla när jag i Lightroom får fram bilder som ovan, som tar en iväg till det svartvita stuket i ett mörkrumslabb. Så här blev ofta bilderna att se ut i april, när himlen var jämngrå och allt var ganska kontrastlöst i naturen.

Mitt första egna labb byggde jag (1976) i en outnyttjad "vindsskrubb" upp på vinden till ett gammalt trähus på landet (ett stenkast norr om Vasa). Vindsvåningen hyrde jag av en gammal man som bodde i nedre våningen. Jag hade muckat från Flottan (Åbo flottstation, där jag på sista kvällspermissionen mött den tjej som sen blev min fru ...), hade mitt första jobb med tjänstebil och allt, och kunde för första gången i mitt liv börja ägna mig åt livet, dvs. att leva på riktigt. Som vuxen, med lön och ansvar och allt möjligt roligt.

Hyresvärden hade i unga år deltagit i frihetskriget (som blev ett inbördeskrig), han hade varit pälsjägare i Canada och delvis jobbat i Sverige. När jag började kopiera bilder brukade jag be honom med, och där i mörkrumsbelysningen kunde han sen i timmar underhålla mig med sina berättelser när jag plaskade med mina vätskor (framkallning, avbrytning och fixering) och trollade fram mina bilder.

Under en resa till Australien under åren på Fijiöarna (1980-talet),  fick jag en så stor lust att igen börja jobba med mörkrumsarbete och köpte en hel utrustning som jag släpade med till Fiji. I bottenvåningen till vårt stora hus med utsikt över Söderhavet fanns det gott om outnyttjade rum. Men så adopterade vi två flickebarn och plötsligt hade jag ingen tid (och lust) med mörkrumsarbete.

Äger fortfarande två uppsättningar mörkrumsutrustning som finns nerpackade någonstans ...

2016-02-07 21:14   Gun-Inger Arvidsson

Det var intressant att läsa om ditt mörkrumsliv.
Vi är många som saknar det var och en på sitt sätt.
Vi har precis skänkt hela vår mörkrumsutrustning till
Fotografiska föreningen i Malmö.
Det kändes bra att det kommer till glädje.
Min Jonen slutade fotografera för några år sedan
Han har aldrig fotograferat digitalt.
Jag sysslar med bilder på mitt sätt för det
ger mig glädje inombords.
Gun-Inger