Om Pecha Kutcha

I Hannu Hautalas trädgård. Kuusamo, mars 2015. Foto: Håkan Eklund.

Bildvisningar med Pecha kucha-konceptet är helt suveränt. Det är speciellt användbart om t.ex. en grupp fotografer, en fotoförening, fotokursdeltagare - skall presentera bilder. Dvs. var och en har 20 bilder som skall presenteras under 20 sekunder. BioFoto Finland har under flera år haft en PK-visning på Hangö fotofestival, där 5 - 6 medlemmar har visat sina bilder. Också i Vårgårda i höstas fanns för första gången en PK-visning med.

Pecha kucha (ペチャクチャ) är ett presentationsformat som alltid innehåller 20 bilder, som visas 20 sekunder vardera. Pecha kucha-formatet uppkom i Japan, och har sedan spritt sig världen runt. Uttrycket är onomatopoetiskt och betyder ungefär 'snick-snack'.

Presentationsformen Pecha Kucha föddes på ett arkitektkontor i Tokyo i februari 2003 där två arkitekter, Astrid Klein och Mark Dytham på Klein-Dytham Architecture, hade som avsikt att attrahera folk till SuperDeluxe; deras experimentella eventforum i Roppongi och för att ge möjligheten till unga designer att träffas, visa upp sitt arbete och dela idéer. De hade tröttnat på långa sega dragningar och all den tidsspillan det ledde till. Man beslutade därför att en presentation enligt denna modell ska omfatta 20 bilder där varje bild visas i 20 sekunder. Därmed blir presentationen exakt 6 minuter och 40 sekunder. Det ställer krav på presentatören som därmed måste fokusera på det viktiga.

2004 började ett fåtal städer i Europa att hålla PechaKucha-kvällar, de första av flera hundra städer som sedan dess har hållit liknande event runt om på jorden.

En typisk PechaKucha-kväll innehåller 8 till 14 presentationer. Presentatörerna och en stor del av publiken är oftast från områden som design, arkitektur, fotografi, konst och andra kreativa yrken men även från akademin. De flesta presentatörer är designers vilka visar upp sitt kreativa arbete, men presentatörer kan även tala om resande, forskningsprojekt, studentprojekt, fritidsintressen, samlingar eller andra passioner.

Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Pecha_kucha

Mera om PK här: http://www.pechakucha.org/faq

Några praktiska råd (som jag gett "mina" fotokursister):

Tänk att du skall illustrera en kort berättelse med 20 bilder.

Undvik att bli för spretigt, dvs. att du försöker få med dina 20 bästa bilder från alla världens håll och kanter.

Nej, eftersom tiden är kort gäller det att fokusera på något specifikt, en kort berättelse om ex. Nafoveckan i Estland 2015, örnfotografering i Kuusamo, en julivecka på Örö, en dag på Odensholm, i Lassi Rautiainens björnkojor, en höstdag på Kökar – för att nu ta några exempel från diverse Nafo-utflykter. Eller varför inte berätta om din hemvik, din favoritstrand, din hemskog, din blomsteräng, din favoritfågel. Men gör det inte för svårt, välj en enkel och medryckande berättelse/motivområde.

Börja därför med att tänka på berättelsen (6 min och 40 sek); det är inte mycket som ryms med. Välj något som du fritt kan berätta om, som inte behöver en massa nedskriven fakta.

Välj sen ut bilderna som skall illustrera berättelsen, sätt in dem i ett bildspel (ex. LR eller motsvarande) där du kan ställa in en automatisk visningstid på 20 sek/bild. Tänk på att ha omväxlande format (kvadrat, 4x5, panorama), översiktsbilder, närbilder etc. Ha gärna en ingångsbild där du satt med titeln på bildvisningen, samt ditt eget namn. Avsluta gärna med en bild där du tackar för dig. Det finns många LR-gurun i gruppen som kan hjälpa med praktiska råd, om någon har problem.

Sen när du sätter igång (öva detta hemma) så skall du prata i vanlig lugn takt, medan bilderna rullar på. Småningom märker du vad som funkar, vad som hinns med. Undvik att låsa ditt prat till enstaka bilder (dvs. att allt detta måste du hinna säga så länge denna bild är framme ...) utan prata på i jämn takt trots att bilden byter till en ny. Då blir det ett behagligt flyt, som åhöraren njuter av.

I Vårgårda gjorde många felet att de hade en specifik text till varje bild som gjorde att de emellanåt var färdiga med texten/pratet, innan bilden var visad, och det blev dödstyst i salen i 5-6 sekunder (inte bra ...). Eller så hade de för mycket text att det blev ”håsigt” när bilden ”plötsligt” bytte ...

Försök få ett lagom flyt under hela visningen, dvs. du pratar lugnt och sansat, medan bilderna byter automatiskt. För att få detta att funka skall du öva hemma. Tänk på hur du berättar något för dina vänner, enkelt, naturligt, avslappnat. När du får ett lagom flyt känns 20 sek/bild som kort, men lagom. Bild det långa tysta stunder känns 20 s mycket långa ...

Och läs inte texten från något papper, det är förbjudet! Då blir det inte bra. Inte läser du heller från ett papper när du berättar om en fotoutflykt för dina vänner! Däremot kan man ju ha några nyckelord per bild, i kronologiskt ordning för att hjälpa minnet – inför publik är det ju lätt att glömma det som man tänkt säga ...

Den som är van att jobba med ”mindmaps” har här en ypperlig möjlighet att använda det konceptet.

2016-01-16 23:42   Dubbelolle

Intressant läsning, din fågelbild är suverän, riktigt exotisk färgteckning på den, fint! Må gott, LO

2016-01-17 01:06   Khalad

Håller helt med LO, jätteintressant och en mkt fin fågelbild.Många bra praktiska råd dessutom, bara att tacka och ta emot!/ Björn T

2016-01-17 17:53   Lena Holm

Tack Håkan,
bra tips som jag tar till mej som en svamp och jag kan direkt förstå vad som fungerar. Jag föreläser i mitt yrke på universitetsnivå men gör även bildspel för helt andra intressegrupper.
Hälsningar Lena