Stillhetens ö

Skärgårdshus. Munkvärvan, Kökar. 20.11.2015. Foto: Håkan Eklund.

Ögruppen Kökar, och kommunen, ute i Skärgårdshavet har länge varit en av mina absoluta favoriter när det gäller att "gå ner i varv" i en vacker och biologiskt rik arkipelag. Helst med kamera och kikare  till hands. Hit brukar jag komma i slutet av maj för att kolla in höksångare, och nu under senhöst är det landskapsfotografering som gäller. I goda vänners lag.

https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6kar
Kökar /ˈɕøːkar/ är en ögrupp och en kommun på Åland. Kökar har 253 invånare och har en yta på 63,55 km². Kökar ligger i Ålands sydöstra skärgård. Kökars centralort är Karlby.

I kommunen finns byarna Hellsö, Karlby, Kyrkogårdsö, Munkvärvan, Vålö, Österbygge och Överboda. Här finns också terrängpartierna Kalen och Sommarön, berget Otterböte (med bronsåldersboplats), öarna Flattö, Idö (naturreservat sedan 2005), Karlbylandet, Hamnö, Källskär, Kökarsören (med fyr), Mörskär, Ubbenholm, sjön Oppsjön, färjhamnen Harparnäs samt sundet Hamnö sund. Kökarsfjärden skiljer Kökar från Föglö.

De tidigaste tecknen på mänsklig bosättning på Kökar är från säljägare från yngre bronsåldern från 1000 f Kr. På Kalen finns ett flertal skärvstenshögar som visar att sälfett kokats till tran. Stenarna hettades upp genom eldning för att värma tranet i naturliga fördjupningar i berget, och kunde då spricka av temperaturskillnaden varefter de kasserades och lades åt sidan i högar.

Vid Otterböte finns lämningar efter en säljägarboplats där man bland annat hittat husgrunder, djurben och keramikskärvor. Keramiken hittats som tyder på att säljägarna kom från lausitzkulturen i södra delen av Östersjön, i nuvarande Polen.

Under medeltiden gick en segelled från Danmark, kung Valdemars segelled, längs den svenska ostkusten upp till Arholma via Åland och Hangö i nuvarande Finland till Reval/Tallinn i nuvarande Estland. I en handskrift från 1200-talet, känd som det danska Itinerariet, omnämns Kökar som Thiyckækarl. Farledens exakta sträckning är inte känd, men den gick förmodligen från Lemböte via Kyrksundet i Föglö rakt över till Hamnö och vidare österut mot Aspö.

När större fartyg började tas i bruk under 1300-talet och 1400-talet och man kunde segla på större öppna vatten, utgjorde farvattnen väster om Kökar och den följande Kökarsfjärden en av de bästa inseglingsrännorna söderifrån. Hamnö låg således i en skärningspunkt mellan flera farleder och erbjöd såväl skyddade hamnplatser som färskvattenkällor.

2015-11-21 08:12   Mats Axelsson

Suggestiv bild!
/MA