Time out för skogen
Från Skärgårdsvägen, Pargas. 11.11.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 315/364.
Det är klart att en vuxen skog behöver "skördas", att markägaren får sin inkomst, men det blir ändå en stor förlust för en del specialistarter (ex. hålbyggare som tofsmes, talltita, sparvuggla) för en lång tid. I många fall för alltid.
De flesta hålbyggande fåglar har det senaste halvseklet minskat med 60-70 procent i Sverige och Finland pga brist på boplatser när de flesta skogar idag endast består av unga friska träd. Efter att ett kalhygge planterats vidtar ju något som kallas "skogsvård"" (= ekonomivård ...), dvs. ett antal röjningar och gallringar (jfr med ett morotsland ...) där bara ett visst antal friska, växande träd sparas. Detta är förödande för utpräglade taigaskogsfåglar.
Om man inte på ett kalhygge lämnar tillräckligt med ex. stora björkar, eller högstubbar, som i sinom tid förmultnar och erbjuder boplatser för hålbyggare, är skogen förlorad för många arter. Detta gäller också stora rovfåglar, som behöver stora träd med yviga trädkronor med kraftiga grenar för sitt tunga risbo.
Det skogsekologiska kunnandet (eller kanske viljan ...) hos många skogsfackmän är på en förvånansvärt låg nivå. Tyvärr. Det är många enkla åtgärder (som inte kostar något) som kunde göras för att minimera olägenheter för den skogliga avifaunan. Oftast glöms naturens behov bort när teknik och effektivitetstänkandet tar över.
Hälsningar, Bjarne