Magiska Brutus

På dagkvist. Kuusamo 2015. Foto: Håkan Eklund.

Hemkommen från Bildernas stad Vårgårda och en festival med bildskådning i två dagar, väntar Brutus Östlings nyaste bok "Bevingat". Underrubriken "Magiska möten i fågelmarker" syftar säkert på fotografens personliga möten med en mängd spännande och intressanta fågelarter jorden runt, men lika bra kunde underrubriken ha hetat något i stil med  "Tragiska öden i fågelmarkerna" ...

Textsubstansen handlar nämligen om det som just nu sker på många håll ute i världen, nämligen att många fågelpopulationer och -arter minskar i en rasande takt. Om gamarter som minskat med mer än 90 procent under ett decennium, om att världens våtmarker minskat med två tredjedelar under ett sekel, om hur damhattsmodet i USA i tiden höll på att ta kål på ett antal hägerarter, om hur sillgrisslorna på Runde som brukade omfatta 10 000 par reducerades till ett dussintal 2014 - och mycket mer.

Förstås är det vi människor som är orsaken till att så mycket går åt fanders; hur många skäms? Eller, hur många är ens medvetna om det? Det är därför det behövs sådana här böcker behövs. Och nu förstår jag varför boken har utsetts till Årets Pandabok 2016!

Den utmärkelsen är den värd! Sånt här behövs för att folks skall vakna och förstå att så här kan vi inte fortsätta!

http://www.wwf.se/press/pressrum/pressmeddelanden/1605379-bevingat-rets-pandabok-2016-r-fylld-av-magi

Däremot tycker jag att juryns motivering är alltför politiskt korrekt för min smak: "Boken Bevingat tar med sina spektakulära bilder och inlevelsefulla texter läsaren med till möten med fåglar och andra djur i en föränderlig värld. Med sina oförutsedda kameravinklar och ljussättningar lyckas Brutus Östling fånga djuren i de mest fantastiska situationer – en bok fylld med magi som ger mersmak.”

Visst, bilderna är strålande, men utan dynamiten i texterna skulle boken konsumeras på några minuter. Några bläddringar och sen är den genomgången. Nu är texten så informativ och värdefull, varvad med egna privata upplevelser och känslor, som ger tuggmotstånd. En bra blandning som trollbinder, samtidigt som man kokar av ilska. Hur i helvete låter vi det gå så här med vår miljö? - vill man bara ropa ut!

Sen har jag alltid gillat Brutus Östlings anspråkslöshet och ärlighet när det gäller redovisningen över det egna naturkunnandet; han har aldrig utgett sig som någon fågelexpert (han börjar nog bli ...) utan ger "kredit" åt alla som han lärt sig av, som han lånat information av. Det visar på ryggrad och ärlighet i högsta potens. Källförteckningen i boken är också mycket omfattande, dessutom presenterad på ett personligt och tilltalande sätt.

Och ännu har jag inte läst boken på riktigt, bara gjort en snabb genomläsning för att "skanna av" innehållet.

Bildmaterialet är förstås av högsta klass. Det är också så här som jag gillar att bilder används, i en kontext där de hör hemma och där de gör en "impact" utöver bildens.  Ibland blir jag bara så innerligt trött på en uppsjö med vackra bilder där bara bilderna i sig är ett självändamål, en fototeknisk prestation, utan verklighetsförankring med den natur där de tagits. En bild kan ju ljuga mer än tusen ord.

Det är här som berättelserna, i detta fall i textform, som skapar en bra helhet. Tack Brutus!

Bloggbilden ovan har också en berättelse med koppling till Östling. Jag och mina naturfotokursister råkade befinna oss på samma snöfält långt ute i glesbygden i Kuusamo i mars i år - där också Brutus Östling dök upp för att fotografera två lappugglor som var samarbetsvilliga. Världen är liten. Den här individen satt för sig själv i kanten av en liten träddunge i ett åkerlandskap, en annan kom nära och åt möss som kastades ut på snön ... (som en filmgrupp från BBC filmade).

http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/narkontakt-med-lappuggla.htm