Genom glesbygd
Utsikt från brasan. Pandrosbacken, Kimo 14.8.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 225/364.
Det tog mest hela dagen att köra tvärs över landet, från gränstrakterna i öster till kusten i väster. Ganska exakt 500 km glesbygd. Just inget annat att titta på än skog som ilade förbi. Kom fram till fritidshuset på farfars gamla gårdstun i österbottnisk svenskbygd under kvällen. Klippte gräset och gjorde en ordentlig brasa, för att kunna grilla på glödbädd.
Kunde konstatera att skogarna i Finland är skogsekonomiskt i bra skick, växande, vältrimmade och ekonomiskt sett bra skötta och förvaltade. Men varje slant har en frånsida: i de flesta fall har naturliga skogliga ekosystem putsats bort i all skogsskötsel-iver att följa "handboken".
I likåldriga putsade skogar finns det inte längre utrymme för specialistarter, som vanliga skogsmesar och andra hålbyggare. För att ta ett exempel. De har gjorts hemlösa. Speciellt på torra moar med tallskog är detta tydligt. Tråkiga pelarsalar så långt ögat når.
Vi som har skogsutbildning har också lärt oss att ta hänsyn till skogsekologiska aspekter; vart har den kunskapen försvunnit?
I en riktig skog skall det också finns andra skikten än det virkesproducerande "gräddlagret"; det skall finnas buskar, stubbar, hålträd, döda träd, inslag av andra trädslag etc. Allt detta extra stör inte virkesvolymen, men är livsviktigt för arternas mångfald och överlevnad.
Det blir aldrig bra när ekonomisk girighet och shablontänkande tar över det sunda förnuftet.