Spionkriget
Hamnkvarter i Åbo. 2.11.2014. Foto: Håkan Eklund.
Läser en recensionsbok, "Spionkriget" av journalisten och författaren K-G Olin, som skapar kalla kårar längs ryggraden. Boken handlar om underrättelseverksamhet och upprorsplaner under Finlands 1920- och 1930-tal, dvs. under Finlands första trevande decennier som självständig stat. En trubulent och svår tid i sviterna av ett bittert frihetskrig som blev till ett inbördeskrig 1917-18 när de "vita" ville bli kvitt ryssarna( dvs förklara Finland självständigt), och de "röda" ville bli kvitt borgarna ...
Efter detta snöpliga nederlag gjorde ju Rådsrepubliken Ryssland och alla röda i Finland gemensam sak att på allt sätt destabilisera samhället för att kunna fullfölja en annektering till Ryssland, lite i stil med det som idag händer i Krim/östra Ukraina.
Det är skrämmande läsning. Inte visste jag att fanns så många kommunister och landsförrädare som för den ryska rådsrepublikens räkning gjorde allt för att destabilisera samhället och hjälpa ryssarna att ta "tillbaka" Finland. Under åren mellan första och andra världskriget dömdes 4000 personer för landsförräderi i Finland.
I boken dokumenteras den ena spionaffären efter den andra, bl.a. med giftmord i samma stil (som agenter hade med sig från Ryssland) som Putins anhang praktiserar än idag ...
Också i Sverige organiserade sig kommunisterna militärt i något som kallas hundragrupper, det vill säga revolutionära styrkor bestående av hundra man. På order från Moskva indelades svenska städer och landsbygd i särskilda distrikt och rotar där pålitliga kommunister skulle hålla uppsikt över fabriker, affärer, bostadshus och befolknings politiska åsikter skulle luskas ut.
I början av 1923 fick kommunisterna bl.a. en försändelse bestående av 300 browningpistoler och de röda i Sveriga har också tillgång till maskingevär. Ett uppror planerades till juni 1926, som sen sköts upp.
Att det också i Sverige planerades allehanda konspirationer och maktövertagande var nytt för mig. Den svenska kommunisthårdingen Zeth Höglund hade till och med varit personlig vän med Lenin ...
Och i Stockholm hade den röde bankiren och hälaren Olof Aschberg och tagit emot 500 ton stulet guld från bolsjevikerna, som de sutlit av de rika under revolutionen. Svensken Ashberg lät sen smälta ner bytet till guldtackor som stämplas med svenska stämplar; penningtvätt a la 1920-tal. Aschberg arrangerade också försäljning av ryska kronjuveler i auktionshusen i Europa och ordnade sen direkta lån till bolsjevikregimen ...
Totalt tvättade Aschberg stöldgods till ett värde av 200 miljoner dollar; omräkant i dagens penningvärde motsvarar summan en köpkraft på 20 miljarder dollar på den internationella vapenmarknaden. Enligt boken fungerade Aschberg som hälare i en av världshistoriens största stölder.
Ps Min morfars bror var inblandad i vapensmugglingsaffär skrev författare bok som hette Grafton-affär. :-)
Ingen sunt tänkande människa har något positivt att säga om sovjetimperiet och dess politik idag, men jag tror att det fanns en viss skillnad innan "man visste" vart det skulle bära hän och när tsaren var alternativet, ingen trevlig lirare det heller misstänker jag. Det fanns också en, låt vara naiv, undfallenhet där man trodde sig kunna rädda egna ekonomiska intressen (som var betydande) genom att agera medlöpare åt bolsjevikerna. Jag skulle nog tro att detta var skälet hos fler än att de skulle vara fullblodskommunister inom den svenska "aristokratin".
När det gäller Ukraina så är givetvis Rysslands invasion och beteende oförlåtligt. Men vi skall inte heller tona ned de starkt nationalistiska, närmast nazistiska krafterna som är i rörelse regionen. Det är farligt att alltid göra min fiendes fiende till sin vän.
-affe