Äggtjuvar avslöjade

Ett stort reportage om en äggtjuv. Suomen Kuvalehti nr 42. 17.10.2014. (Repro)foto: Håkan Eklund.

I senaste nummer av Suomen Kuvalehti hittas ett 13-sidigt reportage om en äggsamlare från svenska Österbotten som avslöjats tack vare en duktig "viltpolis" i Storbritannien (som jag träffat på Malta när vi hållit koll på tjuvjägare för några år sen).

Allt fick sin början i norra England i februari 2009 när polisen gjorde ett hembesök hos en äggsamlare och "viltpolisen" kallades in. I den anhållnes dator hittades 5800 mejl som hade med äggsamling/-samlare att göra. Ett spår gick till Nyköpingstrakten i Sverige där en misstänkt samlare avslöjades; hemma hos honom hittades 3000 ägg i mars 2010. I april 2011 skickade den svenska polisen en förfrågan till Finland angående 4 ägg av vitkindad gås med etiketten 1.6.1960, Närpes, Finland.

Denna förfrågan ledde till det stora beslaget; vitkindad gås häckade inte i Finland 1960, de började häcka här under 1980-talet. Alltså låg det en "hund begraven" med de förfalskade etiketterna. I den svenska äggsamlarens mobiltelefon hittades småningom kontakten till Närpes, Finland och i november 2011 gjorde myndigheterna första hembesöket hos Närpeskillen och småningom hittades samlingen som bestod av 8737 ägg. Av dem hade Närpeskillen själv samlat in ca 3000 ... Och han frys var fullpackad med skjutna fåglar.

I juni 2012 skrev jag  en kolumn i Vasabladet om äggsamlandet i allmänhet, efter att ha sett en notis om den avslöjade Närpesbon (inklistrad nedan), vars identitet jag inte hade någon aning om. Tills killen i fråga tog mejlkontakt med mig. Nu vet jag ...

Här är Vbl-kolumnen:

I Gunnar Brusewitz´bok ”Vägval i minnesmark” (W & W, 1992) ingår ett 32 sidor långt kapitel om ”Engelske Äggherren i Muonio”. Det handlar om John Wolley (1823-1859), son till en kyrkoherde tillhörande en framstående och förmöget släkt i Derbyshire, England. Pappa kyrkoherden hade uppmuntrat sonens naturintresse och unge John började samla insekter, som han snabbt övergav när han träffat en känd äggsamlare, en oolog, och bytte till det.

Med sina finansiella resurser och en snabbt växande entusiasm blev han snabbt en storhet i internationella äggsamlarkretsar.
Vid trettio års ålder anlände han till Lappland 1853, och insåg vilket eldorado han hittat – den högnordiska fågelvärlden var föga känd vid den här tiden, och äggkullar från vanliga lappländska häckfåglar var eftertraktade nere på kontinenten.

Den ägginsamling som han sen organiserade var både effektiv och inkomstbringande, både för honom och för en stor mängd fattiga bybor, men synnerligen destruktiv för den lokala faunan. Ett av John Wolleys mål var att få tag i ett bo med ägg av sidensvans, som inget museum eller samlare någonsin sett. Wilhelm von Wright hade kommit nära under sin lapplandsexpedition 1831 när han skjutit en sidensvanshona med tydliga ruvfläckar och ofullgångna ägg ... Detta var den tidens ornitologi.

John Wolley fick vänta på sitt sidensvansfynd i tre år. Det var först våren 1856 som den fattiga torparfamiljen Sardio kom med det fynd han bara drömt om, det första sidensvansboet med fem ägg plus den ruvande sidensvansen som fångats med snara och dödats. Wolley hade krävt att boet och äggkullen skulle kompletteras med den samtidigt skjutna fågeln. Familjen Sardio blev belönade med femtio silverrubel plus några hundra dollar, som var en enorm summa i dessa trakter. Efter att nyheten om detta spridits i lappmarken började det komma in äggkullar från alla håll och kanter. När de första äggkullarna av sidensvans bjöds ut på auktion i London väckte de sensation och priserna överträffades endast av utdöda fåglars ägg.

John Wolleys äggsamlingsverksamhet finns dokumenterad i  Ootheca Wolleyana, i två volymer på omkring 1200 sidor, som gavs ut efter hans död. Här finns varenda kull redovisad med noggrannhet. Där finns t.ex. noterat 104 kullar av sidensvans, 40 kullar av lavskrika, 28 kullar av jaktfalk, 76 av fjällvråk, tiotusentals and- och vadarägg, etc.
För den nordliga fågelfaunan var det tur att Wolley dog ung, 36 år gammal, men hans medhjälpare som hade lärt ett nytt sätt att förtjäna pengar fortsatte med äggsamlingsaffärerna långa tider framåt. På den här tiden betraktades äggsamlingar som legitim naturvetenskaplig verksamhet, en del av det som Wolly samlade in donerade han till museer.

Idag är det annorlunda, och som alla förstår måste det finnas lagstiftning som kriminaliserar en dylik verksamhet. Tyvärr finns det ett nätverk med hänsynslösa oologer, äggsamlare, som i all hemlighet runt om i världen fortsätter med detta, som de senaste veckornas nyhetsspalter vittnat om. En förödande och destruktiv hantering som med alla medel måste stoppas. Jag har själv under tre resor till Malta sett frysboxar till bredde fyllda med konfiskerade skjutna tornfalkar, bruna kärrhökar och bivråkar – som bl.a. häckat i Finland.
Det som John Wolley & co sysslande med på 1800-talet, fortgår runt hela världen, speciellt i länder med instabila regeringar och mutbara myndigheter. Att det nu uppdagade fallet lyckats fungera i Finland och Sverige, visar hur svårt det är att även i välutvecklade samhällen.
övervaka brottslig verksamhet i natur, som varg(tjuv)jägare är välmedvetna om.

Tack vare nya värderingar, god optik, kameror, fälthandböcker nöjer sig dagens fågelintresserade med att bara titta, njuta och dokumentera. Denna grupp har anpassat sig till nya tider samt krav på hållbar utveckling, som många andra inte förstått göra. Vårfågeljägarna i södra Finland/Åland som åberopar ”tradition” som motivering till att i maj få fortsätta skjuta alfåglar och ejdrar, som nya partibossen Carl Haglund understöder, har blivit kvar i adertonhundratalet.
Skulle alla fågelintresserade börja kräva att få utöva sin hobby enligt 1800-tals tradition (som Wolley eller den nu aktuella Närpesbon) skulle det gå åt fanders.
Istället är det tack vare dessa 100 000-tals aktiva och modernt anpassade amatörornitologer som vet vi mycket om dagens nordeuropeiska fågelfauna, publicerat i tusentals böcker och rapporter och som idag fungerar som den expertgrupp som vet det mesta om vad som sker med vår avifauna.

Tyvärr finns det en mängd legitima sätt att förstöra fåglars häckning, eller att helt sonika putsa bort deras livsmiljöer – som ingen straffas för. Dagens jord- och skogsbruk tillhör denna kategori. Idag putsas impediment och dikeskanter i vårt odlingslandskap bort med hjälp av skattemedel (EU-jordbrukspolitik), som samtidigt putsar bort många tidigare vanliga fåglars livsmiljöer (sånglärka, buskskvätta etc.). Likaså putsar ekonomiskogsbruket bort alla hålbyggares häckningsträd, utan att ersätta dessa med holkar. Och otyget med skogsröjning och –gallring och slutavverkning under häckningstid, som till hundra procent är en oetisk och ansvarslös verksamhet – borde förbjudas.

Eftersom det är straffbart att döda fridlysta fåglar, eller samla dess ägg, skall det inte heller vara lagligt att under häckningstid helt sonika hugga ner träd med fågelbon (ägg/ungar), eller med maskiner trampa sönder allt som göms i markvegetationen.
Notisen i Vbl nyligen, där en arbetsledare påpekade att de nog sparar fågelbon, i en kritiserad gallring – är typisk retorik som inte är värd pappret det är skrivet på. Eftersom det vimlar av naturliga fiender i naturen, är de flesta fåglars bon så väl gömda i mark-, busk- och trädvegetation, att sådana hittar nog inga amatörer. Eller har tid, råd eller tålamod att ens söka.
Det visste redan John Wolley på 1800-talet; utan sina 100-tals bosökande bybor skulle han inte ha fått ihop sin samling.
Hur Närpesbon gått tillväga skulle var bra intressant att få veta, ensam har han inte fått ihop sin samling.

Håkan Eklund är tidskriftsredaktör och fältornitolog.

2014-10-20 22:40   janbeide

Intressant läsning...
/Jan

2014-10-20 23:00   Sten Björklund

Ja, det är märkligt att äggsamlandet förekommer idag. När jag var liten var det ganska vanligt att grabbar samlade ägg. Oftast var det trastägg.
Håller med dig om det märkliga att växter och fåglar är fridlysta för en del men inte för andra. ( skogsbolag ). Har för någon vecka sedan varit i kontakt med skogsstyrelsen och länstyrelsen om ett skogsskifte som ska avverkas. Har en DIA bild på ett bestånd knärot som växer på en mossklädd sten. På en yta av 50 x 70 cm växte över 200 ex. Jag fick ta en tråd och dela upp ytan i små grupper för att kunna räkna dom. Ska bli intressant om dom gör någon inventering innan avverkning.
Sten

2014-10-21 00:03   Ammiga

Mycket intressant artikel Håkan - tack för att du delar med dig av din kunskap kring fåglarna!
Modigt av dig att våga trotsa tjuvjägarna på Malta - den slakten av vilda fåglar som fortfarande pågår där är fullständigt avskyvärd!
Så som skogsbruket och jordbruket som de ser ut på de flesta platser i Sverige idag så får det djupa konsekvenser på bl.a fågellivet.
Många tror att vi har jättemycket skog i Sverige men i själva verket har vi i stort sett numera bara produktionsskog och granplanteringar. I dessa finns ingen biologisk mångfald där är snarare biologisk öken!
Sverige har förbundit sig att att skydda minst 17 procent av skogen fram till år 2020 (idag är det 4%) men det målet känns inte trovärdigt längre...
Hoppas att fler medborgare vaknar upp ur dvalan och reagerar!

Hälsningar/Kirsten