Tillbaka i det urbana
Torraka i stan. Åbo 20.8.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 232/365.
På väg till jobbet reflekterar jag över tingens ordning. Skulle jag avvika från min upptrampade "stig" (= trottoaren) med ett halvt steg ut i körfilen skulle jag vara död. På ett ögonblick. Det skulle inte ens resultera i en liten notis i tidningen (hmmm ... lite beroende på vem det gäller ...).
Men nåde det rovdjur som för att försvara sina intressen (ex. björnhona/ungar) skulle skada eller döda en människa, då skulle själva f-n vara lös, och rubrikerna braskande. Snabbt skulle alla vapenföra män i trakten sluta upp med lynchmobben för att taga detta odjur av daga ...
Känns detta igen?
Har vi människor helt och hållet förlorat vårt naturliga förhållande till tingens ordning, när det gäller natur? Tänk att våra vackraste däggdjur (björn, varg, järv, lo) i vår artfattiga nordiska natur, är så hatade av så många.
Det om något är skamligt.
Sten