Om livskvalitet

Hemma i trädgården. Hirvensalo, Åbo 15.7.2014. Foto: Håkan Eklund.

Sitter på altanen i vår lilla trädgård och reflekterar om detta med livskvalitet. Om detta med "less is more", eller motsvarande klichéer. De innehåller mera sanning än vad man kunde tro.

Vi tycker kanske att vår vardag i våra små länder, i små samhällen och städer inte är något jämfört med "stora världen", med storstäder ute i mera häftiga miljöer. Men är det verkligen bättre där ute, i alla fina storstäder och superurbana miljöer? Nej, ofta är det tvärtom.

Under vår tre veckors jordenruntresa träffade vi gamla vänner och bekanta i deras stora fina hus i bl.a. Vancouver och Sidney. Ja, de hade större och finare hus än vår radhuslägenhet ute på Hirvensalo ö i Åbo.

Men - ändå bor vi bättre totalt sett, i en naturskön, mänsklig och vacker miljö där det finns utrymme. Både för människor och natur. Här kan små förstaklassister vandra till sin skola varje morgon, ensamma eller med kompisar. Här kan man när som helst göra timslånga vandringar i skog eller längs naturstigar, friluftsleder. Där ute i storstädernas fina villaområden är man instäng på den egna tomten, som ofta inte är speciellt stor. Man är fångad i ett urbant ghetto som är ändlöst stort, man kör i timmar i olika väderstreck, utan att kommar ut ur det urbana. Är det livskvalitet att vara en fånge i det urbana, där man sitter i bil i timmar för att komma till mera naturliga miljöer?

Visst är storstäder som Vancouver och Sydney spännande på sitt sätt, dvs. downtown-områdena, men ack så artificiella och instängda.

Sånt reflekterar jag över vid ett glas rött på min lilla altan med utrymme och natur alldeles utanför, i parti och minut. Livskvalitet av guds nåde. Och in till stadens centrum kör jag på 7 minuter.

Jag gillar att besöka metropoler, de har mycket att ge under en vecka eller så. Men ändå bor jag mycket hellre i en småstad (eller ute på landet), natur- och människonära. Se det är livskvalitet.

P.S. Stenarna som skymtar nere i bilden har sin egen historia, till vänster delar av stenar från Ayers Rock-området i Australien från 1987, till höger lavastenar som jag plockade från vägkanten under fågelvandringar efter jobbet i West Kilimanjaro i början av 1997 (strax efter att vi flyttat till dennna trevliga radhusmiljö ute på Hirvensalo ö).

Nr 196/365.

2014-07-16 07:59   DanneWest

Tycker också det här med att sitta hemma med familj och njuta av något gott är riktigt livskvalité! Resor är roligt det också såklart! Ha det gott!

2014-07-16 08:09   Lena Holm

Du har så rätt och din sätt att se på vad som är livskvalite´stämmer väl överens med vad jag själv njuter av. Men glöm inte att alla inte gillar skog och naturstigar utan vill ha teatrar, katedraler, biosalonger, restauranger eller bara "puls" och människor runt sej. Jag hade en gång en barndomsvän på besök när jag bodde i ett torp lite avsides (dock bara 2,5 mil söder om Uppsala). Hon tyckte det var läskigt, alldeles för tyst och musmamman i väggen med sina ungar var jätteäckligt.
Hälsningar Lena