I fader Stalins spår

Fyrstranden, Åbo. 17 mars 2014. Foto: Håkan Eklund.

Sällan har jag sett en lika spegelblank is mellan ön och fastlandet som just nu. Spegelblank i ordets rätta bemärkelse. Denna bild togs i kväll, från "min" ö.

Kollar in material om grannens härskarämne, som är i sitt esse just nu, men i verkligheten på väg att hugga sig ordentligt i benet ...

Journalisten Patrick Holmström publicerade för en vecka sedan en intressant artikel som visar hur Putin tagit lärdom av fader Stalin hur man ockuperar sina grannländer, för Estlands del blev det en ockupation som räckte i ett halvsekel. Få se hur det går för Ukraina?

Putler själv är ju en produkt av Sovjetimperiet och det pärtar honom  alldeles otroligt att det ramlade i bitar; vill han verkligen ha tillbaka det unkna och slutna rum som Sovjetunionen utgjorde? Knappas vill hans folk det? Jag tror att han istället kommer att få medelklassen, de rika och de utbildade emot sig, som kommer att lida mest av den isolering och valutanedgång som kommer att inverka på deras livsstil. För alla korkade som hyllar honom kvittar väl det "internationella", de är alltför "provinsiella" för att förstå bättre.

Här ett utdrag ur artikeln som hittas på:
http://svenska.yle.fi/artikel/2014/03/08/patrick-holmstrom-estland-1940-i-repris-pa-krim

"Sommaren 1940 hade sovjetiska soldater i praktiken ockuperat Estland efter att Moskva hösten innan beskyllt landet för fientlig inställning och krävt att trupper får marschera in och upprätta militärbaser. På olika håll i landet ordnades det demonstrationer till stöd för Sovjetunionen och Röda armén.

Upp till 40 000 människor sägs ha stått utanför Sovjetunionens ambassad på Pikk-gatan i gamla stan i Tallinn och hyllat Stalins sändebud Andrej Zjdanov, som nyligen anlänt från Moskva och tog emot hyllningarna på ambassadens balkong. Han blev efter kriget känd i Finland som ledare för kontrollkommissionen på hotell Torni i Helsingfors.

Zjdanov hade strax innan installerat lokala Moskvavänliga kommunistaktivister på nyckelposter och på tio dagars varsel arrangerat val till ett nytt parlament. Valet blev en stor seger för de kommunistiska kandidaterna, som alla godkänts av Zjdanov själv och var de enda som fanns på valsedlarna.

Parlamentets första åtgärder blev med stöd av demonstrationerna att utropa Estland till en socialistisk rådsrepublik och begära medlemskap i Sovjetunionen. På bandupptagningar från sessionen kan man höra hur det på ryska ropas "Uraa” i salen. Det var sovjetiska soldater som med vapen i hand övervakade att ledamöterna gjorde som de skulle.

Parlamentet utsåg en delegation som reste till Moskva två veckor senare för att framföra Estlands begäran inför Sovjetunionens Högsta sovjet i Moskva. Huvudtalare i delegationen var Johannes Lauristin, som förklarade att de estniska utsugarna går i de västeuropeiska kapitalisternas ledband.

- Västeuropas imperialister tog över inte bara ekonomin, utan också Estlands inrikes- och utrikespolitik. Den reaktionära klick som ledde landet trampade på även de mest grundläggande rättigheterna för de nationella minoriteterna och uppviglade och provocerade på alla sätt fram hat mellan folkgrupperna.

Räddningen var enligt Lauristin sovjetmakten. Det arbetande estniska folket hade sedan avskiljandet från Ryssland 1918 längtat efter den sovjetiska famnen, där de skulle få vara fria och utom räckhåll för de främmande förtryckarna.

- Denna folkets önskan har hela tiden brunnit i folkets hjärta med klar låga, sade Johannes Lauristin inför det sovjetiska parlamentet i Moskva den 6 augusti 1940, enligt stenografiprotokollen från sessionen.

Han läste upp ett tal som skrivits på förhand i Moskva efter att delegationens ledare Johannes Vares nekats att hålla ett tal han själv skrivit. Vares vägrade därför att säga något överhuvudtaget. Vares hamnade senare i säkerhetstjänsten NKVD:s klor och dog under oklara omständigheter i Kadriorgpalatset i Tallinn 1946.

- Leve mänsklighetens geni, miljoner arbetares förnuft och hjärta, vår geniala och älskade ledare - den store Stalin, avslutade Lauristin sitt referat av de ohyggliga förhållandena för arbetarna i Estland och sin begäran om att det nyligen utropade Sovjetestland skulle räddas från eländet och upptas i unionen.

Talet hälsades med stormande, stående ovationer och Leve kamrat Stalin-rop från församlingen.

Johannes Lauristins dotter Marju Lauristin blev för övrigt 40 år senare ironiskt nog en av förgrundsgestalterna i kampen för frigörelse från Sovjetunionen."

2014-03-17 22:11   Dubbelolle

Intressant läsning, ja det är obehagliga saker på gång österut - illavarslande. Ha det gott, LO
Ps, den där isen äker man nog inte skridsko på va?

Svar från Håkan Eklund 2014-03-18 12:37

Ja, det blir intressant att se vart herr P tar sitt Ryssland?
Nej, isen håller nog bara en ekorre ...

- hawk