Då måste vi nästan ha stött ihop där… Instämmer i alla fall helhjärtat i Din positiva beskrivning! För mig åtminstone känns det som den utställning som gett mig mest av alla de hittillsvarande på Fotografiska: betydligt mer intressant än Cartier-Bresson, och t o m snäppet bättre än Kertesz (vad man nu skall mena med ´bättre´; det finns naturligtvis ingen objektiv skala för sådant).

Det kanske inte är HCB:s rent koreografiska `decisive moments´, men nog har EE en i sitt slag lika fantastisk känsla för rätt ögonblick att ta bilden, och betydligt mer värme än HCB. Kertesz är mer poetisk, men har inte riktigt den kontakt med vardagen som EE har.

Ja den skulle jag vilja se, han är fantastisk. Hälsn, LO