Adjö Hbl
Från svärmors höghusfönster. Åbo. 1.12.2013. Foto: Håkan Eklund.
Hufvudstadsbladet är en anrik dagstidning i Finland (grundad 1864) och den största på svenska i landet. En tidning som jag alltid gillat, men inte längre ... Plötsligt har bladet blivit fullkomligt intetsägande, desstutom ett utpräglat annonsblad. Sånt vill jag inte betala för; det lilla läsvärda är inte värt det jag betalar i pren.avgift (dessutom har jag två andra regionala dagstidningar, som faktiskt ger mera trots att de är relativt "små"). Hellre köper jag fotoböcker och -tidskrifter för "Hbl-pengarna".
Jag vet inte vad som pågår på Hbl:s redaktion, men de har tydligen tappat greppet om hur man gör en intressant, läsvärd och attraktiv dagstidning. Tyvärr.
Halva sidanatalet är fyllt med annonser som täcker minst halva sidan. Hälften av nyhetesmaterialet består av små notiser från olika nyhetsbyråer med gamla nyheter, dessutom "snuttifierade". Och mycket av (resten av) materialet gäller endast huvudstadsregionen.
För en aktiv nyhetskonsument (internet, teve, radio ...) är det mesta redan noterat, dessutom mer eller mindre i realtid.
Det enda läsvärda hittas på kultursidorna och i dagens blad (1.12) hittas exakt en läsvärd artikel, det är Anna-Lena Lauréns rapport från Ryssland "Putin behöver profilerade syndabockar".
När nuvarande prenumerationstid går ut om nån vecka får det vara slut. Adjö Hbl.
Nr 335/365.
Tidningen heter visst Viktor nu för tiden, men kallades HBL-Magazine förr har jag för mig. :)
-affe
- hawk
Tror det är bättre att välja vad man ska bevaka, som att strunta i sporten, än att dra ner över hela linjen.
Det som skulle vara tidningarnas styrka, fördjupning, expertkolumner/-krönikor, intressanta fotoreportagen etc tycks man glömma bort, eller inte satsa fullt ut på. Dessutom skall allt paketeras snyggt, med bra layout - precis som tidskrifter gör.
Journalisterna skall skickas ut på fältet och sluta med att sitta framför datorn och plocka ut material från nätet ...
- hawk
- hawk