Texten tog mig med hull och hår
Utanför teaterhuset. Åbo 26.10.2013. Foto: Håkan Eklund.
Det är sällan en biografi får en med från sida ett. Men så gick det när jag bläddrade i Aaron Hotchners bok "Papa Hemingway. The Ecstasy and Sorrow" (reviderad upplaga från 1983) som jag hittade på bokmässan i H.fors härom dan.
Jag läste första sidan och insåg att denna bok måste jag bara läsa! Och den är underbar. Boken börjar med att författaren skickas ut som ung journalist till Havanna för att intervjua Ernest Hemingway för tidskriften Cosmopolitan. Uppgiften för den unga novisen var att få Hemingway att ge sin syn på "The Future of Literature". Han satt två dygn på ett hotell i Havanna och insåg att han inte hade kurage att åka ut till Hemingways hus 20 minuter utanför stan och störa den världskända författaren. Istället skrev han några rader som han postade där han berättade om sitt omöjliga uppdrag och bad Hemingway skriva några rader till svar att han inte vill bli störd ... Att han skulle ha bevis på att uppdraget var omöjligt.
Istället ringde Hemingway följande morgon och föreslog ett möte på en stamkrog.
Sen sade det bara "pang", de trivdes i varandras sällskap, söp sig fulla - och ett 13-årigt kompisskap befästes. Som tog slut när Hemingway sköt sig själv 2.7.1961. Som ingen riktigt förstod varför ...?
Sättet som boken börjar är så otroligt välskrivet och lockande med ett underbart flyt, att jag bara inte kunde motstå att köpa boken.
Men innan jag läser boken hann jag igår upptäcka ett bildverk över Hemingways liv här i Åbo, "Hemingway - a Life in Pictures" (2011), som Hemingways sondotter har sammanställt. Massor av fina bilder, med fin layout, 208 sidor i stort format. Måste läsa den boken först, innan jag fortsätter med Hotchners bok.
Sen får jag väl fortsätta med några av Hemingways egna böcker. Jag har bara läst en: "Den gamle och havet" som en övningsuppgift i mellanskolan (Vasa Svenska Aftonläroverk) där det gällde att skriva en bokrecension om boken. Det blev min första någonsin. Skulle vara kul att hitta den texten.
Detta om biografiförfattaren på Wikipedia:
Aaron Edward "A.E." Hotchner (born June 28, 1920) is an American editor, novelist, playwright and biographer. Hotchner was born in St. Louis, Missouri, the son of Sally (Rossman), an administrator, and Samuel Hotchner, a lawyer. He attended Soldan High School. In 1940, he graduated from Washington University in St. Louis with degrees in both history (A.B.) and law (J.D.). He briefly practiced law, then served in the U.S. Army Air Corps as a journalist during World War II. When the war was over, he decided to forgo the law and pursue a career in writing. Hotchner's articles appeared in the best magazines and journals of the time. He has also been an editor, biographer, novelist and playwright. In 1948, Hotchner met Ernest Hemingway and the two were close friends until Hemingway's death in 1961. Hotchner is best known for Papa Hemingway, his 1966 biography of Hemingway, whose work he had adapted for plays and television. His play Sweet Prince was produced Off-Broadway in 1982 at the Theater Off-Park, starring Keir Dullea and Ian Abercrombie. King of the Hill is Hotchner's evocative memoir of his childhood in St. Louis during the Great Depression. It was made into a film in 1993, screen-written and directed by Steven Soderbergh.
Hotchner founded Newman's Own, Inc., with his friend and neighbor, actor Paul Newman, in 1982. All profits from this successful line of food products and other ventures are turned over to charities, including the Hole in the Wall Gang Camp that they established in 1988 for children with life-threatening illnesses.
Hotchner lives in Westport, Connecticut. Hotchner has been honored with a star on the St. Louis Walk of Fame.
Nr 299/365.
Måste bara berätta om första Hemingwaymötet: Jag läste en vinter vid Vasa Aftonläroverk för att komma in vid Ekenäs forstinstitut, samtidigt som jag utförde min obligatoriska skogspraktik (12 mån), dvs. jobb på dagarna och det var ont om tid för läsning. Fick i uppdrag av modersmålslärarinnan att läsa två böcker under veckoslutet, sen på modersmålstimmen på måndagskvällen skulle hon välja vilken vi (var och en) skulle skriva om. Jag satsade allt på ett kort, läste endast Hemingways "Den gamle och havet" som jag redan hemma i lugn och ro skrev en bokrecension på. Sen på måndagen gick det som jag gissade, lärarinnan valde att jag skulle skriva om Hemingway (jippiii, jag hade ju allt klart ...) och under de två timmar vi hade till förfogande satt jag sen bak i klassen och ritade gubbar och låtsades skriva, jag hade ju allt färdigt - som lämnades in. Och jag fick bra vitsord. Nöden hade ingen lag. Jag var ibland tvungen att vara lite "smart" för att klara dubbeljobbet.
- hawk