Lycka kan vara en trädpiplärka
Trädpiplärkans skog, Friskala, Åbo. 24.4.2013. Foto: Håkan Eklund.
Ja, en stunds lycka kan vara en trädpiplärka. Vårens första. Som idag. Tyckte mig höra kontaktlätet över strandängarna. Sen när jag drog upp i en skogsbacke, en sydsluttning som värmdes av morgonsolen började den sjunga. Härligt. En fågel som är så full av energi när den dra upp sin sångflykt.
Just då förstod jag Dalai Lama som i en föreläsning (som blivit en bok) har berättat om lycka, bland annat om vikten att lära sig identifiera de stunder när man känner lycka, som kan vara när som helst, var som helst. Både korta och långa stunder. Och det kan gälla de mest enkla och banala ting.
De stunderna, ögonblicken, skall man lära sig att ta till vara sade han. Många jagar hela livet igenom efter lycka, utan att hitta den, bara för att de kanske tror att det är något definitivt, något som är stort, statiskt och stabilt när man en gång hittat den. Nej, stunder av lycka kommer och går, det vet vi alla.
Och just i morse, i solen, när trädpiplärkan i sångflykt mellan tallarna annonserade sin ankomst (den anlände senaste natt), kände jag lycka. Samtidigt hördes sjungande bergfink (på flyttning norrut), trummande mindre hackspett, lågmälda stenknäckar och sjungande svartmes. Och från strandängarna hördes vårens första rödbena medan enkelbeckasinerna spelade.
Det är sådana gånger som jag tänker på amerikanaren Leonard Nathan som i sin bok "En vänsterhänt fågelskådares dagbok" (orginalet från 1996, sv. översättn. 2002) filosoferar runt detta med epifani, "höjdpunktsupplevelser", som är vanligt bland ornitologer, när man sett och upplevt något som berör. En synnerligen intressant liten bok.
Här förklaras ordet närmare:
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=epifani
Annars: det är bra att äga en hund som måste rastas, utan den skulle jag aldrig komma mig före att innan jobbet dra ut till skogs, varje dag ... Tack vovven!
"Skakisar" blir tagna när det inte finns andra bilder/motiv som hittas, som du vet ...
- Hawk