Här det började

Home of Pica pica. Runsala, Åbo 23.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Varje gång jag ser ett kråk- eller skatbo påminns jag om ursprunget. Det var via klättring i träd och äggplundring i dessa bon som jag och mina två kompisar (som sen emigrerade till Nordamerika) blev präglade på natur. Ännu i mitten av 1960-talet tillhörde insamling av kråk- och skatägg till många småpojkars dagliga sysselsättning på landet i april/maj.

Tidigare brukade jaktvårdsförenigarna betala ut en peng för detta, men inte längre under vår tid. Detta var en sysselsättning som bara hörde till, ingen reflekterade över att det var något omoraliskt i detta. Däremot var det förbjudet att ta andra fågelarters ägg.

Jag har ännu kvar mitt dagbokshäfte där jag dag för dag noterade vad vi hittade, var - och hur vi delade bytet. Det gällde sen att med en nål picka två hål i ägget, ett mindra att blåsa i och ett större för att få innehållet att komma ut. Två vårar höll vi på,  sen den tredje våren tyckte vi att detta var för "barnsligt", men vi ville fortsätta att dra ut i skog och mark efter skolan - och i stället sparade vi ihop till handkikare och fågelbok, och fortsatte med att lära känna fåglar. På den resan är jag fortfarande.
 
I något skede hade jag koll på 4500 identifierade fågelarter (sedda i Europa, Afrika, Amerika, Australien, NZ, Oceanien etc.), sen orkade jag inte längre föra räkning ...

Senaste nya arter såg jag ifjol på Cypern (cypernsångare, cypernstenskvätta).

På åkern nedanför skatboet hittades vårens första stenskvättor på mörka plogtiltor som magasinerat värme och bjöd på ätbart.

Nr 113/365.