En favorit
Nyanländ Motacilla. Friskalaviken, Åbo 18.4.203. Foto: Håkan Eklund.
Jag vet inte vad det beror på, men sädesärlan har alltid varit en viktig vårsymbol för mig. Trots att den till stor del är insektätare tillhör sädesärlan de tidigaste vårfåglarna. Speciellt kul är det att se en stor flock sädesärlor söka mat på snö och isfläckar ute på strandängar och åkrar. Eftersom de springer snabbt längs marken, gillar de "rent underlag".
Också fågeln ovan tillhörde en flock som anlänt under natten, men alla de andra flög iväg när jag kom för nära, denna hade ännu en matportion att fixa, innan också den drog sig undan.
Sädesärlan är en pigg och livlig fågel som alltid hittas nära människor, kanske är det en orsak till att jag gillar den, dvs. en av de fåglar som jag tidigt präglades på hemma på bondgården i Österbotten. Där hade den många dialektala namn, bl.a. kallade vi den för "spitilinkkon" eller "vestereckjon" - det senare är en dialektal form av det finska namnet "västäräkki". Kärt barn har många namn.
På latin heter den Motacilla alba. En nära släkting är gulärlan som är en utpräglad skärgårds-, kust-, strand-, torvmarks- och "Lapplandsfågel", som har en sydlig och en nordlig ras och kommer senare.
Ny art under morgonen var enkelbeckasin, vars "klockläte" hördes från strandängen längre bort.
-------
Hällregn under kvällen, och hård byig vind = medvind för flyttare ...
- 3 storspovar, svängde till ett varv över strandängarna, flöjtade (ett av mina favoritläten ...) men fortsatte rakt norrut, årets första notering
- första flocken med vitkindade gäss
- 6 tranor
Sten
- Hawk