EMAKS BETRAKTELSER 249/Låt inte motivet skymma bilden!

Det var väl Christer Strömholm som skrev det på en av sina lappar? Och det är tänkvärt. Vårens blommande grönska och fågelliv får oss lätt att stirra blint på motiven, men också lätt att glömma bilden. Personligen är jag inte beroende av några speciella motivområden, jag kan hitta bilder precis överallt, i de flesta sammanhang. Men jag ska inte sticka under stol med att jag gillar svartvitt bäst. Därför gillar jag också att se bilden i svartvitt på skärmen när jag fotar digitalt, det hjälper upp mycket av det som man med film i den analoga kameran tvingas tänka sig till. Svartvitt är något man inte bara kan svänga till så där på en höft i efterhand i datorn som jag ser det. Det måste tänkas och planeras från början hur det i slutändan ska bli. Så gå omkring och fota/tänka i färg och sen i efterhand konvertera det som eventuellt kan passa i svartvitt, är ingen metod jag sympatiserar med. Färger kan även distrahera och ta uppmärksamheten från bilden. Vackra, intensiva eller svaga färger kan iofs också göra en bild, men det blir en annan typ av fotograferande än de kontraster med skugga/ljus man tvingas laborera med i svartvitt. Ett helt annat tänk.



I den här bilden med det planterade och uppstöttade trädet, fastnade jag för dragkampen som finns mellan de båda sidorna. Ska vänster eller höger vinna? Eller blir det dött lopp? Ungefär som i det stundande valet, två sidor som drar åt varsitt håll. Balansen har varit jämn länge, men ska den bli det även denna gång? Eller kommer man att släppa in en  kraft från höger som bryter ner hela samhällsträdet åt det hållet?



Något jag däremot i princip alltid fotograferar i färg, är glas. Men det är en typ av dokumentation som kräver färg. Något som är ett projekt jag har vid sidan av mitt vanliga personliga bildmakeri. Den här långhelgen (ja det blir ju det när man tar fritt klämmdan) har jag varvat trädgårdsarbete med lite glasfotande. Ett av resultaten, en vas från Skruf och 1960-talet. "Ferrara 4" av Bengt Edenfalk. Invälsat järnfilspån i den blå underfångsposten, ger luftbubblor i en svagt guldfärgad ton. Guldtonen i bubblorna förstärks med studiobelysning underifrån, här kombinerat med dagsljus från ett fönster bakifrån. Tycker det är kul att laborera med ljuset och har funderingar på att fixa till en provisorisk studio med rullbakgrunder i garaget. Har inspirerats mycket av Kemal Sahacic här på fotosidan, som jag tycker gör fantastiska porträtt/studier. Hans bilder blir något mera än just bara porträtt. De har ofta något mera att säga. Men studioporträtt, det är ett projekt för framtiden, något att jobba med på sikt.
//