EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 363/Veckans skörd...
Förra helgen Äppel-, Svamp- och Honungsfest i Korrö, denna helgen Skördefest på Öland, namnen på evenemangen i skördetid är många. Och veckan som gått har det varit skördefest i mörkrummet här hemma. Ja något separat mörkrum har jag inte, utan groventrén med värmeanläggning och tvätt får även tjäna som mörkrum, och det fungerar bra för mig, speciellt när det finns modernt, neutralt och luktfritt stopp och fix som gör att kemin kan stå i mina tankar ett par veckor eller så utan att lukta nånting. Sånt uppskattas. Den nostalgiska "doften av fix" har jag aldrig riktigt förstått mig på, man är glad att slippa den. Den här veckan har jag lithkopierat varje dag, mest för att jag måste utnyttja stoppet, fixet och lavaquicken till max. De har nu stått i tre veckor i mina Nova-tankar och måste bytas efter denna helgen. Tänk att förr, innan jag skaffade dessa tankar, så var kemin förbrukad efter en session pga den stora oxideringen i skålarna, och man måste blanda till nytt för varje tillfälle. Nu kan den stå i tankarna upp till två-tre veckor med bara minimal oxidation. Det sparar pengar, trots ganska dyra inköp av tankarna. Fast lithframkallaren får man köra i skål, man måste se processen för att avbryta i rätt ögonblick. Och i alla händelser så räcker den bara till max 4-5 bilder innan man måste blanda till ny ändå.
De två första bilderna är lithkopierade på Emaks Varycon KG och Emaks K888. Det sistnämdna papperet ger en mera rödgul ton, fast även Varycon kan ge mera färg beroende på belysningstid, blandningsförhållanden och grad av förbrukad framkallare, och då åt det rosa hållet. Bilderna fotade med Diana original toycam i plast, med menisqous plastlins och tre bländarlägen samt en slutartid att välja på (förutom B). Diana nytillverkas också men det gamla originalet från 1960-talet gillar jag mera. Jag har fyra stycken. En av dom är dock för bra, "skarp" i hela bilden redan på största öppning, så den används inte så mycket. Jag tycker det passar bra att lithkopiera Diana-bilderna om de inte är för skarpa, och när skärpan avtar mot kanterna. Den "naturliga" vignetteringen gör också sitt till för att ge bilderna den där speciella Diana-karaktären. Holga använder jag också, men jag tycker ibland att det ser lite taskigt ut när den är i princip knivskarp i mitten och skärpan sedan blir betydligt luddigare i kanterna. Dianan ger inte denna stora skillnad, utan är mindre skarp i mitten.
De två nästkommande bilderna (ovan) är också fotade med Diana, men kopierade på Fortes Fortezo grad 3. Lithframkallaren är här extra kraftigt utspädd och det är nr 3 och 4 i den sessionen. För den sista bilden, som har de typiska fläckarna i kanterna (vilka uppkommer vid kraftigare spädningar och förbrukad framkallare) krävdes det en halvtimmes framkallningstid samt en skvätt med hett vatten i framkallaren, för att det skulle bli något över huvud taget.
Bilden ovan är också lithkopierad på Fortes Fortezo grad 3, men kontrasten blev lite låg. Hade nog varit bättre att belysa papperet mindre i det här fallet. Vid lithframkallning styr man högdagern med belysningstiden och svärtan med framkallningstiden. Mera belysning ger bättre teckning i högdagern och längre framkallning ger djupare svärta. Det gäller att hitta den balans man tycker passar. Mera belysning kan också ofta ge mera färg. Ett papper som dock inte ger så kraftig färg är det ryska Slavich Unibrom 160BP. Det ger istället mera struktur i svärtan, fast den första bilden jag visar här nedan vet jag inte vad som hänt med? Ett slags flammigt leopardmönster uppstod i skuggor-mellandagrar medan högdagern inte fick nånting av detta mystiska fenomen? Samtidigt uteblev den typiskt grova strukturen för Slavich-pappret vid lithframkallning. Varför det blev så vet jag inte? Den andra bilden nedan blev dock ganska grov i strukturen, mera som det brukar bli med Unibrom 160BP.
Dom här tre sista bilderna är fotade med en vanlig småbilds systemkamera, Praktica PLC3 och Pancolar electric 1,8/50mm samt Flektogon 2,4/35mm. Fast som ni kan se gillar jag det kvadratiska formatet. Ofta blir det beskärning av 24x36-negativen, och redan när jag fotar tänker jag ofta i kvadratiska rutor.
//
EMAKS BETRAKTELSER 358/På knä invid väggen på Åhléns..
Färsk för dagen från mitt enkla mörkrum (groventrén). Tog bilden på Åhléns i Stockholm i juli när jag satt och väntade på min andra hälft som befann sig i ett provrum. Jag såg några linjer och former vid en list vid väggen bredvid, och satte mig ner på knä alldeles intill och tog några exponeringar med min Praktica PLC3 och en 35mm Flektogon som satt på. Eftersom min rygg inte är vad den borde vara så kunde jag inte luta mig ner framåtböjd, utan fick sätta mig med knäna på golvet framför, då blev det mera bekvämt för ryggen. Folk runtomkring glodde storögt och undrade säkert vad jag höll på med. Så är det för en fotograf som oftast hittar sina motiv där dom kommer till en av sig själva, utefter vägen så att säga. Jag väntade bara på att någon skulle ta upp mobilen och ringa efter skjuts till närmaste psykmottagning, eller kalla på nån väktare, ja vet vad. Man känner sig lite dum när man hittar såna här motiv och det är en massa folk i närheten. Men med åren har jag slutat bry mig, dom får tro vad dom vill, jag fotar på när jag ser nåt intressant.
Ja sen vet väl alla att det är Planket nästa helg förstås. Och jag har fått äran att ställa ut på lördagen. Man känner att man blir lite "knäsvag" när vissa namn dyker upp på utställarlistan, och när bloggare Berg berättar om när Strömholm läxade upp eleverna efter ett par Plank som inte var så bra. "I år tar vi det på allvar. Vi gör vårt bästa" sa han då. Och därför har jag hela helgen stått i mörkrummet och lithprintat, för att få lte mera att välja mellan (och kanske för att fixa till nån redan färdig kopia som inte är så perfekt). Ja, jag försöker i alla fall göra mitt bästa på mitt sätt och med mina bilder. Hoppas att det ska bli ett bra Plank och att vi slipper regnet! Prognosen idag visar på lite mindre regn än igår (bara 1,3mm), så vi hoppas på det bästa!
//
EMAKS BETRAKTELSER 356/Sista semesterfilmen...
Sista semesterdagen så framkallades den sista semesterfilmen och nu kommer den sista semesterbloggen. Jag lyckades med denna inräknad få ihop hela fyra poster under min fyra veckors ledighet. Visar här en bild från den nyframkallade filmen. Det var som dom andra semesterfilmerna, en Kodak Eastman Double-X 5222 med känslighet på 250ASA. Tidigare har jag framkallat den i för filmen speciellt framtagna Kodak D96, men här provade jag Microdol-X istället. Det fungerade ganska fint det också men tiden blev en chansning (11 min i spädning 1+3). Jag hittade nämligen inga tider för 5222 i Microdol-X. Negativen blev lite tunna så minst 12 minuter hade säkert behövts för att få rätt kontrast. Men digitalisera film med scanning fungerar ofta bra ändå. Det är mindre tolerant i mörkrummet om man ska göra pappersbilder.
Fikapaus vid sjön Innaren, juli 2019.
Nu är det bara att försöka komma in i rytmen igen och ta nya tag. Bestämde före semestern att försöka jobba heltid så länge ryggen håller sista året innan man drar sig tillbaka. Hade annars planer på att jobba halvtid nu men ryggen kändes ändå skapligt bra i juni när jag jobbade heltid efter sjukskrivningen, så det är bara att försöka löpa linan ut och hoppas man klarar ett år till. Det nya pensionssystemet ger ju alldeles för dåligt i pensionsutdelning så man får kämpa på så länge det går. Så är det bara. Vi som har de lägsta lönerna och även de mest slitsamma jobben, skulle annars behöva ta pension tidigare. Men det är bara dom som har mera välbetalda och kroppsligt mindre slitsamma jobb förunnat att kunna göra så, och även ha valfriheten att kunna jobba längre om man så vill. Det går inte med den typen av jobb jag har. De flesta av mina arbetskamrater har tvingats sluta tidigare och bara ett fåtal har kunna jobba något år extra.
//
EMAKS BETRAKTELSER 353/Uppsala - vad hittar man där.
Trots att jag snart är pensionär och reste mycket i min ungdom på orienteringstävlingar runt om i Sverige, så har jag aldrig varit i Uppsala. Antingen har man bara rest förbi på väg norröver, eller så har vägen norröver gått längre inomlands. Efter några dagar i Stockholm beslutade vi därför att ta in på ett hotell mitt i Uppsala och det här är lite av vad jag hittade i byn. Med på semesterresan den här gången var en Praktica PLC3 och några objektiv till den, samt mobilen för färgbilder. Mobilbilden här är dock omgjord till svartvitt med pålagt korn, för att harmonisera bättre med de andra svartvita bilderna som jag fotade med film och som därför inte är lika "vassa" och distinkta som mobilbildens original.
Uppsala högar. Iphone 6s + pålagt korn.
Engelska parken/Carolinaparken. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.
Fyrisån. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.
Uppsaladomen. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.
Den här Distagonen 4/25mm förresten, verkar när allt klarnat och rätats ut, vara ett av de mest sällsynta objektiven som tillverkats i historien. Lite nördigt för gemene man kanske, men mina efterforskningar i tre olika böcker: Carl Zeiss kameraregister 1902-2012, Voigtländer Report 2 samt Kadlubeks Objektiv-katalog, tyder på att endast ca 20-30 objektiv av den gluggen togs fram, och då som en liten prototypserie i M42 vilken uppenbarligen aldrig kom ut på marknaden utan såldes av Zeiss som kvarvarande lager efter att man abrupt stängt fabriken i Braunschweig sommaren 1972 (el. -71). Det finns också uppgift om att några få, eller något enstaka ex, också togs fram med Icarex BM-fattning, då som prototypoptik till en annan prototyp nämligen kamerahuset SL707 med fullöppningsmätning, vilket var tänkt att komma efter M42-huset SL706. SL707 hann dock inte bli realiserad innan Zeiss stängde Voigtländers fabrik i Braunschweig för gott. Men ca 8000 exemplar av SL706 tillverkades i alla fall och det blev den sista kameran som producerades i denna anrika anläggning. Formulan/beräkningen för Distagon 4/25mm använde Zeiss förresten också till ett av objektiven för sin Instamaticmodell Contaflex 126. Den 25:an gjordes i en serie på 275 exemplar enligt "Carl Zeiss kameraregister 1902-2012".
//
EMAKS BETRAKTELSER 347/Östtysk High Tech från 1978
När man inte kan använda en del av sina östtyska M42-objektiv på sin västtyska M42-kamera, då blir det till att skaffa något mer. Zeiss Jena electric-objektiven har elektrisk överföring av bländarvärdet till kamerans exponeringsmätare via kontakter som sitter på baksidan av optiken, detta för att kunna mäta vid fullöppning. Men på min Zeiss Ikon SL706 sitter en liten tapp som faller in i optiken som är gjord för denna när den är inskruvad i exakt rätt läge. Denna lilla tapp sitter i vägen så att de östtyska electric-objektiven bara går att skuva in en liten bit i M42-gängan. Därför har nu ytterligare ett M42 kamerahus för dessa electric-objektiv införskaffats. Praktica PLC3, tillverkad i 130.000 exemplar mellan 1978-83. Mekaniskt styrd slutare av den vertikalgående metallridåtypen som teknikerna på Pentacon tog fram till L-serien kring 1970, och som visade sig vara en pålitlig konstruktion. Bilden är tagen med min digitalkamera försedd med en Zeiss Jena Pancolar electric 1,8/80mm, ett sagolikt objektiv som DDR-teknikerna lyckats otroligt bra med. På huset sitter en annan Pancolar electric, en 1,8/50mm. Det ligger ytterligare ett par fina electric-objektiv i samlingen av M42-or (en Flektogon 35mm och en Sonnar 135mm), som jag nu kan använda till PLC3-huset laddat med film. Har annars bara kunnat skjuta digitalt med dessa innan, vilket jag tycker är synd.
Praktica PLC3 med en Pancolar electric 1,8/50mm.
//