Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 363/Veckans skörd...

Förra helgen Äppel-, Svamp- och Honungsfest i Korrö, denna helgen Skördefest på Öland, namnen på evenemangen i skördetid är många. Och veckan som gått har det varit skördefest i mörkrummet här hemma. Ja något separat mörkrum har jag inte, utan groventrén med värmeanläggning och tvätt får även tjäna som mörkrum, och det fungerar bra för mig, speciellt när det finns modernt, neutralt och luktfritt stopp och fix som gör att kemin kan stå i mina tankar ett par veckor eller så utan att lukta nånting. Sånt uppskattas. Den nostalgiska "doften av fix" har jag aldrig riktigt förstått mig på, man är glad att slippa den. Den här veckan har jag lithkopierat varje dag, mest för att jag måste utnyttja stoppet, fixet och lavaquicken till max. De har nu stått i tre veckor i mina Nova-tankar och måste bytas efter denna helgen. Tänk att förr, innan jag skaffade dessa tankar, så var kemin förbrukad efter en session pga den stora oxideringen i skålarna, och man måste blanda till nytt för varje tillfälle. Nu kan den stå i tankarna upp till två-tre veckor med bara minimal oxidation. Det sparar pengar, trots ganska dyra inköp av tankarna. Fast lithframkallaren får man köra i skål, man måste se processen för att avbryta i rätt ögonblick. Och i alla händelser så räcker den bara till max 4-5 bilder innan man måste blanda till ny ändå.

De två första bilderna är lithkopierade på Emaks Varycon KG och Emaks K888. Det sistnämdna papperet ger en mera rödgul ton, fast även Varycon kan ge mera färg beroende på belysningstid, blandningsförhållanden och grad av förbrukad framkallare, och då åt det rosa hållet. Bilderna fotade med Diana original toycam i plast, med menisqous plastlins och tre bländarlägen samt en slutartid att välja på (förutom B). Diana nytillverkas också men det gamla originalet från 1960-talet gillar jag mera. Jag har fyra stycken. En av dom är dock för bra, "skarp" i hela bilden redan på största öppning, så den används inte så mycket. Jag tycker det passar bra att lithkopiera Diana-bilderna om de inte är för skarpa, och när skärpan avtar mot kanterna. Den "naturliga" vignetteringen gör också sitt till för att ge bilderna den där speciella Diana-karaktären. Holga använder jag också, men jag tycker ibland att det ser lite taskigt ut när den är i princip knivskarp i mitten och skärpan sedan blir betydligt luddigare i kanterna. Dianan ger inte denna stora skillnad, utan är mindre skarp i mitten.

De två nästkommande bilderna (ovan) är också fotade med Diana, men kopierade på Fortes Fortezo grad 3. Lithframkallaren är här extra kraftigt utspädd och det är nr 3 och 4 i den sessionen. För den sista bilden, som har de typiska fläckarna i kanterna (vilka uppkommer vid kraftigare spädningar och förbrukad framkallare) krävdes det en halvtimmes framkallningstid samt en skvätt med hett vatten i framkallaren, för att det skulle bli något över huvud taget.

Bilden ovan är också lithkopierad på Fortes Fortezo grad 3, men kontrasten blev lite låg. Hade nog varit bättre att belysa papperet mindre i det här fallet. Vid lithframkallning styr man högdagern med belysningstiden och svärtan med framkallningstiden. Mera belysning ger bättre teckning i högdagern och längre framkallning ger djupare svärta. Det gäller att hitta den balans man tycker passar. Mera belysning kan också ofta ge mera färg. Ett papper som dock inte ger så kraftig färg är det ryska Slavich Unibrom 160BP. Det ger istället mera struktur i svärtan, fast den första bilden jag visar här nedan vet jag inte vad som hänt med? Ett slags flammigt leopardmönster uppstod i skuggor-mellandagrar medan högdagern inte fick nånting av detta mystiska fenomen? Samtidigt uteblev den typiskt grova strukturen för Slavich-pappret vid lithframkallning. Varför det blev så vet jag inte? Den andra bilden nedan blev dock ganska grov i strukturen, mera som det brukar bli med Unibrom 160BP.

Dom här tre sista bilderna är fotade med en vanlig småbilds systemkamera, Praktica PLC3 och Pancolar electric 1,8/50mm samt Flektogon 2,4/35mm. Fast som ni kan se gillar jag det kvadratiska formatet. Ofta blir det beskärning av 24x36-negativen, och redan när jag fotar tänker jag ofta i kvadratiska rutor.
//