EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 342/På jobbet...
Jag skrivit om det tidigare; det är mest sånt som kommer i min väg på färden genom livet som jag gör bilder av. Motivet spelar inte så stor roll, i princip vad som helst kan fastna på sensorn eller filmen. Det blir mera så (med lite undantag ibland) att det är bilderna som kommer till mig, och inte jag som går och letar efter bilder och utsnitt. Här var det min arbetskamrat Felix som gav mig ett infall och tillfälle att ta en bild. Bara att hämta kameraväskan, som oftast ligger i skåpet bredvid maskinen, och sen försöka få till något med det som för tillfället ligger i den (vilket kan variera, för det finns en del att välja på). Det brukar annars vara vid nån kortpromenad på lunchrasten som kameran får arbeta. Här blev det på arbetstid. Men den tid det tar att fota, brukar jag jobba in på rasterna, här blev det bara några minuter.
Jag har ju inte mer än något år kvar att jobba till pensionen och till hösten planerar jag att gå ner på halvtid. Jag känner nu att min rygg inte pallar för mera, så jag hoppas att arbetsgivaren ska ha förståelse. Jag har tagit en del bilder förut på jobbet, och nu ska jag kanske försöka ta lite mera det sista året innan jag drar mig tillbaka. Några av de tidigare bilderna finns publicerade i Ljuders hembygdsbok, som för ett par år sedan gjorde en specialgranskning av företaget där jag jobbar, JGA Emballage (fd Skruvs Lådfabrik) och dess historia. Själv har jag funnits med i 30 år på företaget och hoppas kunna fullfölja med ett år till. En fin present fick alla anställda inom koncernen i år. 8000 kr extra i vinstdelning kommer delas ut till alla oss 120-130 anställda innan semestern i juli. Det blir kring en miljon som man totalt berikar medarbetarna med när det går bra för företaget. Det känns lite extra stimulerande att arbeta då, och jag tänker då på fotoföretaget Carl Zeiss i Tyskland som redan vid 1900-talets början låg långt före sin tid och såg till att de anställda fick både längre semester och andra förmåner som inga andra anställda hade på den tiden. Sånt gör att arbetsklimatet och arbetsmoralen ökar, vilket i sin tur bara har positiva effekter på företaget. Vilket kanske också kan noteras i den fina kvalitét som produkterna från Carl Zeiss genomgående har haft genom åren.
//
EMAKS BETRAKTELSER 341/Eken vid Södra Greda
För 35 år sen tog jag första bilden av den här eken som står mitt på Södra Greda Löväng. Sen har den förevigats varje år (tillsammans med en del annat givetvis) vid samma tid när vi gjort vår årliga bröllopsresa till Öland. Vi besöker samma platser och vi tittar på samma orchidéer i slutet av maj varje år. Nu satt det film i kameran och det blev svartvitt.
Vi hör göken, lärkan som drillar, och näktergalen i buskarna. Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Adam och Eva lyser tillsammans med Sankte Per, Johannes, krutbrännaren, göknyckeln, tvåblad och några orchis till. Humleblomstrena är så vackra, tjärblomstren likaså. Tandroten reser sig i gräset och nere i skogen blommar vårärten så fin. Man ska inte underskatta sånt här bara för att det är gratis och kanske verkar lite "naturmuppigt". För det är inte självklart att det finns, eller att markerna sköts på ett sätt som gör att ekosystemen och därmed de fina upplevelserna för oss, kan bevaras. Idag har vi röstat till EU-parlamentet. Det är det parlamentet som beslutar om EU:s budget, och om de lagar och regler som ska gälla. T.ex om stödet för bevarande av jordbrukslandskapet, kulturlandskapet och biologiskt mångfald.
//
EMAKS BETRAKTELSER 338/Stockholm någon gång för ett tag sen...
När man är i Stockholm och hälsar på så har man givetvis en kamera med sig. Där finns ju så mycket bilder att fånga så man knappt hinner med att ta dom. För går man i sällskap med övriga anhöriga finns sällan tålamodet från dom, att vänta på den som står med kameran och fotograferar något i deras ögon helt intetsägande. Så man får anpassa sig och försöka sålla bort mycket av det man ser. Men en del fastnar ändå på sensorn eller filmen, i det här fallet filmen. Och den är scannad, så det är inga mörkrumskopior.
Bildmakeri är något personligt och blir för mig inget som är på förhand givet. Det personliga seendet utvecklar man under sin levnad, och de enda ramar som sätter begränsningen, är det verktyg som för tillfället används. Samt sökarens ramar, innanför vilka man försöker få till en komposition som man tycker håller. Det är inte motivet som är det viktiga i min värld, utan bilden. Det är den inställningen jag försöker ha i min fotografi. Bilden kommer när den kommer, och det är oftast det som kommer i min väg där jag drar fram som jag fotograferar. Konstigare än så blir det sällan för mig.
//