EMAKS BETRAKTELSER 342/På jobbet...

Jag skrivit om det tidigare; det är mest sånt som kommer i min väg på färden genom livet som jag gör bilder av. Motivet spelar inte så stor roll, i princip vad som helst kan fastna på sensorn eller filmen. Det blir mera så (med  lite undantag ibland) att det är bilderna som kommer till mig, och inte jag som går och letar efter bilder och utsnitt. Här var det min arbetskamrat Felix som gav mig ett infall och tillfälle att ta en bild. Bara att hämta kameraväskan, som oftast ligger i skåpet bredvid maskinen, och sen försöka få till något med det som för tillfället ligger i den (vilket kan variera, för det finns en del att välja på). Det brukar annars vara vid nån kortpromenad på lunchrasten som kameran får arbeta. Här blev det på arbetstid. Men den tid det tar att fota, brukar jag jobba in på rasterna, här blev det bara några minuter.



Jag har ju inte mer än något år kvar att jobba till pensionen och till hösten planerar jag att gå ner på halvtid. Jag känner nu att min rygg inte pallar för mera, så jag hoppas att arbetsgivaren ska ha förståelse. Jag har tagit en del bilder förut på jobbet, och nu ska jag kanske försöka ta lite mera det sista året innan jag drar mig tillbaka. Några av de tidigare bilderna finns publicerade i Ljuders hembygdsbok, som för ett par år sedan gjorde en specialgranskning av företaget där jag jobbar, JGA Emballage (fd Skruvs Lådfabrik) och dess historia. Själv har jag funnits med i 30 år på företaget och hoppas kunna fullfölja med ett år till. En fin present fick alla anställda inom koncernen i år. 8000 kr extra i vinstdelning kommer delas ut till alla oss 120-130 anställda innan semestern i juli. Det blir kring en miljon som man totalt berikar medarbetarna med när det går bra för företaget. Det känns lite extra stimulerande att arbeta då, och jag tänker då på fotoföretaget Carl Zeiss i Tyskland som redan vid 1900-talets början låg långt före sin tid och såg till att de anställda fick både längre semester och andra förmåner som inga andra anställda hade på den tiden. Sånt gör att arbetsklimatet och arbetsmoralen ökar, vilket i sin tur bara har positiva effekter på företaget. Vilket kanske också kan noteras i den fina kvalitét som produkterna från Carl Zeiss genomgående har haft genom åren.
//

2019-05-29 09:55   Benganbus

Nils, du har ju i en tidigare kommentar här på Fotosidan berättat litet om Zeiss!
Tänkte först själv kommentera din blogg här ovan, men din tidigare kommentar om Zeiss och dess personalpolitik va bättre! Hoppas det är Ok att kopiera det du tidigare skrivit om Zeiss! :)

Så här förklarade du:
"Vad jag inte kunde läsa om är dock den omtanke som företaget visat de anställda. Föregångare till dagens sociala rättvisepolitik. Mannen bakom detta var en av de mest framgångsrika teknikerna/konstruktörerna på Zeiss, Ernst Abbe. T.ex hade arbetarna på Zeiss år 1900 åtta timmars arbetsdag, betald semester, gratis hälsovård, vinstandelar och garanterad pension. De högsta lönerna på Zeiss skulle dessutom inte få överstiga de lägsta mer än med en faktor 10. Mycket ovanligt för sin tid och sånt som vi i Sverige började se lite av först kring 1950-60-talet och framåt. Kanske är det också genom detta rättvisepatos och social omtänksamhet som företaget lyckats skapa sitt goda rykte av kvalitét? Trygga, nöjda, friska och positiva medarbetare, arbetar ju som vi vet mycket bättre."

Om en historielös marknadsliberal skulle läsa det här idag, om Zeiss förr, så skulle det nog kallas för "Företagskommunismen!" ;)
/B

Svar från Nils Bergqvist 2019-05-29 11:23

Helt ok🙂

elgenper 2019-05-29 16:11

Leitz var också föredömliga som arbetsgivare. Oskar Barnack anställdes, trots att han ärligt sade att han hade astma och därmed hög sjukfrånvaro. Dagens personalchefer hade återsänt hans ansökan direkt... Ändå blev det ju en mycket god affär för Leitz!

Men det mest remarkabla var väl ändå det s k Leica Freedom Train:
https://fstoppers.com/historical/how-leica-freedom-train-saved-hundreds-jews-holocaust-50656