Emaks betraktelser 13/Stadens träd

En serie Växjö-bilder som jag började fotografera i februari 2012. Ska nu försöka slutföra detta oavslutade "projekt". Några av bilderna här.


Växjösjön vid Strandbjörket.




Konserthuset.




Storgatan-Bäckgatan.




Linnéparken och Domkyrkan.




Linnégatan vid Domkyrkan.




Karolinergymnasiet med Tegnérstatyn.




Linnéparken och Domkyrkan.




Gamla vattentornet (kommer rivas och ersättas med 16 våningars höghus).




Västerport.

Emaks betraktelser 12/Bilder från närområdet..

Under åren har det blivit en del vandringar med kameran i närområdet där jag bor. I mitt fall Lessebo, ett litet samhälle på knappt 3000 invånare i södra delen av Småland. Att fotografera hemma kan vara svårt, man blir lätt hemmablind och ser ingenting. Men koncentrerar man sig och verkligen tar sig tid, så kommer bilderna smygandes på en. Det gäller att på något sätt försöka ta på sig skygglappar, hur konstigt det än låter. Att sluta sig i sin egen lilla bildvärld.

Stationsgatan.




Läen vid båthamnen.




Läen vid badplatsen.




Lindgatan.




Odengatan.




Bron över Rännan (Lesseboån).


Bilderna är fotograferade med mina småbildskameror, Bessa R2A (mätsökare med Leica M-bajonett) och Contax S2 (helmekanisk spegelreflex). Filmen och filmframkallaren är dock samma, Fomapan 200 Creative framkallad i Rodinal/R09 1+50.

Emaks betraktelser 11/Det svartvita hantverket - del II

Efter selentoning och slutsköljning 60 minuter ska bilden torkas. Först drar jag av vattnet med en gummiskrapa. Har en glasskiva och en ganska bred skrapa för det. Se till att glasskivan är ren innan du lägger våta bilder på den. Rengör även skrapan med jämna mellanrum.



Sedan hängs den avskrapade bilden på tork med en klädnypa. Där får den hänga ett par timmar tills den är något så när torr.



Därefter planar jag den i en värmepress, och lägger då en syrafri kartongskiva över,  mot bildytan.





Slutligen retuscheras bilden från dammprickar. Hur noga man än är så får man alltid något som behöver prickas i. Jag använder både ark där färgen överförs med fina penslar och vatten (för blankare papper), samt pennor med olika svärtningston (för mattare fabrikat). Blyerts fungerar också.




Före retusch:




Efter retusch:




Och den färdiga kopian scannad:





 

Emaks betraktelser 10/Det svartvita hantverket - del I.

Jag har en ganska omodern förstoringsapparat från ca 1950, men den är robust och tung, stabil och med de basala reglage man behöver. Inget onödigt krimskrams. Två kondensorfack på framsidan - man byter kondensorlinser när man byter negativformat. Den här gamla Durst-apparaten tar negativ upp till 13x18cm. Vill man köra med äkta kall-ljus så sätter man det paketet i nedersta kondensorfacket. Det ger mjukare ljus som är blått och fungerar bara med papper av fasta gradationer. Mellan lampan och spegeln sitter filterlådan, här behövs stl 15x15cm filter om man använder variabla papper. Bottenplattan är stor så det räcker till och blir över.

En avmaskningsram av bättre kvalitét underlättar också. Bra om det finns 4 linjaler och skåror för olika pappersstorlekar. Den här ramen tar upp till 12x16" (30,5 och 40,6 cm). Ett bra focuskop samt en antistatborste till negativen är också bra att ha, samt ett exponeringsur av lite bättre kvalitét. Som ni ser har jag inget separat mörkrum utan håller till i groventrén där också tvättstugan och elpannan finns. Klädhyllan bakom förstoringsapparaten skyddar mot reflektioner. Har även hängt upp svart tyg mot den vita elpannan, och skåpen till vänster utanför bild.

Negativet sätts i förstoringsapparatens negativhållare och belyser fotopapperet som sätts i avmaskningsramen. Tider och kontraster får man prova sig fram till. Personligen gör jag provremsor för varje bild. Sedan görs en råkopia där jag ser om det behöver efterbelysas eller skuggas någonstans. Ibland justeras även kontrasten på följande kopia/kopior.

 


Den våta avdelningen består av två stycken Nova-tankar för bilder upp till 30,5x40,6 cm. Jag använder alltså inte längre skålar, som både tar plats och gör att kemin oxideras på några timmar. Tankarna gör att luftkontakten blir minimal och man kan ha kemin ståendes 10-15 dagar (så vida man inte förbrukar kapacitéten innan). På diskbänken bredvid en arkivskölj. Allt detta tar inte mer än någon halvmeters utrymme i bredd. Compact darkroom med andra ord. Tankarna har tre fack vardera och jag utnyttjar oftast alla sex.

Fack 1: Mjukframkallare
Fack 2: Normalframkallare
Fack 3: Stopp
Fack 4. Fix 1
Fack 5: Fix 2
Fack 6: Fixförstörare

På bilden en färdigframkallad bild på sköljning.




Jag framkallar olika tider i de båda framkallningsbaden beroende på hur jag vill ha bilden. Oftast blir det ganska lång tid i mjukframkallaren och lite kortare i normalframkallaren. Detta för att få ordentlig teckning i högdagern utan att totalkontrasten försämras. Man bör då också belysa med något hårdare filtrering eller använda papper av något hårdare gradation än om man enbart normalframkallar.

Mjukframkallaren arbetar först i högdagern och kommer i lågdagern på slutet. Är negativen lite hårdare går det bra att köra enbart i den mjuka framkallaren. Normalframkallaren framkallar först i lågdagrarna och framkallar i högdagern på slutet, så kör man bara en kort stund i den ger det enbart en djupare svärta i skuggorna medan mellan- och högdagern knappast påverkas alls. Anders Petersen vet jag brukar låta bilderna ligga extremt länge (kring 20 minuter)  i framkallaren (tror han kör med enbart normalframkallare). Han får då något bättre teckning i högdagern på sina annars ganska kontrastrika bilder, men risken är att bilderna slöjas av för mycket mörkrumsljus. Personligen föredrar jag därför tvåbadsframkallning, men givetvis låter jag bilderna framkalla ut ordentligt ändå. Ofta totalt upp mot 4 minuter.  

Två papper som jag vet inte fungerar med tvåbadsframkallning (i alla fall när Centrabrom S används) är Fomatone MG Nature och MG Chamois. Då får man enbart en ganska mjuk ton oavsett vilken filtrering man kör med. Endast normalframkallare är rekommendabelt med dessa papper (möjligtvis kan annan mjukframkallare fungera bättre?). Hur det fungerar med Fomatones övriga MG-papper vet jag inte, men dessa båda blir hopplöst kontrastlösa när Centrabrom S används. Och det hjälper inte att köra dom i normalframkallaren efteråt.

När bilderna framkallats, stoppar man dom och därefter ska dom fixeras. Jag kör med tvåbadsfixering för bästa hållbarhet och effektivitét. Sedan är det en kort mellanskölj på någon halvminut innan fixförstöraren, i mitt fall Lavaquick. Kanske också ska nämnas att jag använder luktfritt stoppbad och luktfritt(neutralt) fix. Lite dyrare men ganska bra när man använder fiberpapper (förkortar sköljtiderna och förbättrar hållbarheten)) och när man  inte har något separat fotolabb utan måste samsas med tvätt och annat inne i huset/lägenheten. Så ni som brukar romantisera om dofterna från fix och annat i mörkrummet har nog inte hängt med utvecklingen riktigt tror jag. Jag funderade på om det kanske skulle vara onödigt med Lavaquick/HCA när det nu finns neutralt fix, men Photax rekommenderade ändå att använda det. Sköljtiden är sedan 20-25 minuter innan toningen i selen, som görs både av hållbarhetsskäl och för att få en djupare svärta med högre kontrast och ibland även för att få varmare svärtningston. Slutlig sköljning ca 60 minuter för fiberpapper.



På bilden ses kemin i ordning som den används, samt skålen för selentoningen. Framkallarna centrabrom S och Moersch 4 SE Neutral. Indicet Odourless stopp och Superfix Odourless. Lavaquick samt Rapid selenium toner. Seleniumet har en stickande ammoniaklukt om man sticker näsan intill (speciellt i koncentratet), men utspätt  känner man knappt någon lukt från det. Tiderna och spädningarna för kemin är det bara att läsa sig till på förpackningarna och databladen. Brukar dock justera framkallnings- och fixtiderna med lite förlängning, eftersom fiberpapper (som jag enbart använder) oftast är lite silverrikare än plastvarianterna (som tiderna oftast är anpassade för).

Hur jag torkar, planar och retuscherar bilderna, får du läsa om i en kommande blogpost.

Emaks betraktelser 9/Nu har man detta att se fram emot...

Selva (Wolkenstein), mars 2012.

Alta Badia.





Vid sörtloppstarten, Santa Cristina - Val Gardena.









Hotell Olympia Selva/Wolkenstein. Sonen i samspråk med reseledare Stig.





Gubben själv pustar ut på skidsoffan.



Om allt faller på plats, och sonens korsbandskada från vintern 2013 läkt ut bra (jag fick åka utan honom till Italien då), så blir det en tur till Dolomiterna i norra Italien i mars 2014 också. Man blir rent lyrisk när man tänker på den skidåkning som bjöds i vintras. 

Den lilla saken som användes att fota med.







Och filmen, som tyvärr slutat tillverkas. En ny tysktillverkad version från Adox har dock kommit i dagarna, ännu så länge bara som bladfilm. Men den ska även komma i småbild KB och 120-film R vad det lider. Troligen inte  lika tjock och silverrik emulsion i den nya versionen, som ju gjuts i moderna maskiner med en annan teknik än originalet. Vi får se vad den nya går för. Har dock ett rätt stort lager av den gamla i frysen.



Framkallare Adox Adolux ADX, kanske ska tilläggas. En kombination som ger mycket finkorniga och skarpa negativ. Dessutom exponeras den bäst efter 160 ISO i den framkallaren. KB21 framkallad i D76 ger inte alls lika finkorniga negativ.