EMAKS BETRAKTELSER 186/Glad av 56mm 1.2

Visst blir man gladare av en sån fin optik! Fujifilm 56mm/1.2. Bara att tejpa fast bländarringen vid full glugg och sen kör man där. Blir väl samma med Mitakon Speedmaster 35mm/0.95 när den kommer från Kina (förhoppningsvis nästa vecka). Den har dessutom klickfri bländarring, så där är det ännu större anledning att tejpa fast den. Man skaffar såna här verktyg för att fota på full glugg. Synd att jag inte hade någon modell inbokad idag, denna jungfrufotografering med 56/1.2. Har annars en idé som måste realiseras inom de närmaste dagarna. Passerade ett kanonställe igår kväll när jag tränade i Växjö. Gatubelysning i orangeblixtrande höstfärgad bokskog. Någon som kan ställa upp snabbt och ta en serie bilder en kväll?

//

EMAKS BETRAKTELSER 185/Bilddokument från ett småländskt glasbruk.

Förra året lade jag ner över 300 timmar på att scanna och redigera gamla negativ som i de flesta fall aldrig visats som färdiga bilder förut. Det är min fars (Sven-Erik Putte Bergqvist) dokumentära bilder från Strömbergshyttans glasbruk (nedlagt 1979) där jag själv och en stor del av min släkt växte upp. Han livsgärning, där hela produktionen dokumenterades, hade annars troligen varit förgäves. Nu finns över 200 utvalda bilder digitaliserade och retuscherade, samt även utskrivna på hållbart material av högsta kvalitét. Bilderna har visats både på Lessebo Bibliotek och på mitt egna Fotogalleri i Skruv. Men min dröm är att de någon gång ska kunna visas på den plats de en gång togs, Strömbergshyttans glasbruk. Lokaler finns i alla fall på det gamla glasbruket som startade redan 1876 och då hette Lindefors. Nu är där en kvalitétsloppis vid glasbruket, med bl.a dansk 60-talsdesign.



Att jag inte gjort mörkrumskopior av det stora bildmaterialet har mest att göra med att de flesta av negativen har mycket intorkat damm och även en hel del repor i många fall. Bilderna jag satt och redigerade längst tid tror jag tog ungefär en hel dags arbete med, innan alla repor och dammfläckar var borta. Några färgdia fanns också i samlingen och de hade bl.a mögelfläckar som också fick retuscheras bort i datorn. Allt detta retuscheringsarbete hade varit övermäktigt för mig att göra på mörkrumskopior. Några få som varit väldigt fria från damm och repor har jag dock kunnat kopiera i mörkrummet.



Min far var väldigt anspråkslös och talade inte så mycket om den bildskatt han hade, han var alldeles för blygsam tycker jag själv, för i samlingen negativ han efterlämnat finns en del riktig bra bilder. Bara att inse att han var en betydligt större fotograf än vad jag själv trott. Han var dessutom en otroligt lojal medarbetare på glasbruket. Hyttmästare (förman i hyttan) från ca 1950 till brukets nedlläggning 1979. Innan dess arbetade han i både sliperi, packning/syning och han avancerade till uppblåsare i hyttan innan han fick ta över arbetet som hyttmästare efter sin far Knut Bergqvist. Jag minns som barn att han alltid började arbeta kl 5 på morgonen, med att gå ner och förbereda dagens arbete i de olika verkstäderna. Dessa började dagen kl 6 och slutade vid 3. Men han var för det mesta hemma vid halv 4 och kunde köra oss barn till orienterings- och friidrottsträningar, vilka var våra stora intressen. Jag tror att han i genomsnitt arbetade 9½ timme om dan, men aldrig fick betalt för mer än 8. Dessutom satt han hemma och räknade ut löner på sin fria tid, vilket jag heller aldrig tror att han tog ut något för.





Bilderna här är bara några exempel, det finns många fler. Inte bara de jag valt ut och restaurerat, utan många fler. Arbetet får nu fortsätta när tiden medger, men förra året gjorde jag i stort sett inget annat än satt med dessa bilder på min fritid. En liten belöning var dock att jag fick kommunens kulturpris för arbetet, och det får man vara väldigt tacksam för. Det här har ju faktiskt hittills (utöver det oavlönade arbetet) kostat mig ungefär 20.000 kr som jag tagit ur egen ficka. Men jag inser att om jag inte gjort detta hade min fars dokumentation varit meningslös, och en viktig del av historien om glasbruket hade gått om intet.
//

Emaks betraktelser 183/Kul med det digitala mörkrummet!

Ny försök att skapa egna uttryck. En av bilderna är redan visad, de andra två kom till idag som omväxling till annat redigeringsarbete under dagen. Lith-kopiering i mörkrummet är bland det mest intressanta jag provat på. Men att försöka få fram speciella uttryck genom efterarbete i ps verkar också ganska kul! Inte så svårt egentligen, för jag är helt grön i gebitet. Men kanske det viktigaste är att man har känsla för bilden, inte att man är ett tekniksnille? Tror det är samma som för det vanliga mörkrummet, där går jag helt på känsla och låter tekniken komma i andra hand. Ser bilden bra ut så är jag nöjd, oavsett om den uppfyller alla tekniska krav på tonomfång, djupsvärta etc eller ej. Alla bilder är individuella och känslan inför den är det viktiga, inte att den uppfyller vissa specifika tekniska krav.

                       

Emaks betraktelser 182/Provar mig fram i det digitala mörkrummet...

Håller för fullt på att slutredigera mina bilder från två halvdagars modellfotograferande med gestaltning av Blenda-sägnen och romanen om Singoalla. Men sticker emellan med att experimentera lite i photoshop. Kul att undersöka det digitala mörkrummet för en som annars mest vistats i det riktiga, traditionella. Men jag har inga fördomar och gillar att fota digitalt, har förresten gjort det i färg sedan 20o3, då jag hade min första utställning med digitalt fotade bilder från Bornholm. Nu kan jag fota direkt i svartvitt också med X-T2, samt få ganska filmlikt resultat. Har ingen fullversion av PS, men det verkar som man klarar sig ganska bra med ett gratis PS Elements som följer med när man köper t.ex en scanner.



Originalet till denna bilden var med i förra blog-posten. Nu har jag lagt in en bakgrund med struktur, samt en ton som liknar resultatet man kan få vid lith-kopiering på det ryska papperet Slavich Unibrom och andra ekvivalenta mörkrumspapper. Är ganska nöjd med bilden och att det gick så pass "lätt" att få till något i photoshop som man tycker ser ut mera som gammaldags ädelförfarande, typ fotogravyr eller annat åt det hållet. Men försöken går vidare och man lär sig efter hand.
//

EMAKS BETRAKTELSER 181/Sjön där jag bor.

Att gräva där man står, tror jag är ett bra råd även för fotografer. Undersöka och utforska den plats man står och lever på. Bilder av ens egna vardag och närhet brukar vara de som överlever i längden. Det är lätt att bli hemmablind och glömma bort vem man är och var man står, för allt som lockar i fjärran länder och miljöer. Själv bor jag 100 m från en av de vackraste sjöar man kan tänka sig. Jag behöver inte åka jorden runt för att hitta något att fotografera. Läen finns där, bara 100 m bort. Trots otaliga vandringar med kameran längs stränderna hittar man alltid något nytt att föreviga med den kamera som finns till hands. Just nu håller jag på att lära mig hur min X-T2 fungerar, och då blir det naturligt den som får tjäna som verktyg.