EMAKS BETRAKTELSER
Emaks betraktelser 121/Kvadratiska betraktelser från Skruv.
Jag fortsätter mina kvadratiska betraktelser med ett par bilder från Skruv. Ett litet samhälle i glasriket som byggdes upp kring järnvägen och fick sitt namn efter byn Skruv (numera Skruvby) 3km utanför nuvarande samhälle. Stationen förlades till en mosse som betraktades som den sämsta marken, den kunde staten ta. Bryggeri och Glasbruk växte sedan upp där och var de största industrierna på den tiden det begav sig. Idag är det träindustrierna som dominerar. Det finns även ett bageri, en mataffär, en pizzeria och lite till. Bryggeriet är nyligen nedlagt och glasbruket inte så stort längre. Kring 400-500 invånare bor här. Tågen har slutat stanna för länge sen, men man har nyligen dragit igång en kampanj för att de ska göra det. En skola, en förskola och ett fritidshem finns också. En 12 meters inomhus simbassäng kan vi skryta med, samt en fin vildmarkscamping där man kan bada balja året runt. Ja, så ser det ut i Skruv ungefär. Här kommer ett par nytagna och nykopierade betraktelser från orten. Dessutom framkallade i ny EKO 4812 miljöanpassad kemi från Moersh. Den fungerade fint.
Bakom Lådfabriken.
Ålabäcken - Ångsågsvägen.
Emaks betraktelser 119/Emaks Lomo-kvadrater del 1.
Selfie med Lomo LC-A 120 och Tri-X. Scannad gelatinsilverprint 27x27 cm.
Selfien ovan är en scanning av mörkrumskopian i stl 27x27 cm. Det är en print rakt av, dvs inga som helst efterbelysningar eller skuggningar. Lomo-kameran LC-A 120 som användes (ja jag beställde en nästan direkt när jag sett exempelbilderna) har en optik konstruerad för att ge vinjettering, en fast 38mm Minigon XL. Inget eftermixtrande i datorn eller i mörkrummet behövs alltså. Exponerings-automatiken är dessutom smart konstruerad. Ger tider från hur långt som helst till 1/500. När det krävs stativ tänds en lysdiod till hö i sökarfönstret. Annars lyser en diod till vä när avtrycket trycks ner till hälften, för att indikera att batterierna (3 st LR44) är ok och att man klarar att ta bilden handhållet.
Tätortsnära skog i Lessebo. Lomo LC-A 120 och Tri-X. Scannad gelatinsilverprint 27x27 cm.
Kvadrater är perfekt för mig. Jag trivs bäst med att komponera bilder så. Blir automatiskt en lugnare och mera harmonisk inramning som jag själv upplever det. Lättare att komponera helt enkelt, allt faller sig naturligare. Men LC-A i mellanformat är ganska dyr. Jag tror det är kamerans optik som man betalar för. En riktig fin 38mm vidvinkel som verkar tämligen distorsionsfri och ger skaplig skärpa med väldigt lite bortfall i kanter/hörn. Och vinjetteringen ska som sagt finnas där. Det är ett av kännetecknen för de här LC-A-kamerorna från ryska Lomo. I övrigt är det en plastig konstruktion som har en del att önska. Men den är lätt och tynger inte precis nacken eller jackfickan.
Emaks betraktelser 88/Första mörkrumsprinten 2015.
Ja det blev en bild från i somras som legat och väntat. Fotograferad med min "Dogma-kamera" Contax T. Ett fantastiskt litet bildverktyg förresten. Printen är avfotograferad direkt efter slutsköljen där den ligger avskrapad på glasskivan, vilket fungerar väldigt bra som digitaliseringsmetod om man lyckas få till en jämn belysning. Jag har ju annars spånat efter en prismässigt överkomlig 12x16" scanner med skaplig bildkvalitét för att kunna visa min printar större än A4. Kopian här är gjord på 12x16" papper (30,5 x 40,6 cm).
Papperet är Adox Nuance Warmtone (identiskt med Emaks K888). Tyvärr tillverkas det inte längre då den kroatiska fabriken i Samobor lagts ned. Det var annars ett papper av gammal formula i fasta gradationer och med tjockare silveremulsion (maskinerna var från 1950-talet och använde en teknik som gav tjockare emulsionslager) därmed också rikare på silver per ytenhet. Jag har dock samlat på mig ett lager av det här papperet i storlekar och gradationer mellan 20 x 25cm och upp till 40 x 50 cm, varav en del ligger nerpackat i foto-frysen för framtida bruk. Förhoppningsvis ska det räcka ett antal år för mig. Det är en fröjd att kopiera på Adox Nuance/K888. Högdagerteckningen följer med även om kontrasten och djupsvärtan är hög. Papperet är också det enda jag vet som innehåller guld i emulsionen utöver silver. Vad det har för inverkan vet jag dock inte, men bra blir det i alla fall.
Emaks betraktelser 86/Agfaphoto APX400 - några bilder från första provfilmerna.
Eftersom jag aldrig använt den här nya filmen förut gick jag efter rekommendationen på digitaltruth vad gäller framkallningstid. Där stod det 21 min för APX400 New i Rodinal 1+50 (vilket är min normalspädning). Vill alltid sträva efter att få kring 10 minuter så jag valde istället spädning 1+25 som skulle kräva 11½ minut. Fast när jag öppnade dosan och kollade hur de färdigframkallde filmerna såg ut förstod jag att jag istället skulle gått efter de tider som rekommenderades för Fomadon R09 och gamla Agfa APX400. Jag kör ju med denna Rodinal-variant från Foma och där stod 10 minuter. Mina filmer var nämligen lite överframkallade och de hade varit mera lättscannade om de inte varit det. De verkade även lätt överexponerade. Nu var det ganska grått och då brukar det vara rekommendabelt att exponera lite snålare, tror att denna film skulle må bra av att köras efter 500-640 ASA när motivkontrasten är lägre, som det ser ut av de här negativen.
Detaljbilder av två scanningar i 100%:
Eftersom jag inte använt den här spädningen av Rodinal/R09 förut blir det svårt att uttala sig säkert om kornigheten. Det faktum att kornigheten även kan variera beroende på hur man scannar negativen gör det också svårt att uttala sig. Liksom att överexponering (en lätt sån har de här negativen) också påverkar kornigheten. Det behövs nog även en titt med focuskopet och negativet i förstoringsapparaten, samt en mörkrumskopia, för att kunna uttala sig bra.
Filmerna blev helt plana diret efter torkningen, en egenskap som även Fomas småbildsfilmer har. Något som skulle kunna tyda på att det KAN vara tjeckiska Foma som gör den här filmen? Har även hört att någon menade att det var Fomapan 400 som såldes som APX400 New? Jag ska prova att framkalla nästa APX400-film i R09 samma tider som jag kör Fomapan 400 i R09 1+50, så får jag nog ett ganska bra svar på den frågan. Men jag tvivlar lite grand efter det jag ser redan nu...
Jag tycker annars det ser ut att vara en väldigt fin 400-film som säkert kan tilltala många. Tror inte det spelar någon större roll vad man väljer, bara man kör in sig på en film och lär sig hur man ska handskas med den så brukar det mesta lösa sig. Personligen skulle jag nog utan vidare kunna tänka mig att använda den här APX400-filmen. Få se vad som händer när lagren börjar sina, och om man kan få garantier för att det är samma film som ligger i kasetten nästa gång?
Emaks betraktelser 79/Sommarblog III - Hasle och Nexö.
Dogma-fotandet har haft uppehåll ett par veckor (semester även där som det verkar). Ligger tre oscannade filmer med flera dogma-bilder att lägga upp i flödet, men det får vänta. Kommer säkert igång igen när jag framkallat färdigt och scannat bilderna från Bornholm. Men den här gamla Colorflexkameran från Agfa är så pass inspirerande att fota med, så jag lär nog fortsätta med den också parallellt, kanske i speciella projekt typ semesterbilderna från Bornholm. Med maskad sökare till kvadrat får man en lagom bildvinkel att komponera med.
Hasle.
Visst, Bornholm gör sig bra i färg. Men jag har två omgångar färgbilder därifrån, dels diabilder 6x6 från 1982 som jag ännu inte gett mig på att scanna, och dels digitala färgbilder från 2002 som finns redigerade och klara både som filer och färdiga utskrifter. En del av diabilderna har jag som Cibachromekopior, monterade på kartong. Jag är därför inte speciellt hågad på att fota mera i färg på Bornholm, det känns färdigt och mättat för min del. Så nu blev det svartvitt och småbildskvadrat istället.
Hasle.
Det kvadratiska formatet är helt underbart att arbeta med. Förvånansvärt har det funnits ytterligt få kameror för 135-film genom åren som haft detta format. Den kamera jag nu använt, en Agfa Colorflex från slutet av 1950-talet, skulle annars passa utmärkt för detta eftersom den med schaktsökare i princip blir omöjlig att fota höjdbilder med. Bilden blir upp och ned hur man än vänder kameran i höjdled. Så 24x36 fungerar bara horisontellt (såvida man inte skaffar en prismasökare som också fanns att tillgå). Själv löste jag det här genom att helt enkelt maska av sökaren till kvadratiskt format, negativen får sedan beskäras i efterhand. Men det skulle varit fint med över 50 bilder på en rulle, vilket varit fallet om kameran matat fram enbart 24x24-rutor.
Nexö.
Ytterligare 20 godkända kvadrater på de senast två framkallde 36-rullarna är inget dåligt facit för min del. Brukar i regel annars bara bli 3-4 bilder per rulle som man gör något av. Så det ska nog kunna bli en liten blurb-bok av de här bilderna ändå. Jag tycker det är lätt att komponera i kvadrat och sen inbjuder även ljusschaktsökaren med spegelvänd bild till större noggrannhet vid kompositionen tror jag. Den snabbarbetade kameratypen där rätt bländare/tid följs åt med EV-värdet, är nog något som också bidrar till att man helt kan koncentrera sig på bilden och kompositionen.
Nexö.
En fotograf som inspirerat mig vad gäller kvadratiskt format är Gerry Johansson. Hans bilderböcker med kvadratiska kompositioner är väldigt fina och lärorika att titta på. Kolla gärna hans böcker på hemsidan:
www.gerryjohansson.com