EMAKS BETRAKTELSER 250/Mustang shots - testbild.

Det här är en testbild för ett kommande projekt. Kvällssol i motljus med en portabel studioblixt slagen från vänster sida mot bilen. Verkar funka. Nu hoppas vi på kvällssol även när detta ska genomföras "på riktigt" om någon månad. Troligen får jag då använda ytterligare en eller två studioblixtar.Vid mulet väder kan det nog också funka, men då blir det förmodligen lite annorlunda stuk på bilderna. Bara det inte blir regn, fast då finns alternativ inomhus.

//

EMAKS BETRAKTELSER 235/Det här ser otroligt bra ut!

Nu ska jag inte skryta med att det är konstnärligt bra. Däremot tycker jag att det ser tekniskt kvalitétsmässigt väldigt bra ut med dessa lithprintar på 12x16" papper (30,5 x 40,6cm).  Och med det menar jag förmodligen något helt annat än vad en del navelskådare av skärpa, upplösning och tonalitéter här på fotosidan lägger i begreppet kvalitét. Jag har i alla fall fått ett resultat som jag kan känna mig nöjd med och som ligger i linje med vad jag ville åstadkomma. Lithprintarna är gjorda från digitalt fotograferade och redigerade filer, vilka omvandlats till negativ i stl 13x18cm och som sedan skrivits ut på clear film av Crimson. Här en scanning från en av printarna jag gjorde i mörkrummet igår från ett av 13x18 negativen.



Jag var lite orolig att upplösningen på utskriften av det 13x18cm stora negativet inte skulle räcka till för att förstoras, men i denna printstorlek på 30x40cm papper blev det väldigt bra i alla fall. Jag gör ju sällan större printar i mörkrummet än det. Negativen jag fick denna gången gjordes med ganska låg kontrast, eftersom det första jag beställde tidigare fick högre kontrast än vad jag ser på min skärm. Det blev likadant den här gången. Negativen ser ut att ha lägre kontrast på skärmen än vad utskrifterna på clear film har. Men nu hade jag kompenserat för det och fick tillbaka normala negativ. Så nu vet man hur detta ska hanteras fortsättningsvis också.

Inte utan att man känner entusiasmen sprida sig inför kommande försök med denna "oheliga allians" mellan digital och analog teknik. Tänk att kunna fota digitalt (vilket ju är så pass mycket mera enkelt och bekymmersfritt i många avseenden gentemot analogt foto med film) men ändå kunna få ut en manuellt mörkrumsframställd lithprint på ett vackert gelatinsilverpapper, i slutändan. Personligen tycker jag att mörkrumsprintar är något helt annat och dessutom vackrare än utskrifter. Svärtan ligger i papperet, inte på ytan. Det ger en annan upplevelse och känsla som jag saknar i utskrifter.
//

EMAKS BETRAKTELSER 226/Själens sensor.

"När man blir ett med varje del av rummet, alla energier och känslor som svävar omring, då är man först och främst... man är en mycket tyst zon och man själv är... man förvandlas till en sensor. Man blir en del av helheten, och när själens sensor pejlar in och harmoniserar med platsens känsla och energi. När känslan av enhet infinner sig börjar även naturen göra konster för en. Då är man inte längre ett avskilt väsen. Och då uppstår ett ögonblick av intensitét, av magi."
Raghu Rai/

Kan det sägas bättre?





När man fotogaferar, att försöka komma i den stämningen, det tror jag är det viktigaste. Då spelar det ingen roll om du fotar med en mobil, en Hasselblad H4D eller en gammal Agfa Silette. Då spelar det ingen roll om du redigerar en råfil, en JPEG eller framkallar din film och står i mörkummet och printar efteråt, om du använder Lightroom eller Capture one, silver effex (eller vad allt nu heter). Du kommer ändå ingenstans på vägen om inte den känslan infinner sig och om du inte lyckas fånga den med din kamera.

Jag gör själv inget anspråk på att ha lyckas med den konsten, men försöker ändå sträva åt det hållet i mitt privata bildskapande.  Raghu Rai satte ord på mina egna tankar, för jag vet att de bilder jag är mest nöjd med själv (kanske andra tycker annorlunda) har kommit till i dessa magiska stunder, när man befunnit sig på en plats där det vid en första anblick inte verkar vara något att ta bilder på, men då det efter en stund uppstått ett slags vakum där bilderna plötsligt söker sig till en av sig själva. Den magin är härlig att uppleva, även om man sedan kanske inte når fram till målet, så har man ändå lyckats komma en bit på vägen...