Emaks betraktelser 107/Landskap har alltid fascinerat.

Inspirerande film med Michael Jackson:



Jag har själv alltid varit fascinerad av landskapsfotografi. Den här typen av bilder passar fint att fotografera med mellanformatskameror typ Hasselblad 6x6, Pentax 67 med flera. De är så smidiga att man lätt kan hantera dom handhållet när ljuset inte är allt för dåligt. Personligen tycker jag mellanformatet räcker mer än väl eftersom jag sällan förstorar större än på 12x16" (30,5 x 40,6 cm) papper i mörkrummet. Någon enstaka gång använder jag 40x50 eller 50x60 cm men även då tycker jag 120-filmen hänger med bra. Använder mest Plus-X 120 sedan tidigt 1980-tal. På den tiden Plus-X 120 prof. (utan den grå basen) fanns, körde jag med den. Tyckte den gav bättre kopior än den vanliga, men nu finns ingen av dom kvar. Kodak slutade tillverka Plus-X häromåret och då köpte jag ett lager och lade i frysen.

Ett fotopapper som passar bra för den här typen av bilder med rikt graderade toner är Fomabrom Variant 123 som jag tycker är det bästa variabla papperet jag provat. Men det finns ju även en del annat att välja på som fungerar bra det också. Sen vill man ibland ha fram annat än största möjliga svärta och tongradering, eller bästa högdagerteckning. Pappersbasens ton eller ytans struktur kan då vara av större vikt än det andra, vilket gör att man kan göra helt andra val.


Slottskogen, Borgholm - 2011.
Pentax 67 + 55mm.
Plus-X 120, Rodinal 1+25.
Scannad kopia från 24x30 papper.
Pappersframkallare: Moersch SE4 Neutral.
Fomabrom Variant 111, ingen toning.

Nu när vårljuset börjar komma återkommer inspirationen att fotografera. Det har annars inte varit så mycket bevänt med det den här vintern. Har istället tillbringat desto mera tid i mörkrummet för att färdigställa bilder för kommande utställningar. Men nu är det snart dags att hänga t.ex Schwarzenegger (Pentax 67) runt halsen och ge sig ut.

Emaks betraktelser 103/Tuijaskogen som blåste ner...

Bilden i förra blogposten var fotograferad sommaren 2004. Som bekant kom Gudrun till sydsverige i början av januari 2005 och fällde stora delar av skogsförrådet. Vi har alltså firat 10-årsjubiléum för någon månad sedan. Tyvärr härjade Gudrun även på Norra Öland, och i Skäfteskärr blåste nästan hela den ståtliga och pelarsallsliknande Tuijaskogen ner. Mina bilder från sommaren 2004 kan bara ge en aning om vilken magisk stämning man kunde uppleva i den skogen.







Jag valde här att kopiera bilderna ganska mjukt, och förstärkte stämningen med att diffusera bilden genom att hålla en damstrumpa i nylon (uppspänd på en ram) under förstoringsapparatens optik vid kopieringen. Papperet är Emaks K888 i stl 30,5 x 40,6 cm som tonats i selen. Kameran var en kinesisk Seagull TLR laddad med Kodak Plus-X prof 120, en film som skilde sig från den vanliga Plus-X genom att inte ha det grå färgen i basen utan istället vara helt klar. Baksidan dessutom retuscheringsbar. Jag kommer ihåg från fotograferingen att det var väldigt sent på kvällen och att jag hade svårt att ställa in exponeringsvärdena på kameran eftersom det var så mörkt. Har för mig att tiderna blev bortåt en minut långa. På dagen var det alltför stora solkontraster för att få bra bilder och därför åkte jag dit efter solens nedgång.

Emaks betraktelser 101/En gammal mack på Öland...

Jag kommer inte ihåg var den låg, men negativfickan var märkt "Öland 1989". Blev i helgen till en bild i mörkrummet. Lith-kopierad, som så mycket annat just nu. Har fastnat i det här med lith printing eftersom jag lith-kopierar flera av negativen på superkändisar från 1970- och 80-talen, och som jag tänker visa på Fotogalleriet till våren. Inköpta på e-bay inklusive full copyright, om nu någon undrar vad det är för "skumt" jag håller på med.



Lite skumt blev det också med kopian den här gången, men defekterna blev snygga. Hoppas kunna göra även andra bilder med såna här bildmässiga defekter. Med lith-kopiering vet man dock inte helt på förväg hur det ska bli. Lithframkallaren som är kraftigt utspädd användes till 4 bilder under lördagen. Såg inget liknande detta då. Sen fick framkallaren stå i Nova-tanken över natten (lithframkallade för första gången i tanken, normalt använder jag skål vid lith-kopiering). Den första bilden på söndagen blev sedan grövre än dagen före och ruffigare i strukturen, dock utan synbara defekter. Detta är den andra bilden, som fick dessa sotiga partier. Idag ska jag se om jag kan få fram en liknande bild igen.

Emaks betraktelser 100/Alexanderwerk.

Om du får kväljningar av grova bilder med svärta ska du låta bli att titta här. En detalj av en gammal maskin från Lessebo hembygdsmuséum, fotograferad för 30 år sedan och nykopierad i mörkrummet under gårdagskvällen med lithframkallare. Det gav en saftig råhet av korn och svärta. Att det blev kornigt och rått beror inte på filmen utan på det papper jag använde i kombination med lithframkallaren. En del papper ger ganska rått och kornigt resultat vid lithframkallning medan andra kan ge betydligt mindre korn eller bli ganska slätt. Men när man nått snatch-point i framkallningen, dvs då mellandagrar och skuggor börjar svärta igen helt och man snabbt måste flytta kopian till stoppbadet, kan det bli rätt kornigt oavsett vilket papper man använder.


Alexanderwerk.
Lith print på 30,5x40,6 cm papper. 
Fomabrom Variant 123. Ingen toning.

Fomabrom Variant 123 ger just korn och rå svärta vid lith-kopiering. Framkallad i enbart LD20 går färgtonen åt svagt gult eller sephia, i alla fall till att börja med. Är framkallaren mera förbrukad kanske skarpare färgton uppstår, det får jag kolla närmare senare. Men det var för kornigheten och den råa känslan jag valde Variant 123 för den här bilden. Det skulle passa tyckte jag och två kopior blev resultatet. Den ena något mörkare bilden provade jag att tona i koppartonare, varvid en ganska snygg färgton uppstod, samtidigt som bilden ljusnade något lite grand (som vid exempelvis svaveltoning). En bild som ska tonas i koppar bör alltså vara något lite mörkare innan toning. Dock inte lika mycket som vid svavel/bruntoning tror jag.


Alexanderwerk.
Lith print på 30,5x40,6 cm papper. 
Fomabrom Variant 123. Tonad i Koppar.

Det här papperet från Foma, Fomabrom Variant 123,  har en halvmatt och fint knottrig yta, ungefär som gamla Agfa Portriga Rapid. Bör alltså passa för porträtt vid vanlig kopiering. Säkerligen så funderade Foma i dom banorna när man tog fram det. En fin ersättare för det klassiska  Agfa-papperet som försvann från marknaden för många år sedan alltså! Att det dessutom är lättretuscherat och fungerar fint att lith-kopiera på (med ganska rått resultat), är ingen nackdel som jag ser det.

Mörkrumsarbete skiljer sig ganska mycket från den nya digitala bildframställningen, precis som slutresultatet, papperskopian. Här är det frågan om helmanuellt hantverk för varje bildexemplar. Belysningstider, skuggningar och efterbelysningar, samt de kemiska baden från framkallaren till slutsköljen, torkningen och planingen (fiberpapper), ska göras om varje gång en ny print av samma negativ tas fram. Vid lith-kopiering är det också tämligen svårt att få till två likadana bilder. Att det för det mesta blir ganska få ex av varje bild faller sig därför naturligt när det gäller mörkrummet. Tiden medger inte något annat (såvida man inte har råd att hålla sig med assitenter/kopister).

Slutligen ska kopian även retuscheras från dammprickar, fast användande av antistatborste vid rengöringen av negativen innan man sätter dom i förstoringsapparaten gör underverk. Sånt här är säkert rätt ointressant att läsa för de flesta av dagens digitala fotografer. I så fall får du nöja dig med att titta på bilderna som scannats med min lite större 12x17 tums flatbäddscanner, vilken gör det möjligt för mig att visa de flesta av min bilder även på nätet. Att scanna negativen och sitta och pula i ps är ointressant för mig. Jobbet gör jag i mörkrummet och sen får det vara klart. Och att ge sig på att "lith-kopiera med datorn", får andra som tror sig kunna det pyssla med, jag tänker inte försöka. Bilderna här är direkt från scannern, enbart nedminskade i storlek från originalfilen. Har hittat en fin inställning i Silverfast-programmet som verkar fungera för allt. Sen blir det en helt annan sak om bilderna ska tryckas eller skrivas ut. Då kan det bli fråga om att förändra filerna en del, för att få trycket/utskriften att se ut som originalkopian.

Emaks betraktelser 99/Lith-kopiering hela helgen.

Det började rätt dåligt i fredags. Provade att lithkopiera på ett gammalt papper från Fotokemika som jag hittade, en oöppnad 100-pack 30x40 i botten av fotofrysen. Efkebrom K10 som det heter, gav iofs det lite grövre lith-kornet, men färgtonen var för neutralt vek i jämförelse med en del andra papper som ger snyggare ton. K10 passar nog bättre till helt vanlig svartvitkopiering, speciellt med tanke på att papperet förmodligen innehåller mera silver än de moderna, då det är tillverkat i de gamla Adox-maskinerna från 1950-talet som gjuter tjockare emulsionslager. Bättre högdagerteckning brukar vara en egenskap som skiljer ut silverrika papper från de med mindre silver. Svärtan kan också vara djupare, men det är svårare att se med blotta ögat som jag upplever det.


                       Fotokemika Varycon 30x40cm, Fotospeed Lith Developer 20.

Lite bättre att lith-kopiera på var då Fotokemikas Varycon, ja jag har några paket kvar även av detta papper som ju försvann när fabriken i Kroatien lades ner för ett par år sedan. Såldes även som Adox Vario Classic sista åren. Papperet ger i den lith-framkallare jag använde, en svagt gulbeige färgton i högdagern, liknande sephia, samt en lite svagt grönaktig svärta. Kan passa bra för vissa bildtyper, tycker dock inte dessa bilder med växter passar så bra på Varycon. Det kan nog användas bättre till mera urbana motiv. Bäst för lith-kopiering av Fotokemikas papper är som jag ser det Emaks K888. Precis som Varycon såldes det under de sista åren under annat namn, Adox Nuance Warmtone. Det papperert har jag väldigt mycket lagrat av. Vid vanlig svartvitkopiering ger K888 dessutom en oöverträffad högdagerteckning.

Men de bilder jag kopierat i helgen passade allra bäst på det papper som jag inte har så mycket kvar av, Kemtmere Art Classic. Ett matt papper med grov struktur typ akvarell/koppartryckspapper. Slutade tillverkas för 10 år sedan. Harman/Ilford som köpte upp Kentmere har dock ett nytt papper av liknande typ, Ilford Multigrade Art 300, vilket jag inte provat ännu. Det ska vara väldigt fint att lith-kopiera på enlig vad jag läst. Tror dock inte det ger lika kraftiga färgtoner som Art Classic. Färgtonen kan dock styras ganska mycket med olika metoder och eftertoningar. Så en tekniskt skicklig lith-kopist kan troligen få fram lika kraftig färgton i andra papper, som Art Classic ger direkt med enkel lith-framkallare i normal spädning/proportion av A och B. För den moderna digitalfotografen som sitter i lugn och ro vid datorn och färdigställer sina bilder med fina bildprogram, låter det här säkert som rena rama grekiskan. Och visst är det så, för det är ett helt annat sätt att ta fram bilder på än den nyare tekniken. Dessutom är det pappersbilden som är målet och resultatet, vilket det alltmer sällan är för digitalfotografen eller den som scannar sina negativ idag. Jag ska inte närmare gå in på hur det fungerar i mörkrummet, utan du får istället titta på några av bilderna som blev resultatet av helgens mörkrumssessioner, här i scannad och digitaliserad form.


                      Kentmere Art Classic 30x40cm, Fotospeed Lith Developer 20.



                      Kentmere Art Classic 30x40cm, Fotospeed Lith Developer 20.

Lith-kopierade bilder kan ju bli så förbaskat snygga och väldigt speciella. Vill du se lite mer vilka variationer i bildresultat som kan åstadkommas med lith-kopiering, och vilka otroligt vackra och magiska nyanser det går att få fram, kolla då de här länkarna till två mästare på området, Tim Rudman och Wolfgang Moersch.
Tim Rudman
Wolfgang Moersch
                                                                        ____________