Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 100/Alexanderwerk.

Om du får kväljningar av grova bilder med svärta ska du låta bli att titta här. En detalj av en gammal maskin från Lessebo hembygdsmuséum, fotograferad för 30 år sedan och nykopierad i mörkrummet under gårdagskvällen med lithframkallare. Det gav en saftig råhet av korn och svärta. Att det blev kornigt och rått beror inte på filmen utan på det papper jag använde i kombination med lithframkallaren. En del papper ger ganska rått och kornigt resultat vid lithframkallning medan andra kan ge betydligt mindre korn eller bli ganska slätt. Men när man nått snatch-point i framkallningen, dvs då mellandagrar och skuggor börjar svärta igen helt och man snabbt måste flytta kopian till stoppbadet, kan det bli rätt kornigt oavsett vilket papper man använder.

Alexanderwerk.
Lith print på 30,5x40,6 cm papper.
Fomabrom Variant 123. Ingen toning.

Fomabrom Variant 123 ger just korn och rå svärta vid lith-kopiering. Framkallad i enbart LD20 går färgtonen åt svagt gult eller sephia, i alla fall till att börja med. Är framkallaren mera förbrukad kanske skarpare färgton uppstår, det får jag kolla närmare senare. Men det var för kornigheten och den råa känslan jag valde Variant 123 för den här bilden. Det skulle passa tyckte jag och två kopior blev resultatet. Den ena något mörkare bilden provade jag att tona i koppartonare, varvid en ganska snygg färgton uppstod, samtidigt som bilden ljusnade något lite grand (som vid exempelvis svaveltoning). En bild som ska tonas i koppar bör alltså vara något lite mörkare innan toning. Dock inte lika mycket som vid svavel/bruntoning tror jag.

Alexanderwerk.
Lith print på 30,5x40,6 cm papper.
Fomabrom Variant 123. Tonad i Koppar.

Det här papperet från Foma, Fomabrom Variant 123, har en halvmatt och fint knottrig yta, ungefär som gamla Agfa Portriga Rapid. Bör alltså passa för porträtt vid vanlig kopiering. Säkerligen så funderade Foma i dom banorna när man tog fram det. En fin ersättare för det klassiska Agfa-papperet som försvann från marknaden för många år sedan alltså! Att det dessutom är lättretuscherat och fungerar fint att lith-kopiera på (med ganska rått resultat), är ingen nackdel som jag ser det.

Mörkrumsarbete skiljer sig ganska mycket från den nya digitala bildframställningen, precis som slutresultatet, papperskopian. Här är det frågan om helmanuellt hantverk för varje bildexemplar. Belysningstider, skuggningar och efterbelysningar, samt de kemiska baden från framkallaren till slutsköljen, torkningen och planingen (fiberpapper), ska göras om varje gång en ny print av samma negativ tas fram. Vid lith-kopiering är det också tämligen svårt att få till två likadana bilder. Att det för det mesta blir ganska få ex av varje bild faller sig därför naturligt när det gäller mörkrummet. Tiden medger inte något annat (såvida man inte har råd att hålla sig med assitenter/kopister).

Slutligen ska kopian även retuscheras från dammprickar, fast användande av antistatborste vid rengöringen av negativen innan man sätter dom i förstoringsapparaten gör underverk. Sånt här är säkert rätt ointressant att läsa för de flesta av dagens digitala fotografer. I så fall får du nöja dig med att titta på bilderna som scannats med min lite större 12x17 tums flatbäddscanner, vilken gör det möjligt för mig att visa de flesta av min bilder även på nätet. Att scanna negativen och sitta och pula i ps är ointressant för mig. Jobbet gör jag i mörkrummet och sen får det vara klart. Och att ge sig på att "lith-kopiera med datorn", får andra som tror sig kunna det pyssla med, jag tänker inte försöka. Bilderna här är direkt från scannern, enbart nedminskade i storlek från originalfilen. Har hittat en fin inställning i Silverfast-programmet som verkar fungera för allt. Sen blir det en helt annan sak om bilderna ska tryckas eller skrivas ut. Då kan det bli fråga om att förändra filerna en del, för att få trycket/utskriften att se ut som originalkopian.