Emaks betraktelser 113/Jermaine Jackson på Fotogalleriet.

Idag bloggar jag från datorn i Skruv. Fotogalleriet håller öppet och jag har haft kring 15-20 besökare hittills idag. Inte särskilt mycket, men här ute på landsbygden är det lite glesare med folk än i storstan. De två sista sällskapen stannade dock ganska länge, det ena med fotointresserade själva och som pysslat en del med mörkrumskopiering en gång i tiden. Det andra var ett gäng som gjort en dagsutflykt och de var lite törstiga och blev bjudna på vernissagedricka med tilltugg. Och precis nyss hade jag besök av en av en av Sveriges bästa dokumentärfilmare. Kul!

Det har kommit förfrågningar om att jag ska visa SUPERSTARS-bilderna jag ställer ut på webben. När utställningen varat ett tag ska jag lägga upp alla bilder i små storlekar. Jag misstänker att de kan vara eftertraktade av bildtjuvar på nätet och därför blir det endast små filer. Nu blir det bara smakprov av enstaka bilder, som den här på Jermaine Jackson fotograferad av Harry Langdon jr 1976.



Jarmaine Jackson - by Harry Langdon 1976.
Lith print Nils Bergqvist 2015.

Det svartvita negativet till den här bilden inköptes på e-bay i december 2014 och övertagandet av copyright är i det skriftliga kontraktet undertecknat 8:e december 2014. Tyvärr hade negativet en del skavanker som skulle bli väldigt svåra att retuschera bort på kopian, speciellt i denna lith-version med ganska kraftig färgton. Jag hade därför ingen annan möjlighet att få en bra förstoring av bilden än att scanna kopian och sedan retuschera bildfilen i datorn, vilket är betydligt enklare med kloningsverktyget.  Filen skickades sedan för utskrift till proffs. Mitt lith-kopierade och oretuscherade  mörkrumsoriginal gjorde jag på 30x40cm papper (för att kunna scanna det) men utskriften är gjord i stl 52x67cm. Givetvis på papper av hög kvalitét (Hahnemühle Fine Art Photo Rag) och utskrivet med pigmentbläck.

Denna bilden (och ytterligare en som var för repig att retuschera manuellt) samt de fem från stora negativ, gör jag i en begränsad utskrifts-upplaga på max 5 ex. Nu finns dom i enbart ett ex(1/5). Resten av bilderna på utställningen (16st)  går dock bara att få i det enda exemplar som visas, förutom mina egna A.P (artists proofs). Endast utskrifterna görs alltså i upplaga, en mycket liten dessutom. Annars är det som för mörkrummet i allmänhet, att de bilder jag gör i princip endast säljs i ett enda exemplar och att man behåller ett eller max två själv som "artists proofs". Man kan vara tämligen säker på att en onumrerad gelatinsilver-bild med min signatur inte sålts i mer än det enda exemplaret du håller i handen. I något enstaka fall har jag sålt två. De extra kopior som ev finns ligger i mitt egna arkiv och är inte till salu. Endast i något enstaka undantagsfall har jag gjort flera mörkrumsbilder som sålts, och då är serien också numrerad, t.ex den print jag tog fram i 50 ex till Bornholmsboken.

Man ska ju numrera bilderna numera har jag läst, annars är de inte intressanta för eventuella köpare. Fortsättningsvis får man väl anpassa sig och göra som experterna säger. Men enda skillnaden mot vad jag gjort hittills blir i så fall att de onumrerade bilderna förses med en text som förtäljer att det är ett unikat, förutom mina egna AP. Sen kan man ju som fotograf ganska lätt kringå det här, genom att göra bilden i en annan storlek, med en annan teknik, en annan datorredigering etc, som skiljer sig markant från den första. Då är det ju en ny version eller upplaga,  av samma bild. T.ex kan jag ju lithkopiera samma negativ till två helt olika utseenden genom att använda olika papperstyper. Vad säger experterna om det? Saluför jag bara ett av varje så är de ju unikat i sig båda två. Eller om jag gör en mörkrumsvariant  i en viss storlek, samt en utskrift i en annan storlek. Såg t.ex att Århundratets bild "damen med väskan" ligger ute på Auktonsverket i stl 58x80cm med utrop kring 35.000 kr. Från en upplaga om 12 gelatinsilverprintar samt några AP. Den bilden finns även i något mindre storlek (ca 35 x 50 cm)som högkvalitativ utskrift, i onumrerad upplaga. Skulle även tro att fotografen utan hinder kan göra nya mörkrumsprintar av bilden i mindre storlekar än den i upplaga på 12, som bilden på Auktionsverket kommer från. Men nog skrivet om det just nu.

Jag ska vara på galleriet ett par timmar till och när det blir lite dötid kollar jag i en fotobok som inhandlades på Bornholm förra året. Valdemar Myhre - Fotograf i Svaneke. Verkade vid slutet av 1800-talet och kring sekelskiftet 1900. Fina bilder av både människor, miljöer och landskap på en av de allra vackraste öar som finns.

Nils/

Emaks betraktelser 112/Harley-Davidson Electra Glide 1979.

Lär vara en ovanlig modell som "Bosse HD" Karlsson från Skruv har i sitt garage. En Electra Glide i specialutförande  från 1979.



Han visade upp sin fina hoj medan jag själv var jag mest intresserad av personen Bo Karlsson, och fick en serie bilder på honom en försommardag för tre år sedan.



Det är kul att fotografera människor och på det sättet komma dom lite mera inpå livet. Mycket berättades den där dagen, både om MC, Harley Davidsson och fotografi. Bilderna är tagna med en Heliar-optik, vars konstruktion har en lång historia. Just denna är en småbilds 50mm/3,5 Nickel-Heliar  tillverkad 2009 i en begränsad serie på 600 exemplar och i klassisk "collapsible style" á la 1930-tal, vilket intresserade Bosse.



Numera visar jag mestadels mina inscannade mörkrumskopior här i bloggen, så även denna gång. De tre bilderna är från en utställning som jag hade i Ljuders Sockenstuga och på Fotogalleriet i Skruv 2012. För den teknikintresserade kan nämnas att filmen är Fomapan 200 och att även fotopapperet är Fomas, Fomabrom med fast gradation. Även filmframkallaren är från Foma och deras  Rodinal-variant Fomadon R09. Pappersframkallaren är däremot tysk och Moersch SE4 Neutral. Ska nu prova deras ECO 4812 och se om den är lika bra som SE4. Hoppas det då ECO är en ekologiskt variant med miljöanpassade och skonsamma ingredienser.
Nils/

Emaks betraktelser 111/Kemiska bilduttryck på unik utställning.

För det mesta bloggas det om att ge bilderna olika uttryck med hjälp av dator och bildprogram. Själv är jag rätt ointresserad av sånt, men desto mera intresserad av vad man kan göra  kemiskt i mörkrummet med fysiska pappersbilder för att variera sig. Mina bilder har nämligen en tendens att bli betydligt bättre när jag gör bilderna där och på papper, istället för i datorn via scannade negativ. Jag skrev ju i en tidigare blogpost om att Tori Spelling (från tv-serien Beverly Hills) låg i mitt badkar. Nu har jag tagit henne till mörkrummet igen och kopierat på vanligt sätt, samt även lagt till eftertoningar.

     

Den första bilden är helt normalt kopierad med en vanlig neutral framkallare. Bild nr 2 har jag eftertonat i guld. Bild nr 3 är moderat koppartonad och bild nr 4 är split-tonad, dvs jag har använt två olika tonare efter varandra (noggrann mellansköljning 30 min), i det här fallet först kraftig koppartoning och sedan kort blåtoning. Den sista bilden är den lith-print som låg i badkaret och sköljde i den tidigare blog-posten. Den är inte eftertonad utan har fått den karaktären direkt i framkallaren, som är en kraftigt utspädd grafisk lith-framkallare.  Dessutom belyst genom damstrumpa, vilket gett överstrålningseffekter. Olika papper reagerar ganska olika med lith-kopiering. En del ger kraftigare färger, en del svagare eller inga alls. Vissa papper ger grovt och skarpt korn medan andra inte gör det. Olika spädningar av framkallaren, olika blandningar, belysningstider mm, ger också olika resultat med samma papper. Det här är en hel vetenskap som inte går att reda ut i en kort blog-post.

Om ni undrar hur jag kan kopiera och publicera bilden på Tori Spelling så ligger det till så att jag köpt både negativet och fullständiga bildrättigheter till den. Fotografen är Harry Langdon jr, vilken sålt ut delar av sitt bildarkiv inklusive copyrighten. Om två veckor visar jag Tori Spelling, tillsammans med 23 andra bilder på kända världsartister inom film och musik, under en utställning med namnet SUPERSTARS. Fotogalleriet i Skruv mitt i det småländska glasriket (Lessebo Kommun-Kronobergs län) visar dessa unika porträttbilder, de flesta fotograferade av den kände fashionfotografen Harry Langdon jr, fram till hösten 2015, då en ny utställning är planerad att ta vid. Fredag eftermiddag 13-18 samt lördag och söndag 11-17 är galleriet öppet under helgen 24-26 april, för den som har vägarna till glasriket och Skruv. Därefter är det öppet under arbetstid vid JGA Emballage, där galleriet är inrymt. Det finns ju en hel del fotosidesmedlemmar i närheten av Skruv, i både Kalmar, Kronobergs och Blekinge län. Hoppas att åtminstone några av Er har möjlighet att besöka utställningen. Ni, och givetvis också alla andra intresserade, är hjärtlig välkomna!
Nils/

Emaks betraktelser 110/Karin Boye hade fel...

"Nog finns det mål och mening i vår färd. Men det är vägen som är mödan värd."

Att stå i mörkrummet eller sitta framför bildskärmen och mixtra, finns det något mera drygt och slitsamt? Kan det vara så eftersträvansvärt att det har ett värde i sig? Som jag ser det det är bara ett nödvändigt ont för att komma fram till det som betyder något, BILDEN! Visst, man vänjer sig och anpassar sig till den metod som ligger en närmast och som ger en det resultat man vill uppnå. Men att just detta skulle vara meningen eller det viktiga med fotografi, det har jag svårt att förstå?

När man jobbat en hel vinter i mörkrummet med att få 25 bilder man kan känna sig nöjd och belåten med till en utställning, då känns det rätt skönt att se det färdiga resultatet monterat, inramat och upphängt snyggt på väggarna. Det är detta som är mödan värt, inte slitgörat i mörkrummet. Eller för den skull det tråkigaste av allt, att att pricka i dammfläckar och repor med retuscheringsfärg/pennor på kopiorna (jag har lite sånt arbete kvar med utställningen som kommer om tre veckor).



För mig är bilden det viktiga i fotografi. Hur man kommer fram till den, eller vilken utrustning/metod man använt är egentligen ganska ointressant. Bara man är nöjd med resultatet. Så jag tror Karin Boye hade lite fel. Jag tänker mera på målet, det är inte vägen som är mödan värd. I alla fall vad gäller fotografi. Processen att nå målet är inte det viktiga för mig personligen. Fast det finns ju dom som gillar kameror, teknik, fina bildprogram, framkallningsteknik, storformatskameror och diverse ädelprocesser etc. och snöar in på det,  istället för på hur slutreslutatet ter sig. Det får man givetvis respektera, alla är vi olika. Men som jag ser det själv tar man helt sonika till sig de processer som ger det önskade resultatet och lär sig dom, svårare än så är det inte. Bara att bita i det sura äpplet (slitgörat i mörkrummet eller framför datorn) och sedan njuta av BILDEN!

//

Emaks betraktelser 108/SUPERSTARS - Utställningspremiär 24-26/4!

Utställningen SUPERSTARS börjar ta form. Premiär under glasbrukshelgen 24/4-26/4 (Glasrikets visar upp sig sista helgen i april varje år). Har du vägarna förbi så sväng in till Skruv och ta chansen att se utställningen då. Även glasbruket håller öppet. Annars är galleriet öppet vardagar fram till hösten under arbetstid, vid JGA Emballage på Parkvägen 2 i Skruv.



De som avporträtteras är Greta Garbo/Ramon Novarro, Helan och Halvan, Ingrid Bergman, Anita Ekberg, Cher, Tom Jones, Priscilla Presley, Diana Ross, Jermaine Jackson, Richard Burton, George Clooney, Johnny Cash, Tori Spelling, Courtney Gibbs, Joan Collins, Patrick Duffy, Sammy Davis Jr och Twiggy (tror jag fick med alla där). Huvuddelen av bilderna är fotograferade av den kände fashionfotografen Harry Langdon Jr. Jag har köpt in negativen inklusive fullständig copyright och även kontaktat fotografen för att undersöka om det var ok att göra en utställning med bilderna. Detta hade iofs inte behövts, men jag ville även kolla att allt var i sin ordning vad gäller övertagandet av copyrighten för bilderna (Harry Langdon är nu facebookvän med mig). Bilderna från de äldre negativen har jag också förvissat mig om ska vara ok att visa. Antingen har fotografen avlidit för mer än 70 år sedan, eller så är fotografen okänd och upphovsrättstiden från fotograferings/publiceringsåret gått ut. I något fall kontaktade jag filmbolaget. Och om amerikansk upphovsrättslag ska gälla (vilket jag fått en del uppgifter om) är det heller inga problem.

De flesta bilder är lith-printar i olika utföranden, men några har jag även kopierat traditionellt. De stora och äldre negativen i stl 20x25cm kontaktkopierade jag, och jag har sedan scannat in kopiorna som som i digital form skickats till labb för utskrift i större storlekar på Hanemühle Photo Rag lump-papper. Betydligt dyrare än att göra printarna i mörkrummet själv, men enda möjligheten för mig att få upp dom i storlek eftersom min förstoringsapparat "bara" tar negativ upp till 13x17cm.

Nils/