EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 299/En betraktelse i macrovärlden...
En steglöst utskruvbar macro-adapter (när man kör t.ex M42-optik på sin digitala kamera) är ett fint tillbehör som gör att man kommer ännu närmare. Funkar ju som vanlig adapter också. Här tillsammans med Meyer Primoplan 1,9/58mm, producerad mellan 1952 och 1959.
//
EMAKS BETRAKTELSER 298/10 år och 15 utställningar
Mitt Fotogalleri i Skruv firar 10 år. Här har jag (om jag räknat rätt) sedan 2008 visat bilder under 15 utställningar. Just nu visas den 15:de POST X ANNOS (Efter 10 År). Två av utställningarna har varit med andra fotografer. En med elektronmikroskopbilder av Lennart Nilsson (från en 80 miljoner år gammal fossil av en blomma) och en med ett urval av Gerry Johanssons Sverigebilder. Det kom väl inte mer än 25-30 personer till vernissagen i lördags, så är det när galleriet ligger mitt i skogen i sydöstra Småland. Inte så många hittar dit och lokalbefolkningen i byn verkar ganska ointresserade av fotografi. Inte heller Lennart Nilssons eller Gerry Johanssons bilder drog några större publikskaror till galleriet. Att jag valt just den här platsen beror på att jag arbetar på företaget där galleriet finns och att där finns en fin lokal som lämpar sig väl för bildutställningar.
Jag hade nog trott att lokalbefolkningen skulle vara lite mera intresserad, men så är det inte här i alla fall. Bara ett fåtal brukar titta in, trots att galleriet ligger väl till bara några hundra meter från den lilla byns "centrum". Jag har även erbjudit mig att visa utställningarna för fotoklubbar i trakten, men inte heller där verkar det finnas något större intresse. Så jag driver nog det här galleriet bara ett par år till, då jag går i pension. Så känns det i alla fall nu. Visserligen betungar det mig inte så mycket vad gäller öppethållande. I regel har jag öppet bara första helgen då det är vernissage. Sedan är det företagets ordinarie arbetstider som gäller. Däremot kostar det en hel del ekonomiskt, för det är en stor förlustverksamhet. Bilderna till den här utställningen har t.ex kostat mig mellan 10.000 - 15.000 kr att ta fram. Och då man säljer på sin höjd en eller två bilder per utställning, i priser mellan 1000-3000 kr styck, så kan vem som helst räkna ut att det inte bidrar till hushållskassan, utan istället tär på den.
Nu gör jag ju bilder ändå och skickar på utskrift, men riktigt så många som det blir när man ställer ut hade det säkerligen inte blivit. En del gör jag ju själv i mörkrummet också, då blir det betydligt billigare. Fast nu har jag börjat experimentera med digitalt utskrivna negativ som lithkopieras i mörkrummet, och negativen blir ganska dyra att ta fram. Ja i alla fall så är det fotointresset och passionen för fotografi som driver mig, och en och annan artikel på lokalpressens kultursidor har det blivit. Skulle tro det kommer en på lördag, så lite uppmärksamhet för det man pysslar med har det ju blivit ändå. Avslutningsbilden hänger också i stl 50x70 cm på utställningen just nu. Tagen i somras på Öland.
//
EMAKS BETRAKTELSER 297/Tre dagsfärska...
Jag tog en hel del bilder idag, dels på middagsrasten men mest efter jobbet. Finns en del att upptäcka i närområdet där jag arbetar. De två första är därifrån. När jag kom hem stod solen ganska lågt och belyste bakersta delen av vår Aroniahäck i trädgården. Där hittade jag ytterligare motiv att fånga med kameran. Den sista är tagen där.
Jag fortsätter experimentera med mina inskaffade objektiv från Meyer-Optik Görlitz i Östtyskland. Här fick Trioplan 2,9/50mm arbeta. Man försöker lära sig så smått att utnyttja den härliga bokehn som Meyer-gluggarna ger, och jag tycker att jag fått lite hum om det nu och kommit en bit på vägen. Jag har fotat på ganska höga ISO, trots största öppning. Men det krävs för det har blåst en del och det är svårt att få skarpt om man inte kan ligga på snabba slutartider när man tar närbilder som här.
Det kommer att finnas flera närbilder typ dessa på Fotogalleriet i Skruv fr.om helgen 20-21 oktober. De är utskrivna på Hahnemühle Photo Rag, ett syrafritt lump-papper av högsta kvalitét. Personligen tycker jag det är ett superbt utställningspapper och bilderna görs verkligen rättvisa på det. Om du har vägarna förbi glasriket i Småland så är du hjärtligt välkommen att titta in på galleriet i Skruv. Förutom vernissagehelgen (då hela glasriket har öppet hus GLASRIKET GLÖDER) lö-sö 20-21 oktober 11.30-15.30, så är det öppet under ordinarie arbetstid vid JGA Emballage, där galleriet ligger. Må-t0 7-16.30, fre 7-12.30. Utställningen som jag valt att kalla POST X ANNOS (Efter 10 År) kommer att hänga åtminstone hela hösten och vintern. Sen får vi se framåt vårkanten om det kan bli något nytt även då?
//
EMAKS BETRAKTELSER 296/Senast fångat...
Idag kom två adaptrar jag beställt. En macroadapter för M42-objektiv och med fattning för Fuji XF. Perfekt grej! Fungerar ju även som en vanlig adapter för M42, och vill man så skruvar man ut den för att komma närmare. Med den så fungerar även Meyer-Domiplanen som jag vänt frontlinsen på, den behövde ju komma ut lite för att kunna focusera. Den andra adaptern är för Exakta-objektiv och med fattning för Fuji. Nu kan jag även använda min Meyer Trioplan 2,9/50mm med Exakta-fattning på den digitala Fujikameran. Finemang! De andra objektiven från Meyer-Optik Görlitz som jag har är med M42-fattning, och såna adaptrar har jag redan ett par. Att jag fastnat för just de här 1950- och 60-talstillverkade gluggarna från östra Tyskland, beror på att de har en säregen mjuk och krämig teckning och att bokehn är unik. Rätt utnyttjat kan det bli väldigt bra. Bubbelbokehn som man också får på köpet i speciella förhållanden med t.ex reflexer, är i sig inget som gör bilder bra. Tvärtom kan den vara rent gräslig om man inte tänker sig för. Men rätt utnyttjad blir även den ett extra kort att spela med när man komponerar.
Bilderna här är de första jag gjort med Trioplan 2,9/50mm. Man var ju tvungen att gå ut och prova den i trädgården när adaptern anlänt med posten. Ganska högt ISO för det var blåsigt och mörkt. Sköna höstfärger nu, som blir ännu snyggare med Velvia-profil pålagt. Just Trioplan har ju kultstatus bland Meyer-objektiven och visst kan man få otroligt mjuka och fina bakgrunder med bubblor i bokehn, om man ställer in rätt och förhållandena är de rätta. Ingen tvekan om att det är en härlig glugg att arbeta med för den som vill använde de här speciella egenskaperna. Meyer har en enklare antireflexbehandling som man kallar V (röd), och det är en gulaktig ton som man kan skönja om man tittar på glaset. Tidiga objektiv har dock inte denna V men det brukar stå Q (Quality) i alla fall vilket jag tror betyder att även dom är antireflexbehandlade på något sätt. Jag antar att den här "red V" spelar en viss roll i sammanhanget, för att ge de mjuka och behagliga tonerna. För jag har aldrig sett något liknande med objektiv jag använt förut. De är ju inte "razor sharp" som man brukar se att folk skriver ibland, typ västtyska Zeiss med T*, men jag upplever att de trots mjukheten ändå har väldigt bra upplösning. Meyer-gluggarna passar också bra i svartvitt. Man får en fin "retro-look" som jag gillar.
Edit: Bilderna är ju precis nytagna, och som alltid med bilder är det bra om de får ligga till sig lite. När jag nu sitter här på kvällslvisten och tittar på dom, så slår det mig att den sista troligtvis skulle bli bättre utan det gröna och skarpa lövet. Bubblorna i bakgrunden har ju blivit ganska skarpa och jag tror faktiskt att man då skulle få en helt annan upplevelse av bilden? Bakgrunden skulle då bli huvudmotivet med de färgade löven blurriga i förgrunden. Får gå ut i morgon igen när jag kommer hem och prova.
//
EMAKS BETRAKTELSER 295/Enda 100-årsutställningen med Strömholm i småländska Ljungby!
Lite bilder från dagens besök på Ljungbergsmuséet i Ljungby. Just nu visas den enda utställningen som firar 100-årsminnet av Christer Strömholms födelse just där. Jag har sett Strömholm på flera gallerier i Sverige, på Fotografiska bl.a, men jag måste säga att den här utställningen i Ljungby är den som jag tycker varit mest lyckad. Ljusa och fina lokaler och bra hängning, ett stort rum och några mindre. Flera bilder som jag inte sett förut dessutom. Tyvärr har den här utställningen kommit bort lite i media. Så personligen missade jag vernissagen förra veckoslutet då sonen Joakim Strömholm fanns på plats och berättade. Den är verkligen värd att besöka så ta chansen, den varar till 25:e november. Bara att hoppa av E4:an om man kör förbi. Det slank visst med en färgbild också som jag tog alldeles utanför entrén när vi kom.
//