EMAKS BETRAKTELSER 296/Senast fångat...

Idag kom två adaptrar jag beställt. En macroadapter för M42-objektiv och med fattning för Fuji XF. Perfekt grej! Fungerar ju även som en vanlig adapter för M42, och vill man så skruvar man ut den för att komma närmare. Med den så fungerar även Meyer-Domiplanen som jag vänt frontlinsen på, den behövde ju komma ut lite för att kunna focusera. Den andra adaptern är för Exakta-objektiv och med fattning för Fuji. Nu kan jag även använda min Meyer Trioplan 2,9/50mm med Exakta-fattning på den digitala Fujikameran. Finemang! De andra objektiven från Meyer-Optik Görlitz som jag har är med M42-fattning, och såna adaptrar har jag redan ett par.  Att jag fastnat för just de här 1950- och 60-talstillverkade gluggarna från östra Tyskland, beror på att de har en säregen mjuk och krämig teckning och att bokehn är unik. Rätt utnyttjat kan det bli väldigt bra. Bubbelbokehn som man också får på köpet i speciella förhållanden med t.ex reflexer, är i sig inget som gör bilder bra. Tvärtom kan den vara rent gräslig om man inte tänker sig för. Men rätt utnyttjad blir även den ett extra kort att spela med när man komponerar.





Bilderna här är de första jag gjort med Trioplan 2,9/50mm. Man var ju tvungen att gå ut och prova den i trädgården när adaptern anlänt med posten. Ganska högt ISO för det var blåsigt och mörkt. Sköna höstfärger nu, som blir ännu snyggare med Velvia-profil pålagt. Just Trioplan har ju kultstatus bland Meyer-objektiven och visst kan man få otroligt mjuka och fina bakgrunder med bubblor i bokehn, om man ställer in rätt och förhållandena är de rätta. Ingen tvekan om att det är en härlig glugg att arbeta med för den som vill använde de här speciella egenskaperna. Meyer har en enklare antireflexbehandling som man kallar V (röd), och det är en gulaktig ton som man kan skönja om man tittar på glaset. Tidiga objektiv har dock inte denna V men det brukar stå Q (Quality) i alla fall vilket jag tror betyder att även dom är antireflexbehandlade på något sätt. Jag antar att den här "red V" spelar en viss roll i sammanhanget, för att ge de mjuka och behagliga tonerna. För jag har aldrig sett något liknande med objektiv jag använt förut. De är ju inte "razor sharp" som man brukar se att folk skriver ibland, typ västtyska Zeiss med T*, men jag upplever att de trots mjukheten ändå har väldigt bra upplösning.  Meyer-gluggarna passar också bra i svartvitt. Man får en fin "retro-look" som jag gillar.

Edit: Bilderna är ju precis nytagna, och som alltid med bilder är det bra om de får ligga till sig lite. När jag nu sitter här på kvällslvisten och tittar på dom, så slår det mig att den sista troligtvis skulle bli bättre utan det gröna och skarpa lövet. Bubblorna i bakgrunden har ju blivit ganska skarpa och jag tror faktiskt att man då skulle få en helt annan upplevelse av bilden? Bakgrunden skulle då bli huvudmotivet med de färgade löven blurriga i förgrunden. Får gå ut i morgon igen när jag kommer hem och prova.
//

2018-10-09 00:04   syntax

Meyers röda "V" står för Vergütung - alltså antireflexbehandling.
Zeiss uppfann den moderna antireflexbehandlingen. Patentet är från november 1935. När objektiven kom i produktionsfas år 1940 betecknade man nyheten med ett rött T, som står för Transparenzoptik. Sedan skulle ju alla andra ha röda "kråkor". Meier hade som sagt ett rött V, Agfa hade en röd cirkel med prick i, Schneider en röd triangel, och så vidare... När antireflexbehandlingen blev en självklarhet runt mitten av 1950-talet så slutade man med de röda symbolerna. Sedan när Multi Coating blev aktuellt på 1970-talet så började man med röda symboler igen. Zeiss tog upp sitt gamla röda T, med tillägget av en stjärna - T* alltså.

Svar från Nils Bergqvist 2018-10-09 07:50

T star är väl en stjärna med sex uddar, somsymboliserar den nya 6-skiktiga antireflexbehandlingen? Den gamla T hade väl färre skikt?

syntax 2018-10-09 08:30

Förvisso är det sex uddar på den stjärnan, men någon sådan finns det inte på mitt tangentbord... :-)
Det första objektivet som fick T-behandling var Sonnar 1,5/5cm (försäljningsstart i Sverige under våren 1941), och det innehåller 6 ytor att AR-behandla. Två av dem är belagda med fyra skikt, och fyra ytor med tre skikt. En väl så effektiv AR-behandling med andra ord. Med tanke på att objektivet med sina sju linser inte har mer än tre fristående element, blir transmissionsförhållandena lika bra som ett modernt objektiv med Multi Coating.

2018-10-09 07:08   light

Skönheten sitter i betraktarens öga. Jag för min del fastnade vid sista bilden på grund just av det gröna lövet som bröt av mot det andra. Men det skulle säkert bli fint även utan.

Svar från Nils Bergqvist 2018-10-09 07:54

Ska prova att göra en bild utan lövet i eftermiddag. Jo det sitter alltid i betraktarens öga, som ju kan se med olika infallsvinklar och utgångspunkter. Det lärde oss mäster Strömholm, som sällan eller aldrig satte titlar eller texter till sin bilder. Just för att inte styra betraktarens egna upplevelser av bilden.