EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 66/Säregen bokeh med äkta Heliar?

Märkte att det såg lite speciellt ut med skärpesläppet här. Det ser ut att bli mjukt ganska abrupt i bakgrunden. Har inte tänkt på det förut men Voigtländer Heliar 50 mm/3,5 verkar ändå vara lite speciell. Eller är det enbart omständigheterna i just denna bilden? Optiken är ju en äkta Heliar med 5 linser i tre grupper, de yttre kittade, så det skulle ju kunna vara något ändå? En del äldre stroformats-Heliarer hade t.om manuellt justerbart mittre linselement för att kunna variera hur skärpesläppet såg ut. Jag får nog prova med några porträttbilder på stora bländaröppningar, för att se om det finns något att hämta här? Den speciella optiken i collapsible retro-stil med nickel och med klickstopp för oändlighetsläget, tillverkades i 600 exemplar 2009 till 50-årsjubiléet av Cosina och 10-årsjubilétet av Cosina -Voigtländers tillkomst. Även Leica förrärades genom att låta designen vara helt enligt ursprunget för deras skruvgängeoptik från 1930-talet.

Postat 2014-05-28 00:06 | Läst 4117 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 52/Glasriket lever, trots allt - del 2, Skruf.

Resan fortsatte till Skruv och Skrufs glasbruk. Ägaren Kent Elm bjöd på kaffe med våffla och i hyttan blåstes stora, runda Dagg-vaser för Svenskt Tenn. Design Carina Seth Andersson. Bildserien nedan visar på ett ungefär hur man gör vid tillverkningen i hyttan. När vasen är klar där knackas den av från pipan och läggs på bandet i kylugnen för långsam avsvalning. Därefter slipas och poleras kanten, ett arbete som utförs av Kent Elm själv. Men denna dag får vi bara se arbetet i hyttan, Kent har fullt upp med att grädda våfflor och koka kaffe.

------------------------

Hemliga skåpet...

Nedan bilder från efterbearbetningen, som inte var igång under helgen.

//

Postat 2014-04-28 21:53 | Läst 6764 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Emaks betraktelser 51/Glasriket lever, trots allt - del 1, Kosta.

Sista helgen i april är det traditionsenlig uppstart av utställningar och andra aktivitéter i glasriket. En till antalet sysselsatta alltmer tynande glasindustri visade upp sig från sin bättre sida. Med en stor del av den enklare och maskinella produktionen förlagd utomlands, är det numera bara det rena och svåraste hantverket som finns kvar på hemmaplan. Och visst är det en helt annan känsla i det glas som kommer från mästarnas glasblåsarpipor än det som kommer till maskinellt. En hel del glas går heller inte att tillverka i maskiner utan kräver skickliga hantverkare för att få fram. I år nöjde vi oss med att besöka Kosta och Skruf. Bilderna är från det vi mötte där.

Tillverkningen av exklusiva servisglas ligger kvar i Sverige.

                                                             ----------------

Posten till Ludvig Löfgrens Gorilla-skulptur blåses upp.

Efter ytterligare ett anfång formas posten för blåsning i form.

                                                              ----------------

I det nyöppnade Kosta-Boda Art Gallery, där formgivarnas exklusivare konstglas presenteras, hittade jag de här tre vasmodellerna av Ingegerd Råman. Det var prover som bara tillverkats i dessa enstaka exemplar, och som av någon konstig anledning aldrig kommit i produktion (jag tror nämligen den här retro-stilen på glas är väldigt gångbar idag). Priset var förmånligt så jag slog till direkt, inget att tveka på. De är från hennes Orrefors-tid 2000-2010 och handblåsta med gråblå färg i ett underfång samt omvikt kant, den vänstra vasen har kanten vikt inåt. De är tunna vaser och som jag bedömer det av mycket hög hantverkskvalitét. Inga synbara defekter. Skulle tro att det är Jon Beyer och Stefan Johansson som tillverkat dom, det var de sista skickliga mästarna på Orrefors, som gjorde konstnärernas prover och som också kunde hantverket fullt ut.

                                                                 ----------------

I nästa del kommer bilder från Skrufs glasbruk, där man bl.a tillverkar en hel del glas för Svenskt Tenn. Givetvis också det ett rent hantverksarbete, helt i linje med vad ST står för och bygger sin verksamhet kring.

Postat 2014-04-27 23:46 | Läst 6534 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 31/Bessa R4A - Nördig pryl eller smart redskap?

Så har då en ny bekantskap anlänt...

Vidvinkelkameran Bessa R4A med Ultron 28 mm/2 (som synes har jag redan lyckats sätta ett tumavtryck på det stora sökarfönstret).

2006 lanserade japanska Cosina-Voigtländer de två modellerna R4M och R4A. Den förstnämnda med helmekanisk slutare, den andra med valbar tidsautomatik. Båda har tider ner till 1/2000 sek (precis som alla de övriga modellerna av mätsökarkameror från Voigtländer). A-modellen dessutom med låsknapp för inställt exponeringsvärde i tumgreppet på baksidan. Så länge den är intryckt behålls värdet. Leicas M7 och en del andra kameror har låsningen i avtrycket (till hälften nertryckt) vilket fungerar bättre som jag ser det. Att Voigtländer valt att placera en låsknapp på baksidan vet jag inte, men visst fungerar även det.

Det unika med dessa två Voigtländer-modeller är att de har vidvinkelsökare med sökarramar för 21, 25, 28, 35 och 50 mm. Ramarna anpassar sig som vanligt efter hur avståndet ställs, för att kompensera exakt för parallaxfelet. Husen är helt anpassade för vidvinklar. En del mera konservativa mätsökarfotografer kanske ser de här kamerorna som onödiga eller nördiga och ska jag vara ärlig så såg jag dom nog lite så också när de kom. Men med tiden har jag börjat förstå hur innovativa och användbara de är. Bäst fungerar de med 21, 25 och 28 mm eftersom 35 och 50 mm ramarna är ganska små i det vidvinkliga sökarfönstret. Sökaren har lite svag tunnformig distorsion men det upplever jag inte som direkt störande. De vidvinkliga tillbehörssökare (21, 25 och 28 mm) som finns att tillgå för vanliga mätsökarhus, har ganska kraftig tunnformig distorsion, det är i så fall betydligt mera störande.

Jag har sedan förut en Color-Skopar 21mm/4 men har nu även skaffat Ultron 28mm/2. 21 mm ramen på R4A syns precis med glasögonen på vilket uppskattas, och ramen för 28 mm ligger tydligt innanför synfältet i sökaren. 35-ramen upplever jag som något liten och kommer därför använda R2A-huset för den brännvidden samt 50 mm. Cosina-Voigtländer har även ett hus vars sökare visar 1:1 och alltså är anpassat för 40-50 mm brännvidder samt tele 75 och 90 mm. Med det huset kan du fota med båda ögonen öppna utan problem.

Dom här Voigtländer-kamerorna är prisvärda alternativ till Leica M eller Zeiss Ikon. Mitt sökarlösa L-hus har jag haft sedan 2003 och det helmekaniska R2 sedan 2004-2005. Inget av dom har krånglat, förutom när en myra kom in i L-huset och fastnade mellan slutarlamellerna så att dom låste sig. En tandpetare fixade detta och sedan funkade den som vanligt igen. Husen har alltså gått problemfritt i 10 år. Mitt R2A hus har jag också haft några år nu och inte heller det har krånglat. Jag uppskattar tidsautomatiken så mycket att de andra två kamerorna fått vila alltmer.Betydligt fler rutor på filmerna blir rätt exponerade tack vare automatiken och knappen för exponeringslåsning på baksidan. Det ska vara lätt och enkelt att fotografera och det är det med A-husen. Utan automatiken blir det ibland inte så bra exponerat. Detta var också en av anledningarna till nyförvärvet R4A. Om man som jag, också är analog fotograf fullt ut och alltså kopierar bilderna traditionellt i mörkrum, betyder perfekta exponeringar mycket mera för slutresultatet. Du har inte alls samma möjligheter att kompensera där som när du scannar dina negativ till datorn och redigerar i ps eller annat lämpligt program. Möjligheten att arbeta snabbt med tidsautomatiken är ytterligare en anledning till att jag gillar de här mätsökarhusen med tidsautomatik från Voigtländer väldigt bra.

Postat 2014-01-31 22:24 | Läst 3868 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 28/Lägesrapport efter långt uppehåll i fotobloggandet över jul och nyår

Så var man då tillbaka med en ny blogpost. Efter uppehåll sedan 24 november...(!).

Helgerna har varit ganska lugna och fina, och kroppen fick vila från arbetet ovanligt länge den här gången. Har haft lite problem med nacken förut och den långa ledigheten var välbehövlig ur det hänseendet. Annars har man rört på sig en del rent konditionsmässigt, och det behöver pumpen. Men det enformiga arbetet med att mata brädor i en maskin är väl inte helt optimalt om man så säger. Bilderna nedan visar jobbarkompisen Andreas vid regelpallmaskinen, där jag står mest och arbetar. Har efter nackpproblemen fått byta hand att lägga i brädorna med, så jag växlar och det har förbättrat en hel del. Arbetsgivaren skickade mig också till företagshälsans sjukgymnastik och även den träningen har förbättrat. Tänk vad bra vi har det här i landet, inte ett öre behövde jag betala. Det är annars mest under vinterhalvåret de här bekymren med nacken kommer. När värmen smyger sig på framåt vårkanten brukar det mesta försvinna.

Bessa R2A och 35mm.

Tror jag körde Petersen-metoden här, dvs satte på blixten på den lilla Contax T som bilden är tagen med vid detta tillfälle.

Fotograferandet har väl inte legat på topp under vintern, men en del ströbilder har det blivit. Kanske kan det bli något i mörkrummet av det framöver? Jag använder mest min mätsökarkamera Voigtländer Bessa R2A och har till den ett par Leica-gluggar 35mm och 50mm, samt Voigtländer 21 och 90mm. Ett äldre helmekaniskt Bessa R2 hus finns som backup. Till 21:an har jag även en sökarlös Bessa L med tillbehörsökare för 21mm, som också funnits med sedan 2003 då jag köpte den i paket med en 15mm superwide. Supervidvinkeln var dock så svår att använda eftersom mina fötter ofta kom med i bilderna, så den sålde jag och skaffade 21:an istället.

Mina tankar har så här vid den 28:e blogposten gått mot brännvidden 28mm. Men kamerahuset Bessa R2A visar bara ram för ner till 35 mm då den har 0,7 sökare. Och då jag har glasögon kan jag heller inte utnyttja området utanför ramen när jag komponerar (annars brukar många göra så då det brukar stämma bra med just brännvidden 28mm). Ett extra hus för vidvinklar har därför beställts, ett Bessa R4A som har vidvinkligare sökare (0,5) och ramar för 21, 25, 28, 35 och 50mm. Bör passa bra för min 21mm samt för den nya Ultron 28mm/2 som också beställts. Precis som den fina Color-Skopar 21mm/4 från Voigtländer är Ultronen i princip distorsionsfri, vilket uppskattas. Dock har den inte Leica-optikens jämna och fina utlysning utan vinjetterrar lite grand på de största bländarna. Men det kan jag leva med, precis som jag kan leva med att min Leica 35mm har lite tunnformig distorsion. Ett hus för 21 och 28mm alltså, och ett för 35 och 50mm. Perfekt då jag ofta har två brännvidder med mig. Nu slipper jag byta optik och kan istället ha ett extra hus med påsatt optik i fickan eller kameraväskan.

R4A har den praktiska tidsautomatiken också, precis som R2A. Dessutom med möjlighet att låsa uppmätt värde. Snabbarbetat för snapshots mot andra mätsökarkameror som saknar den möjligheten. 2000-delen uppskattas likaså. Leica M är nog mera välbyggda kameror, men ska man ha de här för mig uppskattade funktionerna är Leicas alternativ alldeles för dyrt.

Och att jag i svartvitt fotar endast med film har ni nog redan hajat. Kör i småbild mest med Fomapan 200 och 400 idag, och framkallar i Rodinal 1+50. 200 när jag vill ha mindre markerat korn (den är en T-kornsfilm) och 400 när jag vill ha det lite ruffigare. Efkes/ADOX KB100/CHS100 (har ett stort lager i frysen då den slutat tillverkas) tar jag till när jag vill ha extra fint korn. Framkallas då i Adolux ADX, som ger denna traditionella enkelskiktsfilm med mycket silver och av formula från 1950-talet, ett extremt fint korn för sin känslighet. T.om finare än T-Max 100 som jag upplever det. Annars finns Efkes KB100/Adox CHS100 nu i en ny uppdaterad version. Den har jag inte provat än.

Ps. Såg också att man fått fram en ny version av Agfa APX 400. Intressant! Det händer en del även på den filmbaserade fronten.Ds

Postat 2014-01-26 14:45 | Läst 5133 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Föregående 1 ... 3 4 5 Nästa

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

Emaks betraktelser 66/Säregen bokeh med äkta Heliar?

Emaks betraktelser 52/Glasriket lever, trots allt - del 2, Skruf.

Emaks betraktelser 51/Glasriket lever, trots allt - del 1, Kosta.

Emaks betraktelser 31/Bessa R4A - Nördig pryl eller smart redskap?

Emaks betraktelser 28/Lägesrapport efter långt uppehåll i fotobloggandet över jul och nyår

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

Emaks betraktelser 66/Säregen bokeh med äkta Heliar?

Emaks betraktelser 52/Glasriket lever, trots allt - del 2, Skruf.

Emaks betraktelser 51/Glasriket lever, trots allt - del 1, Kosta.

Emaks betraktelser 31/Bessa R4A - Nördig pryl eller smart redskap?

Emaks betraktelser 28/Lägesrapport efter långt uppehåll i fotobloggandet över jul och nyår

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier