EMAKS BETRAKTELSER 332/Mina strövtåg i Lessebo fortsätter.

Jag har under många år gått runt i Lessebo och omgivande krokar, under senaste 1½ åren med digitalkamera. Men häromdan var det en analog Icarex som hängde runt halsen. Filmen är inte framkallad än, det får bli längre fram när ryggen känns bättre, fast idag känns det mera positivt igen vilket man får glädjas åt. Det blev en runda mellan 3-4 km i eftermiddag och nu hade jag två gamla Zeiss-objektiv med, en Skoparex 3,4/35mm och en Ultron 1,8/50mm. Båda adapterade med brännviddsförkortaren från Kina, Lens Turbo II, vilken gör min X-T2 till en fullformatare och bildvinkeln på optiken kan utnyttjas fullt ut. 50 mm förblir alltså motsvarande en ff 50mm, och inte en motsvarande 75mm som med en vanlig adapter.


Skoparex 35mm.

Trots att Lessebo ju inte är av Stockholms storlek direkt, så verkar man hitta nya motivutsnitt hela tiden. Det sinar aldrig, även om området jag rör mig i inte är mycket större än Tensta.  Man brukar säga att det är lätt att bli hemmablind, och visst kan nog även jag lida av den sjukan. Men tar man sig tid och väntar in, så kommer motiven och utsnitten smygande till en av sig själva, brukar jag säga.


Skoparex 35mm.


Skoparex 35mm.


Skoparex 35mm.


Ultron 50mm, full glugg).

Avslutar med en bild från igår som inte kom med i bloggposten då, men som jag ändå tycker blev ok.


Distagon 25mm.
//

EMAKS BETRAKTELSER 331

Det har inte blivit mycket bloggat på senaste tiden, av förklarliga skäl. Sedan ryggen gav upp för en månad sen har jag inte kunnat stå, gå eller sitta några längre stunder. Men nu verkar det ändå som det går åt rätt håll och blir lite bättre. Hoppas snart kunna fortsätta göra lite bilder i mörkrummet också, där man mest står. Jag har en del digitala negativ som ska lithkopieras och även en del analoga från förr. Planerar att beställa fler digitalt utskrivna negativ också, som ska bli till pappersbilder i mörkrummet.

Nu har jag ändå kunnat fota digitalt lite grand på mina rehabiliteringsrundor. Jag har ju rekommendation från sjukgymnasten att röra mig så mycket jag kan, och idag blev det en promenad på 3 km längs Strandpromenaden vid sjön här hemma i Lessebo. I torsdags kunde jag gå en km utan att det smärtade speciellt mycket, men både igår och idag har jag känt mera smärtor när jag går. Då (i torsdags) hade jag inte heller tagit några starka värktabletter och fick lite hopp, men idag blev jag tvungen att ta en morfintablett på förmiddagen och trots det kände jag en del smärta både i ländrygg och ut i hö ben, precis som det varit tidigare. Ja hur detta ska sluta vet jag inte, men hoppas det ska fortsätta gå åt rätt håll även om det som nu blivit två steg framåt och sen ett bakåt igen.

När man själv inte är redo att fixa i trädgården så är man lyckligt lottad att ha en partner som kan ta vid, och humöret är ju glatt som synes. Mindre glatt var det när jag kom tillbaka från min promenad och det visade sig att jag låst dörren. Frugan hade varken nyckel eller mobil på sig, de låg inne, och nu fick hon glatt vänta tills jag kom tillbaka, vilket ju tog över en timme när jag även stannade och fotade på några ställen. Fota går bra, kamera med optik väger inte så mycket och har man den intill kroppen tynger det inte ryggen direkt heller. Så det har jag ändå kunnat göra nu när jag gått mina rundor.









Jag satte den 50 år gamla Carl Zeiss Distagon 4/25mm med Zhongyi lens Turbo II, på min X-T2. På det sättet blir min APS-C kamera likvärdig med en FF. Brännvidden motsvarar alltså den bildvinkel den ger i fullformat. Och jag upplever att det oftast fungerar alldeles utmärkt med den här brännviddsförkortaren från Kina. Hittills har den inte gjort mig besviken.
//

EMAKS BETRAKTELSER 329/Dagarna går...

...och veckorna försvinner. Har inte bloggat nånting på en månad, de tre sista veckorna pga en ryggåkomma med värk ut i ljumsken och låret (även höften) som inte verkar släppa. Går just nu på morfin och opiater för att bemästra den outhärdliga värken. Fick dom tabletterna efter att jag varit på akuten i fredags mellan 11.00 - 19.30, en upplevelse man kunde skriva en hel bok om bara det. Fick fö. liggande sjuktransport dit då jag varken kan köra bil själv eller sitta  i passagerarsätet eller baksätet, utan djävulusiska smärtor. Ska inte säga mer om det, bara att man då, efter över två veckors ihållande problem (med besök på vårdcentral och sjukgymnast och nu även röntgen), fortfarande diagnostiserar det som ett vanligt ryggskott. Kan varken sitta, stå eller gå (bara ligga utsträckt) utan fruktansvärda smärtor som kommer efter nån halvminut eller minut. Nu, med kroppen proppad med morfin/opiater, har jag börjat kunnat börja gå lite mera, visserligen haltande men det fungerar. Det är från dagens haltande promenad bilderna här kommer. För jag måste stanna med jämna mellanrum, och då är det bra att ha en kamera till hands.





Bilderna illustrerar väl ganska bra hur jag känner mig just nu. Risig och lite rädd för vad det kan vara som orsakar den olidliga värken? För ett ryggskott borde väl rimligen försvinna på tre veckor?
Ha det fint!
//

EMAKS BETRAKTELSER 327/Årets första...

Några av årets första mörkrumsalster. Lithprintar som jag tagit fram via digitala negativ. Provade även ett för mig nytt papper, det ryska Slavich Unibrom BP matt, som inte ger så mycket färgton och som genererar en lite grövre bildstruktur vid lithförfarande. Det har förut kunnat köpas inom EU hos flera återförsäljare, men när jag skulle beställa det i höstas fanns det inte någonstans. Det gick bara att köpa via företaget GEOLA i Litauen, och det tog över två månader innan jag fick hem det. Nu har jag i alla fall provat det.


Fotograferad med mobilkamera. Lithprint 27x27cm på Forte Polywarmtone 17 Ivory, via digitalt utskrivet negativ 13x13cm.


Två digitala bilder sammansatta. Kontaktkopierad lithprint på Fomatone MG 532 Nature, via digitalt negativ 13x13cm.


Två digitala bilder sammansatta. Lithprint 27x27cm på Slavich Unibrom BP matt, via digitalt negativ.

Slavich-papperet från Ryssland var som tur var lith-kapabelt. Annars har jag läst en del på forum och i mörkrumsgrupper att de nya batcharna Unibrom inte skulle fungera att lithkopiera på. Det var tydligen felaktig information. För mig fungerade det ganska fint i alla fall, och jag gillar den lite grövre och råa strukturen. Det var den jag var ute efter, då andra pappersfabrikat inte ger samma resultat. Vart och ett av de traditionella fotopapperen av gelatinsilvertyp, har sin egna bildkaraktär vid lithprining och det är fint att kunna välja för olika typer bilder. Skönt att också vara tillbaka i mörkrummet.  Det är något annat att med sina händer ta fram en fysisk bild på papper, att kunna hålla bilden i sin hand och titta på den. Gunnar Smoliansky säger i en intervju i verktidskrift.se: "...viktigast är kanske att man varje dag gör något som går att hålla i handen. Och då tänker jag att om jag inte höll fotografi i handen varje dag. Vad skulle jag då hålla i handen? Och då har jag tänkt att skomakare skulle jag kunna vara.” 
//

EMAKS BETRAKTELSER 323/ Strukturer 1

Jag gillar ytor och strukturer på olika material som kan bli till bilder med mönster. På marken, väggar, golv, is eller vad det nu kan vara. Har visat sånt någon gång förut i bloggen men ska försöka visa mera. Här är det betong.



//