Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 331

Det har inte blivit mycket bloggat på senaste tiden, av förklarliga skäl. Sedan ryggen gav upp för en månad sen har jag inte kunnat stå, gå eller sitta några längre stunder. Men nu verkar det ändå som det går åt rätt håll och blir lite bättre. Hoppas snart kunna fortsätta göra lite bilder i mörkrummet också, där man mest står. Jag har en del digitala negativ som ska lithkopieras och även en del analoga från förr. Planerar att beställa fler digitalt utskrivna negativ också, som ska bli till pappersbilder i mörkrummet.

Nu har jag ändå kunnat fota digitalt lite grand på mina rehabiliteringsrundor. Jag har ju rekommendation från sjukgymnasten att röra mig så mycket jag kan, och idag blev det en promenad på 3 km längs Strandpromenaden vid sjön här hemma i Lessebo. I torsdags kunde jag gå en km utan att det smärtade speciellt mycket, men både igår och idag har jag känt mera smärtor när jag går. Då (i torsdags) hade jag inte heller tagit några starka värktabletter och fick lite hopp, men idag blev jag tvungen att ta en morfintablett på förmiddagen och trots det kände jag en del smärta både i ländrygg och ut i hö ben, precis som det varit tidigare. Ja hur detta ska sluta vet jag inte, men hoppas det ska fortsätta gå åt rätt håll även om det som nu blivit två steg framåt och sen ett bakåt igen.



När man själv inte är redo att fixa i trädgården så är man lyckligt lottad att ha en partner som kan ta vid, och humöret är ju glatt som synes. Mindre glatt var det när jag kom tillbaka från min promenad och det visade sig att jag låst dörren. Frugan hade varken nyckel eller mobil på sig, de låg inne, och nu fick hon glatt vänta tills jag kom tillbaka, vilket ju tog över en timme när jag även stannade och fotade på några ställen. Fota går bra, kamera med optik väger inte så mycket och har man den intill kroppen tynger det inte ryggen direkt heller. Så det har jag ändå kunnat göra nu när jag gått mina rundor.









Jag satte den 50 år gamla Carl Zeiss Distagon 4/25mm med Zhongyi lens Turbo II, på min X-T2. På det sättet blir min APS-C kamera likvärdig med en FF. Brännvidden motsvarar alltså den bildvinkel den ger i fullformat. Och jag upplever att det oftast fungerar alldeles utmärkt med den här brännviddsförkortaren från Kina. Hittills har den inte gjort mig besviken.
//

Inlagt 2019-03-24 00:22 | Läst 3912 ggr. | Permalink
Fina bilder, skönt ljus i de allihopa, hoppas verkligen det ryggonda vänder stabilt till det bättre
Svar från Nils Bergqvist 2019-03-24 11:26
Tack, hoppas jag också. Visst har det blivit bättre men inte så bra att jag gett mig på att stå i mörkrummet än. Men kanske kan bli snart då det verkar gå åt rätt håll.
Instämmer med Annelie om ljuset i dina bilder, men även kompositionen gillar jag.
Sten
Svar från Nils Bergqvist 2019-03-24 11:24
Kul att du gör det!
Jag tittade noga på första bilden, och tyckte det var så fantastiskt skarpt och fint, som om man stod där i verkligheten och tittade på när hon ansade. Och sen får man reda på att det var med ett 50 år gammalt objektiv! 😱
OTROLIGT!
Svar från Nils Bergqvist 2019-03-24 11:23
Zeiss kunde göra fina småbildsobjektiv redan i början av 1930-talet, denna Distagon är från ca 69-70 och har väl flerskiktig antireflexbehandling, dock inte T* som kom ett par år senare in på 70-talet.
Vackra klassiska landskapsbilder. Tänk vad sådana i svartvit varmton kan vara vilsamma. Bilden av trädbeskärningen tycker jag även är riktigt lyckad - på ett svårt och spretigt motiv.

Kul att höra att du sakta går mot en viss bättring. Har man fått någon klarhet i vad du egentligen drabbades av?
Svar från Nils Bergqvist 2019-03-24 11:20
Tack, ja ryggskottet sitter i förvånansvärt länge om det "bara" är det? Har fortfarande värk, nu mera som ett molande hela tiden och inte så olidligt som först när jag varken kunde sitta, stå eller gå, men tillräckligt ändå.
syntax 2019-03-24 11:32
Jag hade själv långvariga problem under några år av oförklarliga bröstsmärtor - just ett ständigt molande. Jag brukade beskriva det som ett grått smutsigt fisknät som hade dragits över verkligheten, och som dolde all briljans och glädje.
Svar från Nils Bergqvist 2019-03-24 12:14
Tråkigt när det inte släpper. Man får nog inse att man inte är 25 längre,