EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 15/Strömbergshyttan Smoke-grey...

Som ett led i mina försök att bena upp historien kring Strömbergshyttans glasbruk, där jag själv växte upp vid slutet av 1950-talet och under hela 1960-talet, har jag börjat fotografera det fantastiska glaset som producerades där. Om man jämför det svenska och skandinaviska glaset med samtida glas från andra delar av världen, så upplever jag att det skiljer ut sig ganska tydligt. Formerna är renare, mera nydanande och modernistiska än glas från andra länder. Man märker att vi i Sverige verkligen satsade på att involvera utbildade och framsynta konstnärer i produktionen, mer än någon annanstans. Vackrare vardagsvara och glas som gemene man skulle ha råd att köpa blev ett begrepp som präglade glasindustrin under hela 1900-talet. Men som jag själv upplever det så glömde man lite grand bort detta från 1980-talet och framåt, och kanske är detta en av anledningarna till att vi idag har väldigt lite av vår en gång så framgångsrika glasindustri kvar?

När konstnärerna under början och mitten av seklet såg designen av vardagsglaset som det absolut viktigaste, så tror jag att man under den senare delen av 1900-talet lite grand glömde bort detta och istället såg det rena konstglaset som huvuduppgiften. Vardagsglaset (det man skulle leva på) kom att bli "ett nödvändigt ont", och designen utvecklades därför inte på samma sätt som den hade gjort fram till dess. Vid Strömbergshyttan tycker jag dock att stagnationen i formgivningen började lite tidigare, redan vid mitten av 1960-talet, då man slog sig till ro och inte tog fram alls lika mycket nya modeller som under 1950-talet. Och det berodde inte heller på att man experimenterade speciellt mycket med rent konstglas, det hörde fortfarande till undantagen. Utan man trodde helt enkelt att man skulle kunna leva på befintliga modeller som det verkar. Detta lade grunden till 1970-talets problem för bruket som jag ser det. När sedan det maskintillverkade servisglaset slog igenom ungefär samtidigt, blev det för mycket för många av de svenska glasbruken. Flera av dem gick i graven, bl.a Strömbergshyttan.

Modellerna du ser här kommer alltså från Strömbergshyttans storhetsperiod, och lanserades kring 1960 ungefär. Formgivningen är lite osäker. Gunnar Nylund, mest känd för sin keramik på Rörstrand, arbetade för Strömbergshyttan 1952-1956 samt som frilans mellan 1967 - 1975. Han ritade mängder med glasmodeller för Strömbergshyttan under sin första period 1952-56. Så många att man inte kunde lansera alla under hans kontraktstid, utan flera kom under efterföljande år. Men även Asta Strömberg, maka till disponenten ingengör Erik Strömberg, började åter rita en hel del glas för bruket (hon ritade en del även före Nylund kontrakterades) vid slutet av 1950-talet och framåt. Och vem som står bakom just dessa tre modeller är därför lite osäkert. Glaset vid Strömbergshyttan signerades oftast enbart med "Strömbergshyttan" och modellnumret. Formgivare uppgavs sällan. Och då ritningar för en hel del av glaset inte finns (eller ännu inte hittats) så finns det oklarheter vem som stod bakom många av modellerna, bl.a de här. Asta Strömberg inspirerades också av Nylunds moderna linjer och jag vet (av sparade dokument som jag hittat efter min far) att en del av hans glas togs som grund och förnyades av henne mellan åren 1957-66.

Klart är dock att det är någon av de båda som designat de här vaserna, eventuellt kan det vara fråga om grundmodeller av Gunnar Nylund som förnyats av Asta Strömberg? Personligen är jag dock ganska övertygad om att åtminstone den höga vasen, till vänster i bild nedan och med beteckningen B936, är ritad av Asta Strömberg och helt och hållet hennes design. Den har nämligen tydliga likheter i formspråket med de sk Sputnik-vaserna (modell B895), vilka jag vet är ritade av Asta Strömberg, inspirerade av raketerna som sköt upp de ryska Sputnik-sateliterna 1957.

Om du tittar på den rökfärgade nyansen i de här underfångsglasen med färgkärna, kallad "Smoke-grey" och med beteckningen X76, så skiljer den sig lite grand mellan glasen. Det beror på variationer i den manuella tillverkningen och på att man kan få olika nyans beroende på hur stor färgkulan är i förhållande till klarglaset som fångas an över, samt hur mycket glaset behöver blåsas upp.

Modellerna har rena och snygga former som är typiska för Strömbergshyttans 1950-och 60-talsglas. De skiljer sig en hel del från det glas som Gerda Strömberg (svärmor till Asta Strömberg) ritade för bruket mellan 1933 och fram till slutet av 1940-talet. Jag tror att Gunnar Nylund betydde ganska mycket för Strömbergshyttans framgångar under de här åren samt följande tid. Hans formspråk lyser igenom mycket av produktionen, även det glas Asta Strömberg ritade.

Att fotografera glas kan vara lite knivigt, men jag har hittat ett par sätt som fungerar ganska bra och är relativt enkla. Dels ställer eller lägger jag glaset på mitt ljusbord, som jag skrev om i förra blog-posten. Dels (som i det här fallet) ställer jag det på köksbänken med lysröret under skåpen som enda belysning. Underlag och bakgrund utgörs av ett extremt matt och svagt beige-färgat koppartryckspapper från Lessebo Handpappersbruk (ett reportage om handpappersbruket kunde ni se igår i programmet "Sverige" i SVT). Papperet är mycket reflexfritt och jag har böjt det uppåt i bakänden. Jag brukar fotografera på kvällen när det är mörkt samt ha övrig belysning i köket släckt. Detta för att undvika reflexer i glaset från fönster och belysning. Glas med slipdekorer och gravyrer är dock inte lämpligt att fotografera med ljusare bakgrund. Då passar en mörkare bakgrund bättre. Även klart glas kan ofta passa bättre att fotografera med lite mera dämpad bakgrund.

Postat 2013-09-29 22:20 | Läst 8723 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

EB1/Det finns annat i livet än fotografi.

I veckan möttes jag av den här rubriken på Lessebo-sidan i Smålandsposten:

Av glasbruket där jag växte upp, Strömbergshyttan, återstår nu bara en tom fastighet som är till salu. Här har inte blåsts glas sedan 1979, då Wallenbergägda Orrefors stängde igen tillverkningen för gott efter att ha drivit bruket två år sedan uppköpet 1976. Man fortsatte sedan att tillverka över 100 av Strömbergshyttans glasmodeller vid Orrefors och man fick t.om lägga ut produktion på andra bruk för att hinna med beställningarna. Glasbruksfastigheten såldes till Höganäs keramik som hade försäljning av keramik under hela 1980-talet vid Strömbergshyttan. Sedan köptes fastigheten av det sammanslagna Orrefors-Kosta/Boda vilka har haft glasbutik där fram till nu.

Från slutet av 1980-talet och fram till 2008 fanns dock en studioglashytta i en grannfastighet. Studioglas Strömbergshyttan är nu sammanslaget med Bergdala glasbruk och tillverkningen sker nu där. Men det gamla Strömbergshyttans glasbruk har fallit i glömska för många. Det fantastiska glaset och historien kring tillverkningen där är en del av en svensk kulturskatt som måste bevaras för framtiden. Tyvärr har man centralt inte förstått att det brinner i knutarna, för en hel del bruks historia är alldeles för lite dokumenterad. Och historien kommer att försvinna med min generation. Lyckligtvis finns några som förstått detta, bl.a Börje Åkerblom i Växjö, som lagt ner ett ofantligt arbete på att dokumentera det småländska glasrikets skatter. I Älghult har under sommaren också funnits en privat utställning där man visar glaset från Alsterfors. Har en blogpost på Glasbloggen om det här: http://glasbloggen.blogspot.se/2013/04/gb-14-glas-fran-alsterfors-strom.html

Eftersom en hel del material om Strömbergshyttan finns sparat efter min far, som benar ut mycket av dess historia, inte minst kring formgivarskapet för olika modeller, så har jag startat Glasbloggen. Jag lägger även ut en hel del på Collectors Weekly, som är en sajt för samlare inom olika områden, bl.a glas. Detta är exempel på det jag sysslat med under tiden jag varit inaktiv på fotosidan. Jag har då även fått sätta mig in i konsten att fotografera glas, vilket kan vara nog så svårt. Men man lär under tiden och bättre ska det kunna bli. Resultatet kan beskådas i länkarna, men jag kan visa några bilder även här. Det mesta är fotograferat på köksbänken med lysröret under skåpen som ljuskälla. Bakgrunden är oftast ett stort koppartryckspapper från Lessebo som är böjt uppåt. Det är extremt matt. Har även använt mitt ljusbord och lagt/ställt glaset direkt på.

Ja det var en liten introduktion till min nystartade blogg på fotosidan, Emaks betraktelser.
Nils/

Ps. Någon som kan hjälpa mig med att få bilderna på rad i sidled? Vid uppladdningen står dom tre och tre på rad i en grupp, men nu blir det för långdraget.Ds