Emaks betraktelser 15/Strömbergshyttan Smoke-grey...

Som ett led i mina försök att bena upp historien kring Strömbergshyttans glasbruk, där jag själv växte upp vid slutet av 1950-talet och under hela 1960-talet, har jag börjat fotografera det fantastiska glaset som producerades där. Om man jämför det svenska och skandinaviska glaset med samtida glas från andra delar av världen, så upplever jag att det skiljer ut sig ganska tydligt. Formerna är renare, mera nydanande och modernistiska än glas från andra länder. Man märker att vi i Sverige verkligen satsade på att involvera utbildade och framsynta konstnärer i produktionen, mer än någon annanstans. Vackrare vardagsvara och glas som gemene man skulle ha råd att köpa blev ett begrepp som präglade glasindustrin under hela 1900-talet. Men som jag själv upplever det så glömde man lite grand bort detta från 1980-talet och framåt, och kanske är detta en av anledningarna till att vi idag har väldigt lite av vår en gång så framgångsrika glasindustri kvar?

När konstnärerna under början och mitten av seklet såg designen av vardagsglaset som det absolut viktigaste, så tror jag att man under den senare delen av 1900-talet lite grand glömde bort detta och istället såg det rena konstglaset som huvuduppgiften. Vardagsglaset (det man skulle leva på) kom att bli "ett nödvändigt ont", och designen utvecklades därför inte på samma sätt som den hade gjort fram till dess.  Vid Strömbergshyttan tycker jag dock att stagnationen i formgivningen började lite tidigare,  redan vid mitten av 1960-talet, då man slog sig till ro och inte tog fram alls lika mycket nya modeller som under 1950-talet. Och det berodde inte heller på att man experimenterade speciellt mycket med rent konstglas, det hörde fortfarande till undantagen. Utan man trodde helt enkelt att man skulle kunna leva på befintliga modeller som det verkar. Detta lade grunden till 1970-talets problem för bruket som jag ser det. När sedan det maskintillverkade servisglaset slog igenom ungefär samtidigt, blev det för mycket för många av de svenska glasbruken. Flera av dem gick i graven, bl.a Strömbergshyttan.



Modellerna du ser här kommer alltså från Strömbergshyttans storhetsperiod, och lanserades kring 1960 ungefär. Formgivningen är lite osäker. Gunnar Nylund, mest känd för sin keramik på Rörstrand, arbetade för Strömbergshyttan 1952-1956 samt som frilans mellan 1967 - 1975. Han ritade mängder med glasmodeller för Strömbergshyttan under sin första period 1952-56. Så många att man inte kunde lansera alla under hans kontraktstid, utan flera kom under efterföljande år. Men även Asta Strömberg, maka till disponenten ingengör Erik Strömberg, började åter rita en hel del glas för  bruket (hon ritade en del även före Nylund kontrakterades) vid slutet av 1950-talet och framåt. Och vem som står bakom just dessa tre modeller är därför lite osäkert. Glaset vid Strömbergshyttan signerades oftast enbart med "Strömbergshyttan" och modellnumret. Formgivare uppgavs sällan. Och då ritningar för en hel del av glaset inte finns (eller ännu inte hittats) så finns det oklarheter vem som stod bakom många av modellerna, bl.a de här. Asta Strömberg inspirerades också av Nylunds moderna linjer och jag vet (av sparade dokument som jag hittat efter min far) att en del av hans glas togs som grund och förnyades av henne mellan åren 1957-66.

Klart är dock att det är någon av de båda som designat de här vaserna, eventuellt kan det vara fråga om grundmodeller av Gunnar Nylund som förnyats av Asta Strömberg? Personligen är jag dock ganska övertygad om att åtminstone den höga vasen, till vänster i bild nedan och med beteckningen B936, är ritad av Asta Strömberg och helt och hållet hennes design. Den har nämligen tydliga likheter i formspråket med de sk Sputnik-vaserna (modell B895), vilka jag vet är ritade av Asta Strömberg, inspirerade av raketerna som sköt upp de ryska Sputnik-sateliterna 1957.




Om du tittar på den rökfärgade nyansen i de här underfångsglasen med färgkärna, kallad "Smoke-grey" och med beteckningen X76, så skiljer den sig lite grand mellan glasen. Det beror på variationer i den manuella tillverkningen och på att man kan få olika nyans beroende på hur stor färgkulan är i förhållande till klarglaset som fångas an över, samt hur mycket glaset behöver blåsas upp.

Modellerna har rena och snygga former som är typiska för Strömbergshyttans 1950-och 60-talsglas. De skiljer sig en hel del från det glas som Gerda Strömberg (svärmor till Asta Strömberg) ritade för bruket mellan 1933 och fram till slutet av 1940-talet. Jag tror att Gunnar Nylund betydde ganska mycket för Strömbergshyttans framgångar under de här åren samt följande tid. Hans formspråk lyser igenom mycket av produktionen, även det glas Asta Strömberg ritade.



Att fotografera glas kan vara lite knivigt, men jag har hittat ett par sätt som fungerar ganska bra och är relativt enkla. Dels ställer eller lägger jag glaset på mitt ljusbord, som jag skrev om i förra blog-posten. Dels (som i det här fallet) ställer jag det på köksbänken med lysröret under skåpen som enda belysning. Underlag och bakgrund utgörs av ett extremt matt och svagt beige-färgat koppartryckspapper från Lessebo Handpappersbruk (ett reportage om handpappersbruket kunde ni se igår i programmet "Sverige" i SVT). Papperet är mycket reflexfritt och jag har böjt det uppåt i bakänden. Jag brukar fotografera på kvällen när det är mörkt samt ha övrig belysning i köket släckt. Detta för att undvika reflexer i glaset från fönster och belysning. Glas med slipdekorer och gravyrer är dock inte lämpligt att fotografera med ljusare bakgrund. Då passar en mörkare bakgrund bättre. Även klart glas kan ofta passa bättre att fotografera med lite mera dämpad bakgrund.

2013-09-29 22:59   Peter-L

Spännande läsning NIls, Och jag håller med dig (som ävnen jag skrivit om) att Sverige har väldigt fint konstglas!! Även detta är ju precis som foto subjektivt men... Gillar man det "Nordiskt sparsmakade" så...
Jag tycker däremot att vi har kvar många fina och duktiga designers!! Görran Wärff, Erika Lagerbielke, Ingegerd Råman, Bertil Vallien och Ulrika H-V... och det finns ju fler men för att ta några... Men som sagt, svensk glaskonst står inför en utmaning... Vackra vaser du presenterar, smakfulla!! Hälsningar, PeterL.

Svar från Nils Bergqvist 2013-09-29 23:22

Jo, vi har många duktiga designers. Och en av de du nämner, Ingegerd Råman, har åter börjat designa glas för Skruf, vilket jag tycker är kul! Det bruk hon lämnade för Orrefors 1990. Råman började på Johansfors, när Bengt Orup var chefsdesigner där, och hans rena och sparsmakade stil lyser igenom i Råmans formgivning. Hon har påverkats mycket av Orup tror jag. Hon är också noga med att poängtera att hon inte ser sig som glaskonstnär, utan som formgivare och designer i första hand.

Peter-L 2013-09-29 23:27

Hmmm, vad kul med Orup, visste inte att han sysslade med glas också... Har dock köpt grafik av honom... Det va en nyhet...

Svar från Nils Bergqvist 2013-09-29 23:32

Och Orups grafik bär tydliga spår av Man Rays kubistiska grafik från 1930-talet. Man inspireras av varandra i flera led. Bengt Orup tycker jag tillhör de bästa bland glasdesigners faktiskt. Har dock inte speciellt mycket glas av honom.

Svar från Nils Bergqvist 2013-09-29 23:37

Här har du en länk till Orups glas, där du också kan se var Ingegärd Råman fått en del inspiration: http://www.bayakerblom.se/webbutstallning_bengt_orup_1916_1996/webbutstallning_bengt_orup_1916_1996.html

Peter-L 2013-09-29 23:40

Tack Nils! Riktigt fint, strikt och färgrikt, som hans övriga konst...

2013-09-29 23:16   Dubbelolle

Trevligt o intressant läsning, jag tycker också det är väldigt trist att svensk glaskonst har haft en sån tillbakagång. Att fotografera glas är en konst i sig, du har fina bilder här tycker jag! Mvh, LO

Svar från Nils Bergqvist 2013-09-30 00:18

Hej och tack för berömmet! De små och få hyttor/bruk som finns kvar tror jag dock har förutsättningar för att finnas kvar. Bara designen hålls på hög nivå. Målerås går ju bra och har ökat försäljningen med ca 10% senaste året. Kosta har så mycket beställningar på servisglas (det de trodde skulle försvinna först, men som nu är nästan det enda de gör där) att de får ta in en del av de som avskedats tidigare. Skruf verkar gå bra och de små konststudiohyttorna har sin nisch där de kan överleva inom. Är dock lite orolig för Bergdala som verkar förlita sig på glasblåsarnas egna design, visserligen inget fel i det men ska man överleva på sikt måste man nog ha någon som är mera skolad. Skruf tror jag satsar rätt som har flera duktiga designers och som nu även åter tagit Ingerd Råman till sig, även att de satsar helt på egentillverkat handgjort glas. Vet heller inte hur det ska fungera när Orrefors-Kosta-Boda tänker lägga ut 70% av produktionen utomlands och till en del maskintillverkning? Man annonserar nu om billigt servisglas designat här och som jag tror tillverkas utomlands i maskiner. Bruket i Kosta ingår heller inte längre i Orrefors-Kosta/Boda. Det är ett eget produktionsbolag numera, ej knutet till varumärket Orrefors-Kosta/Boda. Så om bruket i Kosta försvinner kommer glaset med namnet Orrefors-Kosta/Boda förmodligen fortsätta tillverkas någon annanstans.

2013-09-30 15:48   ojanson

Snygga vaser. Det syns på den mycket rena designen att det är omkring 1960.
Fina bilder du har fått till, med bra ljus. :-)

2014-02-01 21:26   Gullvi Gullander född Karlsson

Mycket intressant! Jag är uppvuxen i Strömbergshyttan där min far var glasslipare. Själv har jag en hel del glas som jag ärvt. Min bror har också glas naturligtvis. Vi har både bruks och prydnads glas.