EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 363/Veckans skörd...

Förra helgen Äppel-, Svamp- och Honungsfest i Korrö, denna helgen Skördefest på Öland, namnen på evenemangen i skördetid är många. Och veckan som gått har det varit skördefest i mörkrummet här hemma. Ja något separat mörkrum har jag inte, utan groventrén med värmeanläggning och tvätt får även tjäna som mörkrum, och det fungerar bra för mig, speciellt när det finns modernt, neutralt och luktfritt stopp och fix som gör att kemin kan stå i mina tankar ett par veckor eller så utan att lukta nånting. Sånt uppskattas. Den nostalgiska "doften av fix" har jag aldrig riktigt förstått mig på, man är glad att slippa den. Den här veckan har jag lithkopierat varje dag, mest för att jag måste utnyttja stoppet, fixet och lavaquicken till max. De har nu stått i tre veckor i mina Nova-tankar och måste bytas efter denna helgen. Tänk att förr, innan jag skaffade dessa tankar, så var kemin förbrukad efter en session pga den stora oxideringen i skålarna, och man måste blanda till nytt för varje tillfälle. Nu kan den stå i tankarna upp till två-tre veckor med bara minimal oxidation. Det sparar pengar, trots ganska dyra inköp av tankarna. Fast lithframkallaren får man köra i skål, man måste se processen för att avbryta i rätt ögonblick. Och i alla händelser så räcker den bara till max 4-5 bilder innan man måste blanda till ny ändå.

De två första bilderna är lithkopierade på Emaks Varycon KG och Emaks K888. Det sistnämdna papperet ger en mera rödgul ton, fast även Varycon kan ge mera färg beroende på belysningstid, blandningsförhållanden och grad av förbrukad framkallare, och då åt det rosa hållet. Bilderna fotade med Diana original toycam i plast, med menisqous plastlins och tre bländarlägen samt en slutartid att välja på (förutom B). Diana nytillverkas också men det gamla originalet från 1960-talet gillar jag mera. Jag har fyra stycken. En av dom är dock för bra, "skarp" i hela bilden redan på största öppning, så den används inte så mycket. Jag tycker det passar bra att lithkopiera Diana-bilderna om de inte är för skarpa, och när skärpan avtar mot kanterna. Den "naturliga" vignetteringen gör också sitt till för att ge bilderna den där speciella Diana-karaktären. Holga använder jag också, men jag tycker ibland att det ser lite taskigt ut när den är i princip knivskarp i mitten och skärpan sedan blir betydligt luddigare i kanterna. Dianan ger inte denna stora skillnad, utan är mindre skarp i mitten.

De två nästkommande bilderna (ovan) är också fotade med Diana, men kopierade på Fortes Fortezo grad 3. Lithframkallaren är här extra kraftigt utspädd och det är nr 3 och 4 i den sessionen. För den sista bilden, som har de typiska fläckarna i kanterna (vilka uppkommer vid kraftigare spädningar och förbrukad framkallare) krävdes det en halvtimmes framkallningstid samt en skvätt med hett vatten i framkallaren, för att det skulle bli något över huvud taget.

Bilden ovan är också lithkopierad på Fortes Fortezo grad 3, men kontrasten blev lite låg. Hade nog varit bättre att belysa papperet mindre i det här fallet. Vid lithframkallning styr man högdagern med belysningstiden och svärtan med framkallningstiden. Mera belysning ger bättre teckning i högdagern och längre framkallning ger djupare svärta. Det gäller att hitta den balans man tycker passar. Mera belysning kan också ofta ge mera färg. Ett papper som dock inte ger så kraftig färg är det ryska Slavich Unibrom 160BP. Det ger istället mera struktur i svärtan, fast den första bilden jag visar här nedan vet jag inte vad som hänt med? Ett slags flammigt leopardmönster uppstod i skuggor-mellandagrar medan högdagern inte fick nånting av detta mystiska fenomen? Samtidigt uteblev den typiskt grova strukturen för Slavich-pappret vid lithframkallning. Varför det blev så vet jag inte? Den andra bilden nedan blev dock ganska grov i strukturen, mera som det brukar bli med Unibrom 160BP.

Dom här tre sista bilderna är fotade med en vanlig småbilds systemkamera, Praktica PLC3 och Pancolar electric 1,8/50mm samt Flektogon 2,4/35mm. Fast som ni kan se gillar jag det kvadratiska formatet. Ofta blir det beskärning av 24x36-negativen, och redan när jag fotar tänker jag ofta i kvadratiska rutor.
//

Postat 2019-09-28 16:30 | Läst 8151 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 336/ Oskarpt, men ändå skarpt...

Verkar som man blivit fixerade vid detta med skärpa? Själv letar jag nu bland mina gamla negativ efter "misslyckade" rutor med rörelseoskärpa, skakningsoskärpa och andra "fel". Negativ som ändå kan ha något att ge när man ser det på ett annat sätt? Fotografi är fotografi oavsett vilket, och vad som är bra fotografi har inte så mycket med skarpt eller oskarpt att göra egentligen.

Lith 16-2019 "Lunch break".

Lena Källberg, som många känner till, är ju en erkänd fotograf. Hon skrev nånstans vid ett tillfälle om det här, att hon gör precis tvärtom mot de flesta. Hon försöker med sina egentillverkade kameror medvetet sudda ut allt skarpt och istället leta efter det diffusa och för henne mera mångfacetterade. Det som gör bilderna intressantare och mera fantasieggande och som får betraktaren att se bakom bilderna, kanske man kan säga? Eller som Strömholm uttryckte det: "Gör det osynliga synligt". Vilket man kan göra både med skarpt och oskarpt. För det är givetvis inte en fråga om antingen eller, utan det är både och, naturligtvis.

Men det oskarpa kan få oss att se sånt som vi annars inte ser. Ja som alla förmodligen vet kan kameran faktiskt se sånt som vi inte kan se, och det är fotografi ändå, oavsett vad man tycker. Utslätat och drömskt vatten på långa exponeringstider är ju himmelens populärt inom landskapsfotografin t.ex. Sånt kan bara kameran se. Så istället för att dividera kring detta i all oändlighet tror jag att man måste vidga sina vyer lite grand, och acceptera att det jag inte själv ser, ändå kan vara fotografi och ha något att ge? Fotografi har ju så mycket att förmedla, på så många olika sätt. Och skärpa kontra oskärpa blir väl därför mest en fråga för den som inte kan se utanför den egna boxen (som man brukar säga)?
//

Postat 2019-04-06 09:06 | Läst 5978 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 335/En svagt blåtonad lithprint.

Har de senaste 2 åren mest fotograferat med min X-T2. Men här är en bild från rulle Fomapan 400. Filmen gav inte så många bra exponeringar, så den har fått ligga tills nu då jag såg något användbart i en av rutorna.

Negativet är helt oskarpt, men lithframkallaren och det ryska Slavich-papperet ger ett skarpt och grovt korn. Oskärpan är ett resultat av "för" lång slutartid samt "något" slarvig avståndsinställning, och det var liksom lite avsikt med det hela. Denna är en av två lithkopior som jag tagit fram från en delförstoring av negativet, med efterföljande blåtoning.
Ps. Troligen inget för Fb ;-).Ds
//

Postat 2019-04-04 22:10 | Läst 6903 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 328/Magiska stunder i mörkrummet.

Det här ryska papperet från Slavich, Unibrom 160BP matt, har jag fastnat för. Jag blev intresserad av det när jag såg bilder av Georges Pons och några ryska fotografer i en grupp på Fb. Det finns ju i både matt och blank och det är ett "gammaldags" graderat papper. Jag beställde det matta, då jag läste i något forum att det skulle vara bäst att litkopiera på. Unibrom ger en ganska grov struktur när man lithkopierar och vill man ha den lite djupare svärtan så passar väl kanske det blanka papperet bäst?

Lith 7 2019 - Hägnaviken.

Det här är gamla negativ som har något 10-tal år på nacken. Jag exponerade och framkallade dom medvetet till väldigt låg kontrast och underframkallade så att de skulle bli väldigt tunna och passa att kopiera i sandwich med ett speciellt genomskinligt ritningspapper som jag hittat i en butik. Det gav lite struktur i bilderna, men när jag nu istället har lithkopierat dom rakt av på Unibrom-papperet, så blev det ännu bättre.

Lith 8 2019 - Lessebo gärde.

Det verkar fungerar bra att kopiera digitalt utskrivna negativ också på Unibrom, och jag håller på att ta fram nya som ska skickas iväg till Crimson för utskrift. Jag ska nog också försöka kopiera en del gamla negativ (som dom här Holgabilderna) framöver. Fast jag har ju även fått lust att ta nya bilder med mina Holga- och Dianakameror. De ger en sån fin känsla i bilderna som passar bra att förmedla med lithkopiering. Så en och annan 120-rulle kommer säkert passera genom dom också. Det här är ju ganska basic photography med kameror som varken har exponeringsmätare, avståndsmätare eller speciellt många möjligheter att variera exponeringen. Man får köra med film av olika känslighet i olika hus och sedan ytterligare variera med gul-, orange- och rödfilter. Då får man möjlighet att styra processen ganska bra, trots de primitiva leksakskamerorna. Annars blir det för mycket slumpen som avgör vad man får fram. Många tycker nog det är det roliga med sk toycams, men det gör inte jag. Jag föredrar att styra resultatet dit jag själv vill ha det. Då kan det bli så mycket bättre.
//

Postat 2019-02-10 10:37 | Läst 4660 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 327/Årets första...

Några av årets första mörkrumsalster. Lithprintar som jag tagit fram via digitala negativ. Provade även ett för mig nytt papper, det ryska Slavich Unibrom BP matt, som inte ger så mycket färgton och som genererar en lite grövre bildstruktur vid lithförfarande. Det har förut kunnat köpas inom EU hos flera återförsäljare, men när jag skulle beställa det i höstas fanns det inte någonstans. Det gick bara att köpa via företaget GEOLA i Litauen, och det tog över två månader innan jag fick hem det. Nu har jag i alla fall provat det.

Fotograferad med mobilkamera. Lithprint 27x27cm på Forte Polywarmtone 17 Ivory, via digitalt utskrivet negativ 13x13cm.

Två digitala bilder sammansatta. Kontaktkopierad lithprint på Fomatone MG 532 Nature, via digitalt negativ 13x13cm.

Två digitala bilder sammansatta. Lithprint 27x27cm på Slavich Unibrom BP matt, via digitalt negativ.

Slavich-papperet från Ryssland var som tur var lith-kapabelt. Annars har jag läst en del på forum och i mörkrumsgrupper att de nya batcharna Unibrom inte skulle fungera att lithkopiera på. Det var tydligen felaktig information. För mig fungerade det ganska fint i alla fall, och jag gillar den lite grövre och råa strukturen. Det var den jag var ute efter, då andra pappersfabrikat inte ger samma resultat. Vart och ett av de traditionella fotopapperen av gelatinsilvertyp, har sin egna bildkaraktär vid lithprining och det är fint att kunna välja för olika typer bilder. Skönt att också vara tillbaka i mörkrummet. Det är något annat att med sina händer ta fram en fysisk bild på papper, att kunna hålla bilden i sin hand och titta på den. Gunnar Smoliansky säger i en intervju i verktidskrift.se: "...viktigast är kanske att man varje dag gör något som går att hålla i handen. Och då tänker jag att om jag inte höll fotografi i handen varje dag. Vad skulle jag då hålla i handen? Och då har jag tänkt att skomakare skulle jag kunna vara.”
//

Postat 2019-02-02 13:48 | Läst 5183 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

1 2 Nästa

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

EMAKS BETRAKTELSER 363/Veckans skörd...

EMAKS BETRAKTELSER 336/ Oskarpt, men ändå skarpt...

EMAKS BETRAKTELSER 335/En svagt blåtonad lithprint.

EMAKS BETRAKTELSER 328/Magiska stunder i mörkrummet.

EMAKS BETRAKTELSER 327/Årets första...

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

EMAKS BETRAKTELSER 363/Veckans skörd...

EMAKS BETRAKTELSER 336/ Oskarpt, men ändå skarpt...

EMAKS BETRAKTELSER 335/En svagt blåtonad lithprint.

EMAKS BETRAKTELSER 328/Magiska stunder i mörkrummet.

EMAKS BETRAKTELSER 327/Årets första...

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier