EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 622/Bilden räknas, inte kameran.
Från en tidigare utställning på Fotogalleriet i Skruv. Mobilen är en fin vidvinkelkamera, Iphone 6s i det här fallet. Använder den fortfarande. Bilden skulle lika gärna kunnat vara tagen med en mellanformatskamera och färgfilm. Eller för den skull med en mera avancerad digital kamera. Jag vet flera seriösa fotografer som både gör utställningar och böcker med bara en mobilkamera. Bilden räknas, inte kameran. Dom har fattat grejen.
Ibland undrar jag om jag själv fattat det, för när man tittar i sin arsenal av kameror och optik, så finns där en del att välja på. Lite för mycket skulle nog de flesta tycka. För närvarande håller jag på att rensa ut en del. Både kameror och optik har fått nya ägare. Och mera ska avpolletteras. Företrädesvis sånt som inte används av olika anledningar.
//
EMAKS BETRAKTELSER 621/Bilder från förr, februari 2014.
Bilder från 2014. Digitaliserade med filmscanner. Det är Foma-film det vet jag, för det var det jag använde då. Skulle tro det är Fomapan 200, orkar inte leta fram negativen nu. Men svartvita bilder fotograferade med Foma-film är det i alla fall. Och jag vet att det är någon Rodinal-variant filmen framkallades i. Den körde jag med också då.
Även dom här bilderna är tagna alldeles i närheten av där jag bor, vid sjön Läen. Och ungefär vid den här tidpunkten för 8 år sen. Då var det mest småbild som gällde, och så lite mellanformat med Pentax 67. Men nu har man fastnat lite i det kvadratiska formatet och 6x6. Det är lugnt och harmoniskt tycker jag, och lättare att komponera. Fast där går visst meningarna isär har jag förstått när jag läst i en del bloggar här. Men personligen tycker jag så. Samma sommar det året 2014 som dom här bilderna togs, så var vi under ett par veckor på Bornholm. Med mig då hade jag en gammal Agfa Colorflex som jag köpte för nån hundralapp på Tradera, en småbildare med fast och riktigt bra 50mm och ljuschaktsökare. Mattskivan i den skärmade jag av med två svarta tejpbitar till kvadratiskt format, och komponerade bilderna kvadratiskt under hela resan. Så även i småbild ville jag dra mig mot kvadraten då. Det blev för övrigt en bok 20x25cm på 90 sidor av det. Är någon intresserad så finns det exemplar kvar. Bara att höra av sig.
//
EMAKS BETRAKTELSER 620/Korn och damm...
Kornet står filmen för och dammen är det som blev till bild. En gammal bild från november 2011. Kornet förstärktes genom att framkalla TMax3200 i en Rodinalvariant enligt Agfa-recept från tidigt 1900-tal. Det gjorde susen. Adox hade en sån Rodinal ett tag men nu är den borttagen. Men TMax 3200 finns kvar (efter att ha försvunnit några år och kommit tillbaka). Även Ilford har en sån, Delta 3200, vilken jag upplever som lite finkornigare än Kodaks. Den finns dessutom i 120-format. Med 6x6 eller 6x7 blir den som Tri-X/Hp5plus i småbild ungefär. Mycket fint alternativ för mellanformat i dåligt ljus med kameran på fri hand.
//
EMAKS BETRAKTELSER 619/Kvarglömt enkelt...
Jag hoppade visst tillbaka 100 bloggposter i det förra inlägget, råkade skriva fel nummer. Men kanske inte gör något då även bilden var tagen för ett halvår sen. Här kommer ytterligare en bild från det tillfället, kvarglömd bland negativen och som inte kopierats förrän nu på nyåret. Från Kalmarsund i september och södra Öland. Jag tyckte nog att båda bilderna var lite för traditionella och enkla och därför blev de liggandes okopierade. Nu ett tag efteråt så ser man det på ett annat sätt. Det enkla blir på något sätt genialt i perspektivet av att det mesta annat man ser i dag är så spektakulärt eller tillgjort på något sätt. Saker kan inte vara det dom är och det ska läggas på slöjor och andra effekter som gör att det ska kallas för någon slags konst. Ja inte för att jag tycker att det är fel att göra så, men när en bild inte håller från början, håller den då t.ex som lithprint? Eller med en slöja över sig? Eller för den skull, en bild som håller bra utan effekter, kan den förstöras genom att den får något pålagt eller kopieras med en speciell teknik som gör att den ser annorlunda ut?
Det finns dom som behärskar sånt här, de har en förmåga att se när en bild passar eller blir bättre/förstärks av en viss teknik. Och det finns dom som arbetar med olika tekniker och gör bilder som är jättefina, även om dom mera ser ut som målningar eller grafik och andra bildarter. Men sen finns det dom som gör sånt bara för sakens egen skull, och som tror att en bild blir bättre av det automatiskt. Att det blir konst bara för att en viss teknik/metod används.
Bilden från förra bloggposten lade jag in i en grupp på facebook. Genast var det någon som kom med det ena rådet efter det andra om hur bilden skulle förändras, att jag skulle använt ett orangefilter i kombo med polfilter och att kontrasten var fel mm. Han föreslog också att jag skulle ta in bilden i datorn och trixa lite där för att den skulle se bättre ut (i hans ögon). Men jag avspisade honom direkt och tackade nej till hans goda råd. Talade om att bilden inte har några tekniska brister och att den är gjord till det den är för att jag vill ha det så, och att jag skulle kunna göra den på annat vis men att jag ville ha den som den är. Så är det även med denna, jag vill ha den som den är. Det behövs inga filter för att få effekter likt någon slags Ansel Adams kolsvart himmel. Det vill jag inte ha, men skulle kunnat få det om jag velat. Den blev fin ändå, milda toner på det matta papperet från Foma, utan några dramatiska effekter. Enkelt är vackert tycker jag. Men kanske inte alltid och för alla bilder.
//
EMAKS BETRAKTELSER 618/BW 3 - 2021, Risinge Öland.
En kvarbliven bild från september förra året, som inte kommit på papper förrän nu på nyåret. Gjord på mitt standardpapper nuförtiden, Fomabrom Variant. Jag har både det matta och det blanka och gillar båda. Här är det det matta Variant 112. Mina äldre papper av olika fabrikat, som jag har i stor mängd, får mest gå till lithkopiering. Men jag har en del inte allt för gammalt Emaks K888 och Forte Polywarmtone, som också används till och från till vanligt svartvitt. Men Fomas Fomabrom Variant är ett utmärkt papper så det är mest det som går åt nu.
Såg förresten att Adobe nu gör reklam för sitt Elements 2022. Där kan man göra om sina foton till konst genom funktioner som efterliknar kända konstverk och populära konststilar. Har man hört något så jävla dumt? Kan inte vanlig fotografi vara konst utan dessa digitala datoreffekter? Nej, tydligen inte enligt Adobe.
//