EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 612/Erik Höglund glaskonstnär.

Jag har så smått börjat gå igenom min fars gamla färgbilder, främst diabilder. Men även en del negativ. De svartvita negativen från glastillverkningen är i stort sett färdigdigitaliserade och redigerade sedan några år tillbaka. Jag lade ner över 300 timmar på det . Nu ska min bror och jag försöka rädda det som räddas kan av vår fars färgdia, och det finns en hel del intressant. Jag har till att börja med bara fotograferat av några på ljusbord med digitalkamera, och sedan fixat till färgerna så gott det går. Men man kan ju även göra om riktigt usla och blekta diabilder till svartvitt om det skulle behövas.

Dessa bilder som vår far Putte Bergqvist tagit gjorde jag om till svartvitt även fast dom är helt ok i färg. Det är historiska bilder från Studioglas Strömbergshyttan i slutet av 1980-talet, där man startade upp driften genom att bygga ut en en gammal Konsumfilial på orten till en mindre hytta. Annars fanns ju det stora bruket i byn fram till 1979 då Orrefors som tagit över driften 1976, lade ner det. Varken AB Strömbergshyttans glasbruk eller Studioglas Strömbergshyttan finns kvar längre. Det stora glasbruket står tomt efter att en stor loppis och designbutik med danskt 60-tal lade ner för ett par år sen. Även den yngre Studioglashyttan är nerlagd efter att man gått ihop med Bergdala glasbruk kring 2008 och bildat Studioglas Bergdala, samt flyttat produktionen dit. Sen var det en massa turer med kinesiska ägare till Bergdalabruket innan det köptes och stabiliserades med nuvarande ägare Roger Johansson som driver det vidare på ett mycket bra sätt. Men i Strömbergshyttan har det varit både keramisk butik ett tag, och nu driver kommunen återvinningsverkstad med butik där.

Erik Höglund gick också bort 1998 alldeles för tidigt, och finns alltså inte heller längre i livet. Under sin tid på Studioglas i Strömbergshyttan blev han god vän med mina föräldrar. Hans sista år som glaskonstnär tillbringade han mestadels där i den då nybyggda hyttan, vars mästare Michael Axenbrant, Leif Persson och Håkan Gunnarsson hjälpte honom att ta fram det fina glaset. Håkan ser ni på en av bilderna här.

Erik Höglund och glasblåsarmästaren Håkan Gunnarsson. Foto; Sven-Erik Bergqvist.

Höglund granskar ett av sina alster. Foto: Sven Erik Bergqvist.

//

Postat 2022-01-03 19:25 | Läst 997 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 611/Grådis är fint i svartvitt.

I förgår hann jag bara fixa till en bild. Här kommer några till från den sista grådisiga dagen på förra året. De får bli de första på detta året. Ett Praktica kamerahus, några gamla M42 från Zeiss Ikon/Voigtländer och en T-Max 3200. Den filmen behövdes då i det grådisiga mörkret när jag inte ville dra på ett stativ nere i byn. Bilderna är tagna med Tessar 2,8/50 och Dynarex 3,4/90mm. Bilden från nyårsafton samt höjdbilden här med de två lutande träden, har jag fotograferat idag igen med finkornigare film, Eastman 5222, och med stativ. Det var disigt och fuktigt nu också, ungefär som på Nyårsafton. Man får se vilken version man gillar bäst, den korniga eller den med mindre (utan) korn? Jag ska även göra dom i mörkrummet på papper idag och under de närmaste dagarna. Det är dags att fylla på ny kemi i tankarna och sätta igång med sånt nu igen, när barn och barnbarn lämnat. Under julhelgen var det full fart med dom på isen och i snön. Nu är snön borta och isen lite osäker, täckt av ett lager med vatten. Det får bli kopiering istället för vinterlekar.

Djurhultsvägen.

Odengatan.

Odengatan.

Kvarteret Hackan.

Zebran.

Vikingagatan.

Höjdbilden med de två lutande träden och den lutande lyktstolpen, samt den från fritidshemmet Zebran, kanske i de flestas ögon är skitbilder? Men jag gillar dom själv och det är det som betyder något. Man ska vara ärlig mot sig själv och inte falla för trycket från andra. De har något som jag gillar i kompositionen. Något som gör dom lite ovanliga mot de andra bilderna, vilka kanske enbart talar med sin stämning och traditionellt "lättsmälta" komposition. Det mera originella som kan vara svårt att se eller uppfatta/tillgodogöra sig för de som inte lever i ständigt bildletande och bildsökande.

Det blir allt mera den bildtypen man söker när man letar efter kompositioner i den vardagliga miljön, vilken man annars stirrar sig blind på dagligen och stundligen. När man står och fotograferar sånt händer ibland att folk kommer fram till en och undrar vad det är man fotograferar? Det är förståeligt att de gör det, för en som inte är på samma väglängd i sitt tänkande, och kanske inte är speciellt insatt i fotografi eller bild över huvud taget, kan nog ha svårt för att förstå vad man intresserar sig för. Det får man räkna med och inte ta så allvarligt utan försöka förklara så gott det går, vad det är som man ser men som den som frågar verkar helt oförstående inför. Gunnar Smoliansky skrev om detta också nån gång, hur det var när folk kom fram till honom och frågade vad han fotograferade när han stod med sin kamera riktad rakt ner i gatan, mot ett tuggummi eller något annat skräp som han såg en bildkomposition i.
//