EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 600/Dags att ladda mera film i kasetterna.
Jag skulle ta en tur för att prova Canon P efter slutarrengöringen. Hade även tänkt sätta en film i ett annat kamerahus, Praktica DTL3, som jag hittade på ebay för några hundralappar och provskjuta det. Jag har ju annars PLC3 till mina M42-objektiv, men de M42 jag gillar bäst är dom från Voigtländer/Zeiss Ikon (för deras SL706 och Icarex35). På dom sitter nedbländningen på sidan av optiken och det är lite tajt när man kör med PLC3, så jag skaffade en DTL3 som har nedbländningsspak på kamerahuset, precis vid avtrycket. Det blir midigare att använda den när man ska mäta nedbländat. Annars har ju PLC3 kontakter för elektrisk överföring av bländarvärdet från objektiven märka "electric" och för fullöppningsmätning. Men den funktionen försvinner när man sätter andra M42-objektiv på det huset, som t.ex de fina M42-gluggarna från Zeiss/Voigtländer, och då får man blända ner manuellt när man mäter istället.
Men när jag skulle stoppa film i kamerorna idag så upptäcker jag att jag inte har några färdigladdade kasetter med Eastman 5222, så jag tog fram dagsljusladdaren för att rulla upp några filmer. Men då tog det slut rätt snabbt. 30-metersrullen i laddaren var helt slut och jag hade inte satt streck för att veta hur många filmer jag matat upp. Man får normalt ut 20st 36-filmer från en 30-metersrulle. Så bara att ta ut en ny packe från frysen av dom åtta 30-meters jag köpte för några år sen. Detta är den 5:e jag börjar på. Men den får tina lite innan jag går i dunklet och stoppar i den i laddaren. Så det blir nog inget fotograferat idag med kamerorna, mörkret sänker sig snabbt över bygden och om nån timme ska frun på kontroll till läkarstationen. Kamerorna får provas i morgon istället. Kanske hinner jag börja på nån film medan jag väntar där nere? Men jag kan bjuda på en bild som jag tog med Canon P innan den fick service, och det var 1.4/50 som satt på tror jag.
//
EMAKS BETRAKTELSER 599/ Basic från 1959.
Den lanserades bara några månader före Canons första SLR och kom väl därför lite i skymundan, Canon P (Populaire) en basic mätsökarkamera, relativt billig men robust och pålitlig. Den jag införskaffade från Japan för ett tag sen har nu fått slutaren servad för 900kr och ska vara i fint skick. Gamla kameror behöver det ibland, speciellt när dom har 60 år på nacken.
Varför nu då då en sån? Kände att jag behövde ett hus för mina LTM 39mm-objektiv. Det sista med M-bajonett avyttrade jag nyligen och M-objektiven har sålts ett efter ett de senaste åren. Kvarvarande LTM-gluggar kunde jag nu alltså bara använda till min digitala kamera. Och där gör dom inte så stor nytta, i alla fall inte när det gäller mig. Så jag letade efter ett LTM-hus och fastnade för detta. Överkomligt pris också i jämförelse med t.ex Cosina/Voigtländers Bessa R som stigit en del senaste tiden. Kanske inte lika mycket som Bessorna med M-bajonett dock. Och Canon P, vilken design! Smidig och kompakt, ren och snygg.
Nackdelen med Canon P är ändå att den saknar exponeringsmätare, men det kan jag stå ut med. Ytterligare en nackdel är att man har svårt att se 35mm-ramen eftersom sökaren har förstoringsgrad 1:1. Man får trycka ögat ordentligt mot sökarfönstret för att se den yttersta ramen. Och med glasögon på kan man glömma det. Därför ser jag personligen detta hus som bäst fungerande med 50 och 85/90mm-optik. 35mm fungerar hjälpligt. Använder man den brännvidden mest så är nog andra mätsökarhus med förstoring cirkus 0,7 ett bättre alternativ. Den 1,4/50mm som sitter på kallas ibland "The japanese Summilux". Jag har annars letat efter 1,2/50mm men tycker den är lite väl dyr och förmodligen inte lika bra. En länk till en artikel om 1,4/50mm här: https://jasonhowe.blog/aperture-priority/2013/05/28/the-japanese-summilux-canon-50mm-f1-4-ltm
EMAKS BETRAKTELSER 598/Sten, betong och näver...eller svartvitt var aldrig neutralt svartvitt förr.
Bilderna är från de senaste filmerna jag fotograferade och framkallade för några veckor sen. Nu har det inte blivit varken tid eller lust att göra några kopior av dom i mörkrummet än, men det får fixas framöver när allt lugnat ner sig efter jul-nyår. Negativen avfotograferade och inverterade till den nyans det blev. Fast jag har dragit ner färgintensitéten lite grand. Jag tycker det ofta blir en ganska fin monokrom ton när man gör så vid digitalisering av svartvita negativ. Egentligen är det aldrig neutralt svartvitt, varken i negativen eller kopiorna fån mörkrummet. Varje film har sin speciella ton i basen och sin speciella typ av silver, som också kan ge lite olika ton beroende på vilken framkallare man använder. Och i mörkrummet finns det både papper med olika silvertyper (bromsilver och klorbromsilver, även rent klorsilver finns i kontaktkopieringspapper) som i sig ger olika svärtningstoner. Och även här spelar framkallarval samt papperets baston in. Så svartvitt har egentligen aldrig varit rent svartvitt, förrän nu under digitalåldern då man digitaliserar sina negativ och sedan väljer en rent neutral svartvit ton i ps för bilderna.
EMAKS BETRAKTELSER 597/Tillbaka efter ett halvår...
Ja, jag fixade ett plus-medlemskap igen efter något halvår. Lär inte bli jättemycket bloggande ändå, men nån gång ibland kan vara kul. Det kanske inte går att hålla ett snitt som tidigare på en i veckan? Men om man nu vill blogga över huvud taget, så tror jag ändå det är bättre att göra det på en portal som fotosidan i så fall.
Det har blivit en hel del bilder gjorda i mörkrummet i höst också. Fast för ett par veckor sen satte bromsen in då min äkta hälft blev smittad av Covid-19 på sitt jobb, där tre medarbetare testats positiva. Sen har hon överfört det till mig och nu är vi isolerade här hemma. Ytterligare personal har också testast positiva. Men vi är båda vaccinerade, jag med tre sprutor (fast den sista fick jag bara dan innan hon fick sina första symptom) och hon med två. Själv har jag inte haft några direkta symptom alls, mer än att jag förlorade lite lukt och smak (precis som hustrun) men det har jag börjat få tillbaka nu efter nån vecka. Men hon har haft hög feber och en riktigt otäck hosta också, som jag inte skulle vilja önska någon annan. Nu är febern borta men hostan sitter i. Vi får hålla oss hemma några dagar till innan man börjar röra sig ute bland folk. Bara att gilla läget.
Jag tror det är lite lokala utbrott här och där. Nu såg jag att grannen kom hem med ett provtagningskit också. Men det bästa nu är väl att om man får sjukdomen, så drabbas man inte lika hårt längre när man fått sina sprutor. Det ser man också då det ligger väldigt mycket fler ovaccinerade på sjukhusen under de senaste veckorna procentuellt sett, än vaccinerade. Bara i gruppen äldre än 80 år är det mera jämnt fördelat, annars överväldigande majoritét ovaccinerade i alla åldersgrupper. Och dödstalen är väldigt låga. Så vaccin hjälper och spar lidande. Och sjukvården blir inte lika högt belastad som den annars skulle blivit. Därmed spar vi även skattemedel åt vårt gemensamma. Fast vaccin är alltså ingen garanti mot Covid, däremot ger det ett väldigt bra skydd mot allvarlig sjukdom som det ser ut. Det är man glad för nu.
Bilderna här har kommit till i höst. Jag var borta i min framlidne svärfar Lennarts snickarverkstad och fick då idén att göra bilder på hans verktyg och prylar. Här är några av dom. Vanliga svartvita kopior på 30x40 papper från Foma. Har dom även som lithprintar och vet inte vilka som jag tycker bäst om?