EMAKS BETRAKTELSER 287/Även en gammal Tessar ger bokehbubblor.

Och kanske är det så att de flesta objektiv gör det fullt öppna och i rätt förhållanden? Sen kan säkert utseendet och karaktären variera, liksom även den vanliga bokehn när inga bakgrundsreflexer är inblandade. Som t.ex den swirlande Biotar-bokehn, vilken är typisk för just den konstruktionen.



Jag steg upp tidigt (för att vara en helgdag) och gick ut för att se om jag kunde göra något av den låga morgonsolens ljus när den tränger genom lövverket. Och det gick ju fint, motiven hittade jag utanför husknuten i trädgården. Den gamla Tessaren med red T är en 12-bladig Carl Zeiss Jena 50/2,8 som började tillverkas 1952 http://allphotolenses.com/lenses/item/c_1853.html



Med en croop på 1,5 så blir det en 75mm-ekvivalent kort tele. Närgränsen är 0,5m och med croopfaktorn gör det att man kommer ner en bit i macro-området. Verkar som Tessaren är ganska skarp även på full glugg för det är lätt att få till focus i den elektroniska sökaren. Har även precis fått en en Meyer Domiplan 50/2,8 (tre fristående linser) som är ganska kass vad gäller det. Väldigt svårt att se var focus ligger även med focushjälpen i kameran. Tessaren är väl rent tekniskt en bättre konstruktion.









De kultförklarade Trioplanerna från Meyer-Optik Görlitz, bl.a Trioplan 2.9/50mm,  säljs till ganska höga priser på begagnatmarknaden. De nytillverkas också till ännu högre priser, och jag tror detta till viss del är en myt och ett marknadsföringstrix, att de skulle vara så överlägsna vad gäller bubble bokeh. Titta i så fall efter de här äldre Tessarerna istället, som man kan få mycket billigare begagnade. En egenskap som däremot Görlitz-objektiven kanske är värda att titta på för, är att de verkar ge en ganska krämig och mjuk teckning som närmar sig det måleriska. Och det är också något som kan utnyttjas i bildskapandet.

Sen det här med bubbelbokehn är väl som med en del andra lite speciella saker eller människor, som bryter mot det gängse vedertagna och den allmängiltigt rådande smaken eller normen. Alla gillar det inte. Men jag tycker om det om man utnyttjar det på rätt sätt. Man får ett extra kort att spela med, kanske man kan säga. Sen får man nog prova sig fram och öva en hel del (precis som med det mesta) för att få till de där bilderna som verkligen håller i längden.
//

EMAKS BETRAKTELSER 286/Ett redskap för kreativitéten...

Gammal optik får nytt liv på de digitala maskinerna.



Härligt mjuka toner med Meyer-Optik Görlitz Primotar 3,5/135mm på full glugg. Bilderna från trädgården idag på fm i det blåsiga vädret. Fick ställa upp ISO på kameran men det var svårt nog ändå att fota på fri hand med ett tele som på X-T2 motsvarar en 200mm i ff. Några exponeringar blev ändå ganska ok.

Det är kul att experimentera med bakgrundsoskärpan, för de här Görlitz-gluggarna kan ge väldigt speciella resultat om man vill utnyttja det. Fast man ser att äldre optik ofta lider av en del av kromatiska färgfel vid övergångar mellan mörka och ljusa partier. Personligen ser jag inte det som något större problem eftersom man får titta väldigt noga eller förstora upp ganska mycket för att det ska bli ett störningsmoment i bilderna. De flesta människor som betraktar bilder tror jag inte heller bryr sig, om de ens kan upptäcka det?  Istället ser de väl till helheten och det konstnärliga i bilderna får man hoppas. Och vad gäller det konstnärliga och kreativa (eller vad man nu vill kalla det), så är det väl bildskapandets kärna? Att få någon slags originalitét i bilderna, antingen tekniskt/etsetiskt/ kompositionsmässigt eller innehålls/känslomässigt? Eller bådadera?








//

EMAKS BETRAKTELSER 285/Hösten smyger sig på...

Det är inspirerande att vara ute nu när höstfärgerna sakta smyger sig in bland grönskan. Personligen vill jag ha ganska mustiga, eller kanske rättare sagt mera mättade färger, eftersom jag tycker färgfoto blir ganska tråkigt om det är för grådaskigt. Så här på höstkanten brukar jag lägga på Velvia-profilen och när det är lite grått (som idag) ökar jag färgmättnaden ytterligare lite.



Dagens tur blev inte lång, hade först tänkt mig en runda runt Toragöl. En lagom motionsrunda i skogen nordost om Lessebo på sisådär 6 km. Men jag fastnade istället på en liten plätt ner vid stranden intill Vattenverket, bara 125 m från huset där jag bor. Därinne i ett snår bland högt gräs och sly, hittade jag mina motiv för dagen. Kanske var det för att jag var så ivrig att prova en speciell optik jag letat efter, som jag inte kom längre? En som jag valt ut med omsorg efter att ha sett bilder tagna med just den. Kanske inte den skarpaste eller tekniskt mest perfekta, men med en härlig bokeh och en "mjuk" återgivning  i bilderna som jag fastnat för.



Det är en gammal Östtysk glugg från Meyer-Optik Görlitz med 5 linser i fyra grupper, en Primoplan V 58mm/1,9 som producerades mellan 1952 och 1959. På en X-T2 motsvarar det ungefär en 85mm ff ekvivalent. V står för att den har coating. Troligen bara nån enkel typ, långt ifrån dagens moderna flerskiktiga antireflexbehandling. Så ett ordentligt motljusskydd är att rekommendera.
Länk här: http://allphotolenses.com/lenses/item/c_1320.html#prettyPhoto
Bilderna här tog jag på full glugg 1,9. Det blir en mjuk och lite drömsk känsla, men ändå med hög upplösning. Övergången från fokus till oskärpa blir behaglig och tilltalar i alla fall mig. Liksom bubblorna i bokehn, vilka uppträder under vissa förhållanden i ljusa partier av bakgrunden, t.ex öppningar mot himmelsljuset i ett lövverk eller reflexer i vattendroppar. Utnyttjas det här rätt så kan det bli väldigt snyggt och speciellt. Men kanske är det så att antingen älskar man det, eller så hatar man det? Själv gillar jag det och vill försöka utnyttja det i bildkompositionen när det passar mina intentioner.



Man har ju börjat nytillverka de här gamla rariteterna från Meyer-Optik Görlitz igen, men jag kom över ett av originalen från 1950-talet i ett väldigt bra skick. Den har 14 bländarblad, den nya "bara" 12.  Den nya har även modern antireflexbehandling, så troligen blir det lite mera disktinkt skärpa och kontrast i filerna med den. Men jag tycker nog att lite av karaktären försvinner när man gör de här små "anpassningarna" för ett mera tekniskt perfekt resultat. För vad som är ett önskvärt resultat är inte alltid det som är tekniskt perfekt. Det beror ju helt på vad den som står bakom kameran vill åstadkomma.
//

EMAKS BETRAKTELSER 284/Carl Zeiss T* - Nästan för skarpt

Idag provade jag min Carl Zeiss T* Tele-Tessar 4/200mm på X-T2, vilket ger en 300mm ff-ekvivalent.. De här gamla Zeiss/Contax-optikerna från 1970-80-talet är rena monster vad gäller kontrast, skärpa och färgåtergivning, inte så dyra heller på begagnatmarknaden i förhållande till den förstklassiga tekniska kvalitét bilderna ger. Denna Tessar-konstruktion är i utförande (4/200) ganska ovanlig och tillverkades enbart i Västtyskland. De flesta andra  Zeiss-objektiv för Contax gjordes annars i Japan av Yashica/Kyocera. Bilderna är tagna på fri hand och bl 4.




//

EMAKS BETRAKTELSER 283/Annan optik, annan belysning.

En ny bild av samma löv och blomma, men med belysning uppifrån istället. Den första var med belysning underifrån. Bytte optik också. Här Vivitar 2,8/55mm macro (Komine), en 5-linsig konstruktion.

//