EMAKS BETRAKTELSER 285/Hösten smyger sig på...
Det är inspirerande att vara ute nu när höstfärgerna sakta smyger sig in bland grönskan. Personligen vill jag ha ganska mustiga, eller kanske rättare sagt mera mättade färger, eftersom jag tycker färgfoto blir ganska tråkigt om det är för grådaskigt. Så här på höstkanten brukar jag lägga på Velvia-profilen och när det är lite grått (som idag) ökar jag färgmättnaden ytterligare lite.
Dagens tur blev inte lång, hade först tänkt mig en runda runt Toragöl. En lagom motionsrunda i skogen nordost om Lessebo på sisådär 6 km. Men jag fastnade istället på en liten plätt ner vid stranden intill Vattenverket, bara 125 m från huset där jag bor. Därinne i ett snår bland högt gräs och sly, hittade jag mina motiv för dagen. Kanske var det för att jag var så ivrig att prova en speciell optik jag letat efter, som jag inte kom längre? En som jag valt ut med omsorg efter att ha sett bilder tagna med just den. Kanske inte den skarpaste eller tekniskt mest perfekta, men med en härlig bokeh och en "mjuk" återgivning i bilderna som jag fastnat för.
Det är en gammal Östtysk glugg från Meyer-Optik Görlitz med 5 linser i fyra grupper, en Primoplan V 58mm/1,9 som producerades mellan 1952 och 1959. På en X-T2 motsvarar det ungefär en 85mm ff ekvivalent. V står för att den har coating. Troligen bara nån enkel typ, långt ifrån dagens moderna flerskiktiga antireflexbehandling. Så ett ordentligt motljusskydd är att rekommendera.
Länk här: http://allphotolenses.com/lenses/item/c_1320.html#prettyPhoto
Bilderna här tog jag på full glugg 1,9. Det blir en mjuk och lite drömsk känsla, men ändå med hög upplösning. Övergången från fokus till oskärpa blir behaglig och tilltalar i alla fall mig. Liksom bubblorna i bokehn, vilka uppträder under vissa förhållanden i ljusa partier av bakgrunden, t.ex öppningar mot himmelsljuset i ett lövverk eller reflexer i vattendroppar. Utnyttjas det här rätt så kan det bli väldigt snyggt och speciellt. Men kanske är det så att antingen älskar man det, eller så hatar man det? Själv gillar jag det och vill försöka utnyttja det i bildkompositionen när det passar mina intentioner.
Man har ju börjat nytillverka de här gamla rariteterna från Meyer-Optik Görlitz igen, men jag kom över ett av originalen från 1950-talet i ett väldigt bra skick. Den har 14 bländarblad, den nya "bara" 12. Den nya har även modern antireflexbehandling, så troligen blir det lite mera disktinkt skärpa och kontrast i filerna med den. Men jag tycker nog att lite av karaktären försvinner när man gör de här små "anpassningarna" för ett mera tekniskt perfekt resultat. För vad som är ett önskvärt resultat är inte alltid det som är tekniskt perfekt. Det beror ju helt på vad den som står bakom kameran vill åstadkomma.
//